Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klingspor, 2. Otto Reinhold - Klingspor, 3. Fredrik Filip - Klingspor, 4. Carl Arvid - Klingspor, 5. Filip - Klingspor, 6. Carl - Klingstedt, Carl Gustaf - Klinhus (klenhus) - Klinik - Klinisk - Kliniskt dop - Klink - Klinker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLINKER
bror, friherre, militär (1751—1802), löjtnant
1770, överstelöjtnant 1787; blev 1790 dömd
till döden för delaktighet i Anjalaförbundet,
insattes på Danviken, lyckades rymma och
benådades 1792. P.N-m.
3) Fredrik Filip K., den föregåendes
bror, friherre, arkitekt och målare (1761—1832),
avancerade som militär till överstelöjtnant men
anställdes tidigt i hovtjänst och blev
hovmarskalk 1809 och ståthållare på Stockholms slott
1818. I denna egenskap inlade K. stora
förtjänster om Logårdens ordnande. Som
målare ägnade K. sig med framgång åt miniatyren
och utförde bl.a. porträtt av drottningarna
Charlotta och Fredrika (Nationalmuseum). G.V.
4) Carl Arvid K., militär, genealog,
heraldiker (1829—1903), kav.-officer, avsked
ss. major i armén 1881, riksheraldiker 1880—
1903, sekreterare i Upplands
fornminnesförening 1868—94, utg. av dess tidskr. 1871—
93. K. har utg. ett flertal genealogiska,
heraldiska, personhistoriska och topografiska
arbeten. Th.
5) Filip Otto Leonard K., sonsons son till
K.l), greve, godsägare, politiker (1845—1924),
urspr. officer, 1886 kaptens avsked. K.
innehade egendomarna Grönlund, Ekenäs,
Marie-dal och Hjelmsäter, alla i Östergötland. Han
erhöll många förtroendeuppdrag och var i
många år led. av Östergötlands läns landsting,
som 1886 invalde honom i F.k., där han hade
säte till 1919. Han räknades här till den
protektionistiska sidans moderata del och tillhörde
ett stort antal utskott och kommittéer (1897—
1903 och 1905—17 led. av Statsutskottet).
Hovmarskalk 1901. A.O-n.
6) Carl Gustaf Adolf K., den
föregåendes bror, friherre, godsägare, politiker (1847
—1911), ägare av Råbäck i Västergötland. K.
var led. av F.k. 1889—1911 som
representant för Skaraborgs län. Livligt intresserad av
jordbruk, industri och kommersiella företag,
stod han i främsta ledet bland de ivrigaste
protektionisterna. K. var led. av ett flertal
utskott (bl.a. Stats- och Bevillningsutskotten) och
var även statsrevisor. A.ö-n.
Klingstedt, Carl Gustaf, miniatyrmålare
(1657—1734), reste i början av 1700-talet till
Paris och fick snart ett sådant anseende, att
han under namnet Clinchetet kallades ”Le
Raphaèl des tabatières”. K:s verk utgöra till
största delen galanta el. vågade scener på
doslock, oftast utförda i grisaille med lätt isatt
färg. Bland K:s miniatyrer, som flitigt
reproducerades av franska kopparstickare, märkas
”Ung dam” och ”Tre badande flickor” i
Nationalmuseum. G.V.
Klinhus (k 1 e n h u s) är en primitiv bygg-
C. G. Klingstedt: Diana och Cupido. Miniatyr
på ett doslock. Privat ägo, Stockholm.
nadskonstruktion, där mellan trästolparna
väggarna utfyllas av ris el. torkat gräs i flätning
el. av stänger, vilka tätas med påklenad lera
(klineväggar). Rester av k. ha anträffats i
boplatser från stenåldern. Konstruktionen har
länge bibehållit sig vid s. Östersjön, särsk. i
Skåne. E.W.
Klini’k (till grek, kli’ne, säng), eg. sjukhus
el. sjukavd., där medicinsk undervisning
meddelas med de sjuke ss. omedelbart studieobjekt.
Äro de sjuke ej intagna å vårdanstalt utan
endast besöka undervisningsanstalten för
undersökning och behandling, kallas den p o 1
y-klinik. På senare tid ha beteckningarna
tagits i bruk för allmänna el. privata
inrättningar, där intagna sjuka erhålla vård (klinik),
el. lokaler, där besökande sjuka undersökas
och behandlas (polyklinik), utan att
undervisning där meddelas. — Adj.: klinisk, p o 1
y-klinisk. Wk.
Klinisk, se Klinik.
Kliniskt dop, dop, som emottogs på
sjukbädden, I gamla kyrkan var det, särsk. på
300-talet, icke sällsynt, att man uppsköt sitt
dop så länge som möjligt, av fruktan att
mottaga det ovärdig el. att genom synd
omintetgöra dess syndutplånande verkan. A.M-n.
Klink. Ett fartygs el. en båts bordläggning
säges vara lagd på k., när stråken el. borden
med sina undre kanter ligga utanpå nästa
stråk el. bord (jfr Bordläggning och
Båtbyggnad). T.Hrn.
Klinker (holl., ty., till Ity., holl. klinken,
klinga; alltså eg.: klingande tegelsten), är en
i industrien förekommande produkt, ant.
slutprodukt el. mellanprodukt, uppkommen
därigenom att råmaterialet upphettas (brännes) i
ugn, så att det sintrar och kommer i ett
tillstånd av begynnande smältning samt stelnar
till en sammanhängande och kompakt massa.
— 549 —
— 550 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
