Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockstapel - Klocktorn - Klockupproret - Klockväxter - Klodio - Klods-Hans - Klodvig (Clodovech, Clovis) - 1. Klodvig I (fransk konung) - 2. Klodvig II (fransk konung) - 3. Klodvig III (fransk konung) - Klodyvel - Kloe - Klofibblasläktet - Klogrodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOGRODOR
land under 1700-talet. Under detta årh. blev
det åter brukligt att hänga klockorna i
kyrktornen, och i många fall tillbyggdes dylika vid
kyrkor, som saknade torn. — K:s urspr. plats
var på kyrkogården men lades senare gärna på
en höjd i dess grannskap. — K. finnas
bevarade i de nordiska länderna och i Ryssland
(”kolokolnija”) samt i ö. delarna av
Mellaneuropa. — Litt.: ”Sv. klockstaplar” (i ”Teknisk
tidskr.”, 1899—1901); M. Olsson, ”Uppländska
klockstaplar” (i ”Sv. turistför:s årsskr.”, 1915);
S. Erixon, ”Söderköpings stadskyrkas
klockstapel” (i ”Fataburen”, 1915). I.
Klocktorn bruka förekomma sammanbygda
med kyrka (se d.o.); förekommer också vid
världsliga byggnader, rådhus etc. Stundom är
k. fristående (se K a m p a n i 1). Jfr
Klockstapel. E.W.
Klockupproret benämnes det sista av de
stora dalupproren (jfr d.o.) mot Gustav Vasa,
vilket utbröt 1531. För att kunna likvidera
skulden till Lybeck hade denne 1530 påbjudit,
att av varje kyrkas klockor skulle den största
nedsmältas och kopparn försäljas el. skulle
socknen erlägga lösen för densamma
(klock-skatten). Då detta skulle ske i Dalarne 1531,
satte dalkarlarna sig till motvärn under
ledning av bl.a. Gustav Vasas gamla anhängare
Måns Nilsson till Aspeboda och Anders
Persson på Rankhyttan, varjämte en del präster
underblåste missnöjet. De kungliga fogdarna
förmådde ingenting mot de upproriska, och
läget förbättrades ej, då Gustav Vasa till fogde
i Dalarne utsåg en av de upproriskas ledare,
Ingel Hansson. De företogo sig att utlysa en
allmän riksdag till Arboga, men konungens
folk uppsnappade kallelsebreven, och det hela
gick om intet. Gustav Vasa hindrades
emellertid från att genast gripa till kraftåtgärder
mot dalkarlarnas uppror, då detta sammanföll
med Kristian H:s restaurationsförsök 1531;
man misstänkte f.ö. ej utan skäl, att de
upproriska stodo i förbindelse med denne. Först
sedan Kristian misslyckats, blev Gustav Vasa
i stånd att taga itu med dalkarlarna. I spetsen
för en stark häravd. drog han 1533 upp till
Tuna och höll där en beryktad räfst med de
upproriska. Inför hotet från de kungliga
trupperna föllo dessa helt till föga. Ledarna
utlämnades, en del av dem undergingo dödsstraff
på platsen, medan andra, ss. Måns Nilsson,
Anders Persson och Ingel Hansson, fördes ss.
fångar till Stockholm, där de 1534 dömdes till
döden och avrättades. H.Bg.
Klockväxter, namn på fam. Campanula’ceæ
(se d.o.).-’"
Klo’dio, frankisk furste, se C h 1 o j o.
Klods-Hans, dansk skämttidn. 1899—1925.
— 573 —
Klodvig (Clodovech, Clovis, äldre
form av Ludvig), frankiska konungar av
mero-vingernas ätt.
1) K. I. (d. 511) efterträdde 481 sin fader
ss. konung över den del av de saliska
fran-kerna, som bebodde landet kring Tournai. 486
drog han emot den i n. Frankrike regerande
romerske ståthållaren Syagrius (se denne)
slog honom och införlivade med sitt rike den
nes område. 496—497 bekrigade han
segerrikt alemannerna och lade den n. delen av
deras land under sitt välde; ett långvarigt krig
med västgöterna avslutades 507 genom en fred,
vari K. erhöll nästan allt västgotiskt land n.
om Pyrenéerna. Även Burgund och
Thyring-erriket bekrigade han segerrikt, och vidgade så
åt olika håll det frankiska inflytandet. De vid
början av hans regering bestående frankiska
småstaterna lade han alla under sitt välde.
Den stat, som K. på detta sätt skapade, styrde
han autokratiskt; frankernas rike blev
franker-konungens. För den gamla germanska
självstyrelsen fanns däri endast ringa plats. Så
blev han grundaren av den mest
utvecklings-dugliga av folkvandringens många
statsskapel-ser, föregångaren till våra dagars Frankrike.
Icke mindre betydelsefull är K:s insats på ett
annat område; g.m. den katolska burgundiska
prinsessan Chrodechilde, övergick K. med sitt
folk till kristendomen i dess katolska form. De
romerska och katolska inv. i de arianska
germanstaterna (se A r i a n i s m) hälsade den
katolske K. ss. befriare och understödde honom.
K. var en listig, beräknande politiker, som för
att vinna sitt mål icke ryggade tillbaka för
några brott. — Litt.: G. Kurth, ”Clovis” (2 bd,
1901). B.
2) K. II (d. 656), konung över Neustrien och
Burgund 638, erövrade 656 Austrasien och var
en kort tid ensam kung i frankernas rike. B.
3) K. III, konung 690—694.
Klodyvel, en art skinnbaggar, se
Vatten-skorpioner.
Kloe, grekiskt kvinnonamn, se C h 1 o e (jfr
D a f n i s).
Klofibblasläktet, Crepis, av fam.
korgblommiga växter, omfattar o. 200 arter i Europa
och Asien. De äro 1—fleråriga örter, sällan
halvbuskar med gulblommiga, ensamma el. i
kvast el. klase samlade blomkorgar. I Sverige
förekomma 6 arter, av vilka böra nämnas: C.
tecto’rum, klofibbla, allmän på torra
ställen, åkrar o.d.; C. præmo’rsa, klasefibbla,
täml. allmän på skogsängar; C. paludo’sa
(Ara’cium paludo’sum), kärrfibbla, täml.
allmän på fuktiga skogsängar. A.V-e.
Klogrodor, Xenopo’didæ, en liten till
under-ordn. tunglösa groddjur hörande fam. med
— 574 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
