Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterväsen - Klot - Klot (vävnad) - Klotalg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOTALG
vetenskapen vid medeltidens slut bars
väsentligen upp från dessa. En nyskapelse på sv
grund från denna tid är birgittinorden, märklig
bl.a. genom sin dubbelklosterförfattning. —
Reformationen ledde, där den segrade, till
klostrens upphävande. Inom den romerska
kyrkan sköto under motreformationens tid
några gamla ordnar nya skott (theatiner,
kapu-ciner, feuillanter), och den sista stora insatsen
i k:s historia gjordes med jesuitorden, vars
hela organisation syftar till att tjäna kyrkans
makt och som efter restaurationen 1814 åter
blivit en huvudkraft i kyrkan. De talrika
senare nybildningarna ha i regel fått den
smidigare formen av kongregationer, i vilka de
praktiskt kyrkliga uppgifterna trätt i den klosterliga
världsflyktens ställe (bl.a. oratorianer och
mau-riner, båda utmärkta genom glänsande
vetenskaplig verksamhet, lazarister, barmhärtiga
bröder och systrar, redemtorister).
Mass-sekularisa-tionerna under franska revolutionens och
Napo-leonstidens omvälvningar och upprepade
statsingripanden i olika länder under 1800- och
1900-talen ha högst väsentligt reducerat klostrens
antal, men k. fortbestår i realiteten, även där det
icke erkännes av staten, ss. i Frankrike. De
gamla ordnarna ha blivit mer el. mindre
jesuitiskt påverkade; benediktinerna ha dock
hävdat sin egenart. — Ledningen av ett kloster
utövas av en föreståndare, resp,
föreståndarinna med efter de olika ordensstadgarna
växlande titel: abbot (abbedissa), prior
(prior-inna), præpositus (præposita), superior,
guar-dian, rektor. Den klosterbyggnadstyp, som
under medeltiden utbildades, med byggnaderna
grupperade kring en fyrkantig gård, till vilken
den längs längornas insida löpande
korsgången öppnade sig, upptog en till denna gång sig
slutande kyrka (el. kapell) samt kapitelsal,
re-fecto’rium (convicto’rium), samtalsrum m.m.,
vanl. också en särsk. portbyggnad. I st.f. de
enskilda cellerna finnes i somliga kloster
gemensam sovsal (dormito’rium). Denna typ
uppgavs av jesuiterna, som uppförde sina
konvent som palatsliknande hus. De moderna
klostren skilja sig till det yttre knappast från
vanliga anstaltsbyggnader. — Litt.: H.
Wein-garten, ”Über den Ursprung des Mönchthums”
(1877); O. Zöckler, ”Askese und Mönchthum”
(2 bd, 1897); L. Moltesen, ”Det kristne
Munke-væsen” (1901); M. Heimbucher, ”Die Orden
und Kongregationen der katholischen Kirche”
(2 Aufl., 3 bd, 1906—07); A. Harnack, ”Das
Mönchthum” (7 Aufl. 1907); V. Vedel, ”Bag
Klostermure” (1911); F. Pijper, ”De klosters”
(1916). Jfr litt. under de särsk. ordnarna.
R.H-m.
Redan under den äldre medeltiden
framträd
de klostren som härdar för olika slag av
konstnärlig verksamhet. I sht gäller detta
bokillustrationen el. miniatyrkonsten, vars skolor vanl.
uppkallades efter klostret (Monte Cassino, S:t
Gallen, Echternach etc.). För arkitekturen
blevo vissa klosterordnar av betydelse, så
cluniacenser (Cluny) och cistercienser
(Ci-teaux). Också i Norden gör detta sig gällande.
Sveriges förnämsta bokillustrationsverkstad var
skriptoriet i augustin-(domkyrko-) klostret i
Lund. Cisterciensklostren utövade en livlig
verksamhet på flera områden, så särsk.
Nydala. Vadstena blev mot medeltidens slut
Sveriges förnämsta konsthärd; därifrån spred sig
också till andra länder birgittinernas
byggnadssystem. E. W.
Klot. 1) Matem., en kropp begränsad av en
yta, vars alla punkter ha lika avstånd (radien)
från en fast punkt, medelpunkten. K:s yta
4
är = 4jrr2, volymen är =— nr3, där r är radien.
Bland alla kroppar med samma volym har
klotet den minsta ytan. Kortaste avståndet längs
klotytan mellan två punkter därpå är en
stor-cirkelbåge, som erhålles, om k. skäres av ett
plan genom medelpunkten. H-r.
2) Se Stormvarning.
Klot (från eng. cloth, kläde), blank, tät
bom-ullsvävnad i femskaftad atlas, användes mest
till foder. Även om tuskaftad, grövre, starkt
klistrad vävnad för bokband (k.-band). /.
Klotalg, ”rullande klotet”, Volvox, ofta
massvis i sötvatten förekommande grönalger (se
d.o,, sp. 1,059) av fam. Volvoca’ceæ, bestående
av talrika (120—22,000), med plasmasträngar
till ett geléartat cænobium förbundna, flimmer-
Klotalg i stark förstoring.
— 589 —
— 590 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
