Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klorkalcium - Klorkalium - Klorkalk, blekkalk - Klor-knallgas - Klornatrium - Klornatron - Klorocka - Kloroform, triklormetan - Klorofycéer - Klorofyll, bladgrönt - Klorofyllkroppar, Kloroplaster - Kloros - Klorotiska - Klorpikrin - Klorsilver - Klorsoda - Klorsyra - Klorsyrat kali - Klor-syrlighet, -vatten, -väte, -vätesyra - Klorzink - Klose, Friedrich - Klosett - Klosländor, skorpionflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLORKALCIUM
KIorka’lcium, kem., se
Kalciumföreningar.
Klorka’lium, kem., se Kaliumsalter.
Klorkalk, b 1 e k k a 1 k. Leder man klor över
släckt kalk, erhålles en förening av
kalcium-hypoklorit, kalciumklorid och kalk av
växlande sammansättning, t.ex. CaO,Ca(OGl)Cl, aqua,
som är den väsentliga beståndsdelen i teknisk
klorkalk. K. är ett vitt pulver med
karakteristisk lukt. Liksom alla hypokloriter avger
k. lätt syre och verkar därför kraftigt
oxiderande. Vid inverkan av svavel- el. saltsyra
utvecklas klor. I direkt solljus avger k. syre.
Samma sönderdelning äger rum, om en
k.-lösning uppvärmes med vissa oxider el.
hyd-roxider, vilka ha katalytisk verkan. K.
användes i stor utsträckning som blekmedel för
pappersmassa och textilvaror samt som
desinfektionsmedel (desinfektionskalk). K.
brukades i världskriget för oskadliggörande av
senapsgas. G.J.
Klor-knallgas, -metall, -monoxid, se Klor.
KIorna’trium, se Koksalt.
Klorna’tron, se Blekmedel.
Klorocka, zool., se R o c k o r.
Klorofo’rm (av klor, se d.o., och form, en
förkortning av formyl, se d.o.), CHC13, t r
i-klormetan, upptäcktes 1831 av Liebig och
samtidigt av Soubeiran, framställes genom
inverkan av klorkalk på etylalkohol el. aceton
el. genom partiell reduktion av koltetraklorid
med zink och svavelsyra. K. är en klar,
färglös, flyktig vätska med egendomlig lukt och
söt smak. Kokpunkt 61°. Spec. v. 1,4»8.
Obetydligt lösligt i vatten, blandbar med alkohol
och eter. Sönderdelas vid inverkan av luft och
särsk. av ljus under bildning av saltsyra och
fosgen, som är mycket giftig. För att förhindra
k:s sönderdelning tillsättes 1 °/o absolut alkohol.
K. användes i första hand vid narkos, vidare
som lösningsmedel för kautschuk samt som
ex-traktionsmedel för eteriska oljor. G.J.
Klorofycéer, Chlorophy’ceæ, se Grönalger.
Klorofy’ll (till grek. chloro’s, ljusgrön, och
fyllon, blad), bladgrönt, se
Bladfärgämnen, Assimilation (hos växter)
och Cell, sp. 1,071.
Klorofy’llkroppar, Kloropla’ster, se Cell.
Kloros [-rå’s] (till grek. chloro’s, blekgrön),
med. och bot., bleksot, se d.o., Blekning
och Etiolerade växter.
Kloro’tiska benämnas sådana växter, som
lida av bleksot (kloros), se d.o., Aurea v
a-rieteter, Etiolerade växter och
Blekning.
Klorpikri’n, CC13NO2, framställes genom att
behandla pikrinsyra (därav namnet) med
klorkalk el. natriumhypoklorit. Färglös, täml.
lätt
— 583 —
rörlig vätska. Kokpunkt 113°, fryspunkt—69,2°.
Svårlöslig i vatten, lättlöslig i organiska
lösningsmedel. Sönderdelas icke av vatten,
utspädda alkalier och syror. Verkar starkt
retande på ögon och andningsorgan (se S t
ridsgaser). Användes för bekämpande av
skadeinsekter. G.J.
Klorsilver, kem., se Silversalter.
Klorsoda, se Blekmedel.
Klorsyra, kem., se Klor.
Klorsyrat kali, kaliumklorat, se
Kalium-s a 11 e r.
Klor-syrlighet, -vatten, -väte, -vätesyra, kem.,
se Klor.
Klorzink, kem., se Zinksalter.
Klose [klä’za], Friedrich, tysk tonsättare
(f. 1862), elev av bl.a. Anton Bruckner. K. kan
närmast sägas representera en nyromantisk
riktning; liksom Berlioz använder han gärna
en stor ljudande apparat. Han har skrivit en
mässa, operan ”Ilsebill”, oratoriet ”Der
Sonne-Geist”, den symfoniska dikten ”Das Leben ein
Traum” m.m. N.B.
Klose’tt (från eng. closet, från fra. closet,
dimin. till fra. clos, instängt rum; i sin nuv.
betydelse förkortat av vattenklosett, efter eng.
ivater-closet; med betoning i sv. efter fra.
clo-sette), avträde, anordning för upptagande av
mänsklig latrin. Numera anses blott två system
av k., torrklosetten och vattenklosetten, fylla
hygienens fordringar. Vid det vanligaste
slaget av torr-k. tillämpas det s.k.
tunnsystemet, varvid latrinen uppsamlas i en tät
behållare (tunna el. kärl), helst av galvaniserad och
asfalterad plåt, uppställd på vattentätt
underlag inom en sitsanordning, vanl. av trä och
med erforderlig ventilation. Vid
vattenklosetten (eng. water closet, förk. W. C.) upptages
latrinen i ett bäcken, merendels av porslin,
mera sällan av emaljerat järn, i vilket före
begagnandet befinner sig vatten. Från bäckenet
bortspolas latrinen omedelbart genom en
vat-tenspolanordning, varigenom den icke under
någon nämnvärd tid stannar i k. Avloppsrör t
från k. är medelst ett vattenlås (se d.o.)
avspärrat från bäckenet. Vid ordentlig skötsel,
vanl. i enl. med av hälsovårdsnämnd
utfärdade föreskrifter, är W. C. den hygieniskt mest
tilltalande formen av k. G.A-g.
Klosländor, skorpionflugor,
Meco’p-tera, en liten med nätvingarna nära
besläktad insektsordning, utmärkt i sht genom det
vertikalt ställda och långt näbblikt utdragna
huvudet och den hos hannen till ett
tång-likt parningsorgan ombildade sista
bakkropps-leden. Antenner långa och trådlika. Mundelar
bitande. Båda vingparen äro hos släktet
Pa-no’rpa lika och smala, hinnaktiga. K. träffas
— 584 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
