Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klason, Peter - Klass - Klassa - Klassicism - Klassicitet - Klassificera - Klassificeringssällskap - Klassifikation - Klassik, klassiker - Klassisk - Klassisk arkeologi - Klassiska språk - Klassisk filologi - Klassisk fornkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASS
industriellt viktigaste trädslag” (4 bd, 1909—
23). Vid K:s 60-årsdag utgåvo äldre elever en
festskrift, till vilken K. bidragit med en
självbiografi, ”Några drag ur en kemists levnad”. G.J.
Klass (från lat. classis, avdelning, eg.:
uppbåd, besläktat med cdla’re, ropa), avdelning,
grupp. 1) Naturv., gruppbenämning vid
systematisk uppställning av naturföremål (djur,
växter, mineral m.m.), betecknande en oftast högre
avd., vilken ss. underavd. innefattar resp, ordn.,
fam., släkten och arter. Linnés sexualsystem
är sålunda byggt på en indelning av växterna
i 24 avd., kallade k. Jfr Systematik. O.Gz.
2) Sociol., se Samhällsklass.
Klassa, se Klassning.
Klassici’sm, inom konst- och
litteraturhistorien en riktning, med dragning till det
klassiska, d.v.s. forntidens grekiska el. romerska
värld. Klassicistisk är liktydigt med
nyklassisk, novantik. Den klassiska konsten
levde i urartning el. ombildning kvar under hela
det l:a kristna årtusendet; under Karl den
stores och hans närmaste efterföljares tid till
in på 1000-talet gör sig en avsiktlig återgång
till antiken gällande (se B e r n w a r d), vilken
kan betecknas ss. k. Genom gotiken
trängdes den tillbaka men återuppblomstrade genom
renässansen (se Byggnadskonst), sedan
humanismen väckt de klassiska studierna åter
till liv. Högrenässansen betecknar denna k:s
höjdpunkt. Alltjämt levde klassiska drag kvar,
ehuru starkt ombildade, till dess att efter
1700-talets mitt en ny stark k. gör sig gällande,
befordrad genom de nya upptäckterna och
grävningarna på klassisk mark, närmast i
Her-culaneum och Pompeji och genom forskningar
av Caylus, Winckelmann m.fl. I Sverige
representerar C. A. Ehrensvärd denna k. Den
fick sitt typiska uttryck i den s.k. empirestilen
(se d.o.) och levde kvar ända in till 1800-talets
mitt. — Inom litteraturen hade ”fransk k.” (se
Frankrike, sp. 120 ff.) från 1680-talets mitt
sökt återupprätta dramat i klassisk form och
anda, och även i den episka och didaktiska
poesien avsåg man att efterfölja romerska mönster;
denna riktning, som i Frankrike härskade fram
till 1800-talets andra fjärdedel, gjorde sig också
gällande i andra länder, ej minst i Sverige.
Nyhumanismen strävade också att i vissa
avseenden återuppväcka det klassiska idealet, varvid
även grekisk litteratur blev förebildlig. E.W.
Klassicite’t, egenskapen att vara klassisk;
(den högsta) mönstergiltighet;
sammanfattningen av grekers och romares odling (särsk.
litteratur, konst o.d.).
Klassifice’ra (till lat. classis, klass, och
fa’ce-re, göra), indela i klasser.
Klassifice’ringssällskap, urspr.
sammanslut
— 507 —
ningar av företag och personer, intresserade i
sjöförsäkring, ha till ändamål att genom
kontroll av fartygs byggnad, maskineri och
utrustning giva en säker bedömningsgrund för
försäkring av fartyg och last. K. utgiva regi, för
byggnad och utrustning, i vilka fartygen
indelas i olika klasser med hänsyn bl.a. till den
fart (se d.o., 2), i vilken de avses att användas.
För bibehållande av klass skall ett fartyg
undergå klassning (se d.o.). Med hänsyn till
sjö-försäkringsvillkor klassas numera så gott som
alla fartyg. De större k. utgiva årl. register
över praktiskt taget alla världens handelsfartyg
över 100 bruttoregisterton. De mera kända k.
äro: det engelska Lloyds register (se d.o.), det
franska Bureau Veritas (se d.o.), Germanischer
Lloyd (se d.o.), British Corporation, American
bureau of shipping, norske Veritas och Registro
navale italiano. T.Hrn.
Klassifikation [-Jo’n], kallas i logiken en
indelning av en samling föremål i olika klasser
(mängder el. aggregat). I varje klass få endast
medtagas föremål, som ha ett el. flera
gemensamma kännemärken (egenskaper), och dessa
skola vara så tydligt angivna, att det alltid
kan avgöras, till vilken av de olika klasserna
ett bestämt föremål i den givna samlingen hör.
J.J.
Klassi’k, kla’ssiker, se Klassisk.
Klassisk (till lat. cla’ssicus, urspr. benämning
för borgare, tillhörande den l:a av det
forn-romerska borgerskapets 5 klasser), tillhörande
el. sammanhängande med den grekiska och
romerska forntiden, ofta i motsats till modern
el. romantisk (se d.o.), t.ex. ”klassiska språk”,
”klassisk bildning”, ”klassisk ro”; förstklassig,
mönstergill, särsk. i fråga om vittra el.
konstnärliga skapelser av utmärkt stilrenhet och
beståndande värde el. tillhörande en guldålder
av dylik alstring; typisk; egendomlig, originell,
löjlig. En i sistn. betydelse k. person kallas
klass i’k. — K 1 a’s s i k e r, skapare av k.
verk el. kännare av den grekisk-romerska
forntiden. H.Sj.
Klassisk arkeologi, vetenskapen om de
”klassiska” folkens (grekernas och romarnas)
forntidskultur, spec. den reala, genom
fornminnen dokumenterade sidan därav. Jfr A
r-k e o 1 o g i, Filologi och F ornkunskap.
H.Sj.
Klassiska språk, de båda antika, ”klassiska”
folkens (grekernas och romarnas) tungomål,
grekiska och latin, så kallade särsk. i motsats
till de moderna, levande språken. Jfr F i 1 o
logi och Klassisk. H.Sj
Klassisk filologi, se F i 1 o 1 o g i.
Klassisk fornkunskap, se Klassisk
arkeologi.
— 508 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
