Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klimatväxlingar - Klimatväxlingar i geologisk och förhistorisk tid - Klimax - Kliment - Klimpplantering - Klimsch, Fritz - Klimt, Gustav - Klinckowström, ätt - Klinckowström, 1. Carl Bernhard - Klinckowström, 2. Otto Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLINCKOWSTRÖM
dimentära järnmalmer och fluviatila
avlagringar bruka hänvisa på humida (pluviala, fuktiga)
klimat, därvid röda färger, ss. hos t.ex.
old-red-sandstenen, tyda på tropiskt, grå-gula-vita på
tempererat el. kallt. Ytterligare stöd erhålles
i utbredningen av den forntida faunan och
floran, i det att t.ex. fossila arktiska arter kunna
vara allmänt utbredda inom de nutida
tempererade el. varma zonerna och omvänt. De inom
skilda delar av jorden (Kina, Australien,
Indien) vitt utbredda tilliterna från
senprekam-brisk tid vittna sålunda om temp.-sänkning,
som under silur- och devontiden förbyttes i
hög allmän temp. med spridning av
värme-älskande arter, ss. koraller, långt upp i de
nutida polartrakterna, t.ex. på Grönland och
Gri-nell land. Under permtiden härskade arida
förhållanden med gips- och stensaltbildning
(t.ex. Stassfurtavlagringarna) inom ett dåtida
ökenbälte över Nordamerika, Mellaneuropa
(Tyskland, Frankrike, England m.m.), n.
Ryssland och n. Asien, medan på s. halvklotets
Gondwanaland samtidigt uppkommo glaciala
bildningar (Indien, Australien, Afrika,
Sydamerika) in i det nutida tropiska bältet.
Tertiärtiden med allmän temp.-stegring följdes
sedermera av den i flera nedisningar och
intergla-cialtider uppdelade istiden under kvartärtidens
förra del. Orsakerna till växlingarna mellan
mioterma och plioterma tider (se Istider)
liksom till förskjutningarna mellan
klimattyperna kunna vara många men äro outredda.
Det kan vara generella ändringar i det
ter-miska tillståndet på jorden men också
ändringar i världsdelarnas läge och avstånd till
polerna, ant. på grund av växlingar i
jordaxelns läge el. genom horisontalförskjutningar
hos kontinenterna (se
Kontinentalförskjutningar). — K. under kvartärtidens
senare del äro särsk. för n. Europa väl kända.
Redan under det sista (finiglaciala)
avsmält-ningsskedet och Ancylustiden (c:a 7500—5500
f.Kr.) rådde s.k. borealt klimat med varma
och torra somrar, som under Litorinatiden
(fram till c:a 2000 f.Kr.) förbyttes i ett varmt
och fuktigt atlantiskt (maritimt). Den
följande s.k. subboreala perioden till c:a 900 f.Kr.
var varm och torr och slutade med det
markerade klimatomslaget mellan brons- och
järnåldern, den s.k. postglaciala
klimatförsämringen, som inledde den nuv. s.k. subatlantiska
perioden med dess relativt kalla och fuktiga
klimat. Dessa postglaciala k. synas sammanfalla
till tiden rätt väl med långperiodiska maxima
och minima för ebb- och flodfenomenet och
sammanhänga med dess atmosfäriska
störningar. — Litt.: W. Köppen & A. Wegener, ”Die
Klimate der geol. Vorzeit” (1924). G.Fn.
— 541 —
Klimax (grek., eg.: trappa, stege), stegring
i uttrycket, t.ex. ”Han kom, han såg, han
segrade”; höjdpunkt, kulmen. Jfr Gradatio n.
Kliment, bulgarisk biskop, se D r u m e v.
Klimpplantering, skogsplanteringsmetod,
varvid plantorna utsättas med rötterna
vidhängande jordklimp. Finnas flera plantor i varje
jordklimp, kallas den block (se B 1 o c k p I a
n-tering). K. är den säkraste av alla
skogs-planteringsmetoder men också dyrast. Se
Skogsodling. F.A.Bn.
Klimsch, Fritz, tysk bildhuggare (f. 1870),
sedan 1921 prof, vid konsthögsk. i
Charlotten-burg. K. hör till den klassiska tyska
bild-huggartraditionen men har utvecklat ett
personligt präglat formspråk. Bland hans arbeten
märkas Virchowmonumentet i Berlin samt por
trättbyster, ss. av Max Liebermann (1916), W.
v. Bode (1923). M.Bjn.
Klimt, Gustav, österrikisk målare (1862
—1918), var i sin tidiga produktion starkt
influerad av Makart, övergick o. 1900 till en
mera impressionistisk, därefter till en
ornamental och slutl. till en expressionistisk stil.
K. utförde en rad monumentalmålningar med
allegoriska ämnen, vilka småningom blevo
alltmera litterärt-romantiskt betonade. G.S.
Klinckowström, friherrlig ätt, stammande
från lanträntmästaren i Pommern, slutl.
regeringsrådet Martin Klinckow (1650—
1717), vars förfäder sedan 1400-talet varit
borgare i Stralsund. Han adlades K. 1684; av hans
söner märkas K. 1) och 2) samt
överpostdirektören Leonard K. (1685—1759) och
regeringsrådet i Pommern Ture Gustaf K.
(1693—4765), vilka båda sistn. blevo friherrar
1759; den adliga ätten utslocknade 1768. En
son till T. G. K. var friherre Ture Leonard
K. (1735—1821), president i Wismarska
tribu-nalet 1782—99, far till K. 3). Från bröder till
Martin Klinckow stamma i Tyskland
fortlevande grenar. — Litt.: G. v. Klinkowström,
”Geschichte derer von K.” (1889). C.
1) Carl Bernhard K., hovman (1682—
1704), blev tidigt page hos den med honom
jämnårige prins Karl (XII), på vilken han
ansågs utöva ett stort inflytande. Under det stora
nordiska krigets första år var K. alltid vid
konungens sida och visade ständigt stor
oför-skräckthet. Han dödades utanför Kalisz av ett
kanonskott, när han åtföljde C. G. Dücker,
som skulle uppmana staden att giva sig. P.S.
2) Otto Wilhelm K., den föregåendes
bror, ämbetsman (1683—1731),
kommissionssekreterare vid polska hovet 1708, sänd till
Karl XII i Bender 1709, användes av denne
vid hans förhandlingar med tatarkhanen. 1726
gjorde sig K. bemärkt genom en broschyr till
— 542 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
