Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klinker - Klinkerfues, Ernst Friedrich Wilhelm - Klinohumit - Klinoklor - Klinometer - Klinoskop - Klinostat - Klint - Klint, af, ätt - Klint, 1. Erik af - Klint, 2. Gustaf af - Klint, 3. Carl af - Klint, 4. Eric Gustaf - Klint, 5. Erik - Klint, Jonas Petri - Klint, Peder Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLINKERFUES
vanl. under krympning. Av k. märkas k 1 i
n-kertegel, som användes vid byggnader
under vatten och till väg- och golvbeläggning,
då det ej är poröst och ej uppsuger vatten
samt har stor motståndskraft mot kemisk
inverkan och slitning, samt cementklinker
(se Cement, sp. 1,099). K.A.G.
Klinkerfues [kli’gkarfös], Ernst
Friedrich Wilhelm, tysk astronom (1827—84),
kom 1851 som assistent till Gauss i Göttingen,
blev observatör 1855, prof, vid univ. 1863 samt
direktor för observatoriets avd. för praktisk
astronomi 1868. K. upptäckte 6 kometer; hans
huvudarbeten falla dock inom den teoretiska
astronomien och omfatta banbestämningar för
planeter, kometer, dubbelstjärnor och meteorer
m.m. K. utgav läroboken ”Theoretische
Astro-nomie” (1871; 3 Aufl. av Buchholz, 1912). M-t.
Klinohumi’t, miner., se H u m i t.
Klinoklo’r, miner., se K 1 o r i t.
Klinome’ter, instrument för avläsande av ett
fartygs krängning el. trimförändring. K.
utgö-res ant. av en pendelanordning el. av ett i båge
böjt vattenpass och graderas. K. är vanl. fast
uppsatt å lämpligt skott i fartyget. K. i
transportabelt utförande för användning i land
kallas k 1 i n o s k o p. T.Hrn.
Klinoskop [-skå’p], se Klinometer.
Klinosta’t, en av J. Sachs konstruerad
växt-fysiologisk apparat för eliminering av ensidig
tyngdkrafts- och ljusverkan å växtdelar. Dessa
bringas genom ett urverk att långsamt rotera
kring en axel, som i förra fallet är horisontal, i
det senare vertikal. K. har förbättrats av
Pfef-fer och för användning vid försök över
intermit-terande retning modifierats av Fitting. O.Gz.
Klint (eg.: klump; samma ord som i blåklint
e.d.), berghjässa, bergstopp, klätt (jfr d.o.).
Med k. (i Östersjöländerna, Estland o.s.v.
g 1 i n t) menas såväl mer el. mindre raka och
lodräta, fritt liggande bergväggar av minst
några m. höjd och minst ett el. ett par 100
m. längd, som även bergshöjder, begränsade
runtom el. delvis av mer el. mindre branta
bergväggar (t.ex. Romeleklint). Jfr bild vid
H ö g k 1 i n t och H. Munthe, ”Strandgrottor
och närstående geologiska fenomen i Sverige”
(i ”Sveriges geol. undersökn.”, Ser. C, n:r 302,
1920). J.C.
Klint, a f, från Småland stammande ätt,
adlad 1805 med nedannämnde K.l). — Litt: A.
Nauckhoff, ”Ätten af K.” (1905). C.
1) E r i k af K., sjömilitär och kartograf
(1732—1812), löjtnant vid Amiralitetet 1755,
major vid örlogsflottan 1776, överste vid
Amiralitetet 1793, lotsdirektör 1795, avsked från
krigstjänst 1796. K. deltog ss. fartygschef med
utmärkelse i slagen vid Högland 1788, Öland
— 551 —
1789 och Svensksund 1790, var v. landshövding
på Gotland 1798—1808. Han har utarbetat ett
flertal sjökort över Östersjön, Bottniska viken,
Finska viken och Kattegatt. E.Bz.
2) Gustaf af K., den föregåendes son,
sjömilitär och kartograf (1771—1840), fänrik vid
Amiralitetet 1782, major vid örlogsflottan 1799,
överste 1812, konteramiral 1814, v. amiral 1825.
K. deltog i 1788—90 års krig mot Ryssland,
varunder han särsk. utmärkte sig vid Viborg
och Reval 1790, och var under kriget mot
Norge 1814 flaggkapten. Han var 1792—1807
lärare vid Krigsakad. å Karlberg samt ägnade
därjämte från 1798 mycket arbete åt
sjökarte-verkets förbättrande. Ss. kartograf var K.
framstående och har utg. det stora verket ” Sveriges
rikes sjöatlas” (2 bd, 1797—1820). E.Bz.
3) C a r 1 af K., den föregåendes bror,
sjömilitär (1774—1840), fänrik vid Amiralitetet
1788, major vid örlogsflottan 1809, överste
1821, konteramiral och kommendant i
Karlskrona 1823. K. deltog med utmärkelse i 1788
—90 års krig mot Ryssland och i flera exp.
till Medelhavet 1801—06 samt var 1827—40
avd.-chef i storamiralsämbetet och
generaladjutant för flottan. E.Bz.
4) E r i c G u s t a f af K., son till K.2),
sjömilitär (1801—46), underlöjtnant vid
örlogsflottan 1817, kapten 1841. K. fortsatte faderns
sjökarteverk, var under lång tid lärare i
navigation och utgav 1842 en lärobok i
navigations-vetenskapen. Ett till detta arbete hörande
tabellverk, ”Klints nautiska tabeller”, välkänt
för sjöfarande även i våra dagar, hann av K. ej
slutföras, förrän han som chef på korvetten
”Carlskrona” omkom vid dess förlisning
utanför Cubas n. kust 30/4 1846. H.S-k.
5) Erik Magnus af K., son till K. 3),
militär (1813—77), fänrik vid Andra
livgre-nadjärreg. 1833, generalstabsofficer 1840,
major 1850, överste 1858, chef för reg. 1862,
generalmajor 1864, generalbefälhavare i l:a
militärdistriktet 1871, generallöjtnant 1875. K.
var chef för Lantförsvarsdep:s kommandoexp.
1853—62, led. av F.k. 1866—77 och av ett
flertal kommittéer, bl.a. kommittén för granskande
av förslag till ny härordning 1873. E.Bz.
Klint, Jonas Petri, krönikör (d. 1608),
av okänd börd, prästvigd i Uppsala 1564, från
1568 kyrkoherde i ö. Stenby, Linköpings stift.
K. utövade ett flitigt historiskt
skriftställar-skap och författade bl.a. en forts, av
Linköpings biskopskrönika. P.Dhl.
Klint, Peder Vilhelm Jensen, dansk
arkitekt (1853—1930), även verksam som
skulptör och konsthantverkare. K. har bl.a. byggt
kyrkorna ”S:t Hans Tveje” i Odense (1919—20)
och Grundtvigskyrkan vid Bispebjerg. G.S.
— 552 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
