Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klopstock, Friedrich Gottlieb - Klor, Cl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOR
Fr. G. Klopstock. Kopparstick efter målning
av J. Juel.
sias” påbörjade K. 1745, då han studerade
teologi i Jena. Redan året därpå, då han
överflyttat till Leipzig, Tysklands dåv. litterära
centrum, valde han dock, i medveten opposition
mot den franska smaken, hexametern som den
värdigaste formen för sin dikt. De 3 första
sångerna utkommo 1748 i tidskr. ”Bremer
Bei-träge” och väckte genast uppseende. Den
berömde kritikern Bodmer inbjöd honom till
Zürich. Inspirerad av den storslagna schweiziska
naturen, skrev K. här en rad oden, som varsla
om en ny epok i tysk vitterhet. Hans rykte
spred sig, och när Fredrik V av Danmark
erbjöd honom 400 thaler årligen, för att han i
ro skulle kunna fullborda ”Messias”, flyttade
han 1751 till Köpenhamn, där han med ett
avbrott, 1758—63, stannade till 1771. Först
1773 förelåg ”Messias” färdig, det verk, som
jämte ”Oden” (1771) grundläde K:s
berömmelse. Den stora publiken, liksom förf, fostrad
i pietismen, läste ”Messias” mera som religiös
uppbyggelsebok, den litterärt bildade greps
dessutom av den formella djärvheten, den
patetiska tonen och den bildrika, om ock föga
konkreta stilen. Även utanför Tyskland spred sig
intresset för K. I Sverige påverkade han
Tho-rild och Lidner. Stor betydelse för den
litterära utvecklingen hade K. även genom sin
”bardpoesi”, d.v.s. oden och dramer, som
patetiskt förhärliga den germanska kraften.
For
mellt stå dessa verk, som bl.a. försöka ersätta
klassisk mytologi med en germaniserad nordisk,
under inflytande av Macphersons Ossiansånger.
Genom sin självkänsla och höga uppfattning
om diktarens kall, framlagd bl.a. i ”Die
deut-sche Gelehrtenrepublik” (1784), bidrog K.
kraftigt till att höja aktningen för diktkonstens
utövare. Bland de talrika uppl. av K:s verk märkas
en praktuppl. i 7 bd (1798—1809) och
”Sämmt-liche Werke” i 21 bd (1823—39). — Litt.: E.
Schmidt, ”Beiträge zur Kenntnis der K:schen
Jugendlyrik” (1880); F. Muneker, ”K.” (1888);
E. Bailly, Ӄtude sur la vie et les oeuvres de
K.” (s.å.); K. Kinzel, ”K.” (1900); H. Woehlert.
”Das Weltbild in K:s Messias” (1915); A.
Kös-ter, ”K. und die Schweiz” (1924); L. Magon,
”Die K.-Zeit in Dänemark” (1926). A.Bd.
Klor, Cl, grundämne, atomvikt 35,457,
atomnummer 17, förekommer allmänt utbredd på
jordytan, dock aldrig i fri form utan bunden
huvudsaki. vid alkalimetaller el. magnesium,
dels i havsvatten, dels i saltavlagringar. De
viktigaste klorhaltiga mineralen äro stensalt, NaCl,
sylvin, KC1, och karnallit, KCl,MgCl2,6H2O. K.
upptäcktes 1774 av Scheele, men först Davy
(1810) visade, att k. var ett grundämne, vilket
han gav namnet k. av grek. chloro’s (grön).
K. är en gröngul, giftig gas med stickande lukt.
En halt av O,oos—O,oo6 °/oo framkallar retning av
slemhinnorna, tårflöde, snuva, hosta. Vid O,oi—
1 °/oo inträder momentant stark andnöd; under
cyanos, kallsvettning och låg puls följer döden.
1 1. k. väger 3,220 gr. och är alltså 2,5 gånger
tyngre än luft. K. kan lätt förtätas till en
gröngul vätska med kokpunkt —34,7° och fryspunkt
—101,5°. K. löser sig lätt i vatten. Vid 10° 3,1
vol. k., vid 20° 2,3 vol. på 1 vol. vatten.
Lösningen, som kallas klorvatten, har den
fria k:s färg och lukt och innehåller även
saltsyra och underklorsyrlighet på gr. av k:s
hyd-rolys: C12 + H2O = HC1 + HOC1. Klorvatten
verkar oxiderande, då underklorsyrligheten lätt
sönderdelas i klorväte och syrgas. K. står i
periodiska systemets 7 :e grupp och är i sina
föreningar 1-, 3-, 5- och 7-värdigt. K. är ett
mycket reaktionskraftigt grundämne, som förbinder
sig direkt med alla grundämnen med undantag
av syre, kväve, kol och ädelgaserna. På
omvägar erhållas dock föreningar med syre, kväve
och kol. I organiska föreningar ersättes väte
lätt av k. (klor er ing). K. framställes på
laboratorier genom oxidation av saltsyra, t.ex.
med brunsten, kaliumpermanganat. Tekniskt
framställes k. numera genom k 1 o r - a
1-kalielektrolys (se d.o.). Förr
framställdes k. enl. Weldonförfarandet och
Dea-conprocessen. Vid W
eldonförfaran
Uppslagsbok. XV. ____ 577 ___
— 578 —
19
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
