Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klogrodor - Klogångare - Klohand - Kloka gubbar och gummor - Klokkefjord - Klokoppling - Klokrypare - Klon - Klondike, Klondyke - Klonisk - Kloos, Willem - Kloot, Claudius - Klopp, Onno - Klopper, Jan - Klopstock, Friedrich Gottlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOGÄNGARE
endast 3 i tropiska Afrika förekommande
släkten. H.W.
Klogångare, zool., se Digitigrada.
Klohand, genom förlamning av
armbågs-nerven (nervus ulna’ris) framkallad
misställ-ning av de fyra yttre fingrarna, vilka
härigenom översträckas i grundleden och samtidigt
böjas i de två övriga lederna. Det
”kloliknan-de” intrycket av handen framhäves ytterligare
genom muskelatrofi. N.Lbg.
Kloka gubbar och gummor, allmogens
rådgivare särsk. beträffande sjukdom, förtrollning,
tjuvar och skadeväsen. En mängd skiftningar
förekomma. En del ”kloka” ha vissa
medicinska kunskaper och handlag att bota t.ex.
benskador och använda rationella medel. Andra
använda magiska riter, besvärjelser (se d.o.)
o.d. irrationella medel och äro de viktigaste
bärarna av folkets magiska tradition (se
Magi), men genom stark suggestionsförmåga
kunna de ofta åstadkomma överraskande
resultat. Andra åter ha telepatiska anlag (se
Telepati) och anlitas att ”visa tjuven”, att
spå o.s.v. med hjälp av trance (se d.o.),
kris-tallskådning (se d.o.) o.d. metoder. Enl.
folktron ligger de klokas makt ofta i en s.k.
svartkonstbok (se d.o.). Jfr Folkmedicin och
Häxa. v.S-w.
Klokkef jord, Spetsbergen, se B e 1 s u n d.
Klokoppling, tekn., se Axelkoppling
(med fig.).
Klokrypare, ordn. Pseudoscorpioni’dea
(Chi-lone’thi) av spindeldjuren, utmärkas av en
bred, platt bakkropp av 11 leder och saxlika
maxillarpalper och chilicerer; på de senare
mynna spinnkörtlar, ögon finnas i 2- el. 4-tal
el. saknas. Andningen sker genom trakéer, som
genom stigmata mynna på köns- och det följ,
bakkroppssegmentet. K. äro små, träffas
under bark och stenar, i mossa el. som
bokskor-pionen (se d.o.) i gamla böcker. De leva av
kvalster och små insekter. O.C-n.
Klon benämnas samtliga avkomlingar, som
genom könlös el. partenogenetisk fortplantning
leda sitt ursprung från en stamindivid. Jfr
Rena linjer och Ärftlighet. H.W.
Klondike, Klondyke [klåndaVk], guldfält
i Yukonterritoriet, n.v. Canada, mellan Yukons
bifloder K. med dess tillflöden, särsk. Bonanza
med Eldorado, och Indianfloden. 1896
anträffades här guld, vilket förorsakade en hastig
invandring av guldgrävare. 1898 beräknas
befolkningen ha uppgått till c:a 40,000; den
minskades emellertid snart, då fyndigheterna
utnyttjats. Hela Yukonterritoriet hade 1931
4,230 inv. (1920 27,219) och K:s huvudort
Daw-son 819 inv. Guldet förekommer dels som
vaskguld och dels i kvartsgångar. G.N.
— 575 —
Klonisk, med., se Kramp.
Kloos [kläs], W i 11 e m, holländsk skald och
kritiker (f. 1859), sedan 1885 ledare för en
litterär rörelse, vars organ var ”Die nieuwe
Gids”; själv en fin lyriker och sonettdiktare
utgav K. flera saml. ”Verzen” (1894—1913);
sina kritiska skrifter samlade han i
”Veer-tien jaar literatuur-geschiedenis 1880—93” (2
bd, 1896), ”Nieuwere literatuur-geschiedenis”
(5 bd, 1904—14) och ”Letterkundige inzichten
en vergezichten” (15 bd, 1916—30). Rth.
Kloot, C 1 a u d i u s, jurist (o. 1612—90),
student i Uppsala 1628, i Franeker
(Nederländerna) 1633, 1636 stadssekreterare i Göteborg,
1645 rådman där, 1655 avsatt för hor, från
1660 justitieborgmästare i Vänersborg,
tjänstledig sedan 1676, död i sin födelsestad Arboga.
En av de få sv. juridiska förf, under 1600-talet,
utgav K. ”Synopsis causarum criminalium”,
”Processus criminalis” (båda 1651; ny uppl.
med ”Appendix” 1676), ”Then swenske
lag-farenhetsspegel” (1676; 1673 granskad av
Kanslikollegium genom J. Stiernhöök m.fl.). E.K.
Klopp [klåp], O n n o, tysk historiker (1822
—1903), följde 1866 sin suverän Georg V av
Hannover till Österrike och tillbragte
återstoden av sitt liv där. 1873 övergick K. till
katolicismen. Hans talrika historiska arbeten vila
på grundliga källforskningar men äro mycket
tendentiösa, de senare framförallt präglade av
hans katolska tro. Särsk. märkas ”Tilly im
Dreissigjährigen Kriege” (2 bd, 1861; 2 AufL:
”Der Dreissigjährige Krieg bis zum Tode
Gustav Adolfs 1632”, 3 bd, 1891—96, är betydligt
utvidgad) och ”Der Fall des Hauses Stuart
1660—1714” (14 bd, 1875—88). P.S.
Klopper, Jan, målare av holländsk börd (d.
1734), var verksam i Sverige från 1700-talets
början, från 1713 som ritmästare vid
Uppsala univ. K:s porträtt, bland vilka märkas
H. G. v. Falkenberg (1702), Johan Peringskiöld
(1706, Nationalmuseum), Olof Rudbeck d.y.
och H. Wallerius (Uppsala univ.), utmärka sig
för djup karakteristik, värdig
barockkomposition och en dämpad men rikt skiftande
färgskala. — Litt.: Mila Hallman, ”J.K. och hans
hustru” (1912). G.V.
Klopstock [klå’p-], Friedrich G o
11-1 i e b, tysk skald (1724—1803). Från det
allvarliga föräldrahemmet i Quedlinburg
mottog K. starka religiösa intryck, som
fördjupades under de år (1739—45), han tillbragte i
gymnasiet i Schulpforta. De klassiska
språkstudierna eggade hans litterära ambition, och
inspirerad av Miltons ”Paradise lost” beslöt
han att skriva ett religiöst epos om det högsta
ämne, en kristlig skald kunde tänka sig,
Mes-sias. Den första skissen (på prosa) till ”Mes-
— 576 —
Artiklar, som icke återfinnas ander K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
