Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klinckowström, 2. Otto Wilhelm - Klinckowström, 3. Otto Wilhelm - Klinckowström, 4. Rudolf - Klinckowström, 5. Axel - Kling, Carl - Klinga (svärd) - Klinga (härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLING
förmån för Sveriges anslutning till hannoverska
alliansen och sändes s.å. som e.o. envoyé till
Preussen. P.S.
3) Otto Wilhelm K., den föregåendes
son, friherre, svensk-rysk militär, ämbetsman
och hovman (1778—
1850), överflyttade
efter en växlande och
täml. äventyrlig men
framgångsrik bana ss.
militär och hovman
1816 till Finland, där
han genast kom i stor
gunst hos Alexander I
och efter vartannat
blev bl.a.
kammarherre, geheimeråd,
gegenerallöjtnant, senator och led av
cen
suröverstyrelsen i Finland. Han
representerade den för finnarna förhatliga sv.-ryska
härskarinställningen och ansågs på
1830—40-talen med rätta som en av de inflytelserikaste
reaktionärerna vid ryska hovet. Th.
4) Rudolf Mauritz K., den föregåendes
brorson, friherre, militär, godsägare, politiker
(1816—1902). K. blev
officer 1837, ingick i
generalstaben, var
militärattaché i Wien
1858—66, överste
1864, avsked 1877.
Starkt politiskt
intresserad, deltog han
i samtliga
ståndsriksdagar från 1844 utom
1859/60 och 1862/63. [-Representationsreformen-]
{+Representationsrefor-
men+} bekämpade han
häftigt. 1878—98
till
hörde han F.k., där han intog en observerad
men visserligen icke inflytelserik ställning ss.
utomordentligt flitig, mångsidig och originell
motionär och debattör. Han tillhörde den A.k:s
lantmannaparti närstående gruppen och
utmärkte sig främst som sparsamhetsvän.
Obunden av alla partihänsyn, var han ivrig
protektionist, verkade för grundskatternas
avskrivning och för en rösträttsreform. K. författade
åtskilliga skrifter i militära ämnen, däribland
ett förslag till generalstabens omorganisation
(1849) samt utgav bl.a. ”Riksrådet Axel von
Fersens historiska skrifter” (8 bd, 1867—71)
och ”Le comte de Fersen et la cour de France”
(2 bd, 1878). E.Ths.
5) Axel Alexander Camille Rudolf Emanuel
K., den föregåendes son, friherre,
naturforskare och skönlitterär förf. (f. 24/i2 1867),
fil. d:r i Würzburg 1895, docent i
zoologi vid Stockholms högsk. 1895—1904, har
som naturforskare huvudsaki. behandlat
ver-tebraters anatomi samt bakterier. K:s
övriga mångsidiga förf.-skap omfattar dikter över
särsk. fornnordiska ämnen, ss. ”Svipdag
Egil-sons saga” (1894), ”Fornsånger” (1895),
”Frödis” (1898) samt ”Olof Trätälja” (1907), dels
resebeskrivningar, ”Tre månaders dag” (1891),
”Bland vulkaner och fogelberg” (1911) och
”Med tyskar och engelsmän på Jan Mayen”
(1914), dels äventyrsberättelser, ss. ”Guldsaxen”
(1926), dels konsthistoriska arbeten, ss.
”Djurbilden i konsten” (1919), ”Leda och svanen”
(1924). K. har företagit talrika forskningsresor,
ss. till Surinam 1891—92, till Antarktis och
Eldslandet 1903—04 samt till arktiska och
subarktiska områden. K. var red. av tidn.
”Figaro” 1924—25. O.C-n.
Kling, Carl Albin, bakteriolog (f. 17/s 1879),
med. d:r vid Karolinska inst. 1910
(”Unter-suchungen über die
bakterientötenden
Eigenschaften der
weissen
Blutkörper-chen”), docent i
se-rologi och
immuni-tetslära 1911,
laborator vid Statens
bakteriologiska inst.
1918, t.f. föreståndare
för Statens
bakteriologiska laboratorium
1919, ord. sedan 1924;
prof:s titel. — K.
er
höll sin kliniska skolning vid Stockholms
epidemisjukhus, där han var underläkare 1914—
17 och arbetade med vaccination mot
vattenkoppor och konvalescentserumterapien vid
scharlakansfeber. Som chef för Statens
bakteriologiska laboratorium har han med stor
energi lett kampen mot de smittosamma
sjukdomarna; hans mest omfattande arbete här
har varit studier ang. smittämnet vid
sömnsjukan. Som vittnesbörd om K:s
internationella anseende kan nämnas, att han av Nat.
förb:s hälsovårdskommitté kallades att utreda
smittovägarna vid de stora
barnförlamnings-epidemierna 1927 i Sachsen och Rumänien och
att han är medl. av Internationella
vaccinkommittén. C.
Klinga, den från fästet utgående
skarpslipade delen av ett svärd, en dolk el. en kniv, i
senare fallet även kallad knivblad. Ang. olika
k:s, utseende se Svärd, Värja, Dolk. Jfr
G i f t r a n d. Sporr-k. se S p o r r e. G. W.F.
Klinga, hd i Nord-Tröndelag fylke, Norge, s.
om Namsos; 325,49 kvkm.; 1,864 inv. (1930). Ax.S
— 543 —
— 544 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
