Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klor, Cl - Kloracetofenon - Kloraceton - Kloral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLORACETOFENON
det oxideras saltsyra med brunsten (MnO2):
MnO2 + 4 HC1 = MnCl2 + Cl2 + 2 H2O.
Brunstenen regenereras ur den bildade
mangan-kloruren genom att tillsätta kalkmjölk och
inblåsa luft. Enl. Deaconprocessen
oxideras saltsyra direkt medelst luftens syre vid
närvaro av kopparklorid som katalysator. K.
användes för framställning av en mängd
klor-föreningar, både organiska och oorganiska,
särsk. klorkalk (se d.o.), för sterilisering av
dricksvatten, som blekmedel,
desinfektionsmedel m.m. K. användes i början av världskriget
stm stridsgas. Förekommer numera i handeln
i flytande tillstånd på stålcylindrar. — K. bildar
med väte föreningen HC1, klorväte, som är
en färglös gas med stickande lukt och smak;
1 1. klorväte väger vid 0° l,«3#i gr.; kondenseras
täml. lätt till en vätska med kokpunkten —85°
och fryspunkten —112°. Klorväte kan
framställas direkt ur elementen. Vid belysning av en
blandning av 1 vol. vätgas och 1 vol. klorgas
sker bildningen explosionsartat. Blandningen
kallas därför k 1 orkna 11 ga s. Klorväte
framställes genom upphettning av koksalt med
svavelsyra: 2 NaCl + H2SO4 = Na2SO4 + 2 HC1.
Klorväte löses häftigt och synnerligen lätt i vatten;
450 vol. klorväte på 1 vol. vatten.
Vattenlösningen kallas klorvätesyra el. saltsyra.
Saltsyra, vars salter kallas k 1 o r i d e r, är en
typisk stark syra och har som sådan en
vidsträckt industriell användning för framställning
av metallklorider el. klormetaller (se under
resp, metaller), för framställning av salmiak
etc. På laboratorier är saltsyra det kanske mest
använda reagenset. För påvisandet av saltsyra
och klorider användes en silvernitratlösning;
finnas klorjoner närvarande, erhålles en vit,
ostig fällning av svårlöslig silverklorid. — K.
bildar med syre oxiderna klormonoxid,
klordi-oxid och klorheptoxid samt syrorna
underklor-syrlighet, klorsyrlighet, klorsyra och
överklor-syra. Klormonoxid, C12O,
underklorsyrlig-hetens anhydrid, bildas vid inverkan av klor
på kvicksilver oxid; är en gulbrun, illaluktande
gas, som kan förtätas till en rödbrun vätska
med kokpunkten +3,8°; sönderdelas vid lindrig
upphettning explosionsartat i klor och syre.
Klormonoxiden ger med vatten underklo
r-syrlighet, HC1O, som endast är känd i
vattenlösning och som erhålles, om k. inledes i
vatten, vari kvicksilveroxid finnes uppslammad.
Vattenlösningen är gulaktig och har en om
klorkalk erinrande lukt. Underklorsyrlighetens
salter, hypokloriter, erhållas tillsammans
med klorider vid inledande av k. i en kall
lösning av en stark bas. De viktigaste
hypoklori-terna är k 1 o r k a 1 k (se d.o.) och
natrium-hypoklorit, NaOCl. Det sistn. framställes
— 579 —
vanl. vid elektrolys av koksalt (se Klo r-a
1-k a 1 i-e 1 e k t r o 1 y s). Hypokloriterna
användas som blekmedel. Klordioxid, C1O2, är
en gröngul, explosiv gas med skarp lukt och
kan framställas genom att låta svavelsyra
inverka på kaliumklorat. Vid avkylning förtätas
den lätt till en rödbrun vätska, som vid lägre
temp. övergår till orangeröda kristaller.
Klordioxid är en starkt endoterm förening och
mycket obeständig. Den är löslig i vatten utan att
dock bilda någon syra. Med alkali ger den en
blandning av klorit och klorat.
Klorsyrlighet, HC1O2, bildas som mellanprodukt vid
klordioxidens sönderdelning av vatten; är
mycket obeständig; salterna kallas kloriter.
Klorpentoxiden, C12O5, är icke känd i
fritt tillstånd utan endast som hydrat,
klorsyra, HC1O3, vilken endast förekommer i
vattenlösning och framställes genom att behandla
motsvarande salt, klorat, med svavelsyra.
Alkalikloraten bildas, om k. inledes i en varm
lösning av alkalihydroxid, och framställas
tekniskt genom klor-alkali-elektrolysen. N a
t-r i umk lo r a t, NaC103, är ett synnerligen
lättlösligt salt; är ett kraftigt oxidationsmedel;
användes bl.a. för borttagande av ogräs. K
a-1 i u m k 1 o r a t, KC1O3, se Kaliumsalter.
Klorheptoxid, C12O7, öVerklorsyrans
anhydrid, kan framställas ur denna genom
behandling med fosforpentoxid. Det är en
färglös, flyktig, obeständig vätska. Dess hydrat,
överklorsyra, HC1O4, är den beständigaste
av klorens syresyror. Den kan framställas
genom att behandla motsvarande salt med
svavelsyra. överklorsyran är en färglös i luften
rykande, lättflytande vätska. Det är en av de
starkaste syror, man känner. Dess salter kallas
perklorat. Natriumperklorat,
NaC104, framställes genom upphettning av
nat-riumklorat el. genom klor-alkali-elektrolysen.
Kaliumperklorat, KC104 (se • K
a-1 i u m s a 11 e r), och
ammoniumper-klorat, H4NC1O4, användas inom
sprängäm-nesindustrien och framställas av
natriumperklorat genom dubbel omsättning. G.J.
Kloracetofeno’n, C6H5COCH2C1, erhålles vid
klorering av acetofenon; vita kristaller;
smält-punkt 59°; kokpunkt 245°. Obetydligt löslig i
vatten, löslig i organiska lösningsmedel.
Verkar tårretande (se S t r i d s g a s e r). G.J.
Kloraceto’n, CH3COCH2C1, erhålles vid
klorering av aceton; vattenklar vätska; kokpunkt
119°; något löslig i vatten; tårretande. G.J.
Klora’l, CC13CHO, trikloracetaldehyd,
erhålles vid inverkan av klor på etylalkohol; är en
färglös olja med egendomlig skarp lukt;
kokpunkt 97,7°, smältpunkt —57,5°; sönderdelas av
alkali i kloroform och myrsyra. K. förenar
— 580 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
