Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knox, Chilander - Knox’ land - Knoxville - Knubbsäl - Knud - Knudsen, Knud - Knudsen, Christian - Knudsen, Gunnar - Knudsen, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNOX’ LAND
leys och Roosevelts kabinett 1901—04,
unions-senator 1905—09. Ss. utrikesminister 1909—13
under Taft ansågs K. alltför merkantilt
orienterad i sin utrikespolitik — man talade om
dollardiplomati gent emot de latinska
republikerna i Syd- och Mellanamerika —, och han
led svåra nederlag i senaten. I denna invaldes
K. åter 1916 och ledde här motståndet mot
U.S.A:s inträde i Nat. förb. B.
Knox’ land [nåks länd], se Antarktis,
sp. 1,203 och karta.
Knoxville [nå’ksvil], stad i ö. Tennessee, U.
S.A., vid Tennessee river; 105,802 inv. (1930;
77,818 1920). K. har en stor och mångsidig
industri (bl.a. textilfabriker och sågverk),
marmorbrott och kolgruvor samt är säte för
Tennessees statsuniv. (grundat 1794, 3,741
studenter 1932). 1796—1843 var K. Tennessees
huvudstad. J.C.
Knubbsäl, se P h o c a.
Knud, dansk och norsk namnform för Knut.
Knudsen [knu’t-], Knud, norsk skolman
och språkforskare (1812—95), overlærer vid
Kristianias katedralskola 1852—80. Under
inflytande av Grundtvigs idéer verkade K. för en
från det klassiska bildningsidealet frigjord
skolundervisning, byggande på modersmål och
historia. I talrika skrifter, bl.a. ”Det norske
målstræv” (1867), ”Unorsk og norsk” (1881),
förde han också en outtröttlig kamp för
norskans frigörande från danskan, såväl i fråga
om ordval som uttal, rättskrivning och
ordböjning. C.
Knudsen [knu’t-], Christian Holtermann,
norsk politiker (1845—1929). Urspr. typograf,
började K. 1884 utgiva den socialistiska tidn.
”Vort arbejde”, ur vilken ”Arbeiderbladet”
utvecklat sig. K. var under flera perioder ordf,
i Det norske arbeiderparti men avgick 1918,
då partiet slog in på radikalare vägar än
tidigare. Förståelsen för enighetens betydelse
kom honom emellertid att vägra att ansluta
sig till det 1921 bildade Norges
socialdemokratiske arbejderparti. T.E-r.
Knudsen [knu’t-], Aanon Gunnar, norsk
affärsman och politiker (1848—1928), erhöll
1891 plats i Stortinget, som han med ett par
smärre avbrott (1898—1900, 1903—05 och 1910
—12) tillhörde t.o.m. 1921. Han anslöt sig till
Venstres radikala flygel och kom tack vare stor
praktisk erfarenhet snart i förgrunden; han
var ingenjörutbildad och hade varit verksam
som industriledare, skeppsredare och
jordbrukare. — 1902—03 var han medl. av ministären
Blehr, först vid statsrådsavd. i Stockholm,
sedan som finansminister. Mars—okt. 1905 var
han finansminister i Michelsens
samlingsregering, som han lämnade på gr. av republikanska
sympatier. 1906 blev han vid Venstres
sprängning ledare för den starkaste gruppen inom det
nya ”konsoliderade”
Venstre. Sedan C.
Berner (se denne) 13/s
1908 fällt
koalitions-ministären Lövland,
blev K. statsminister,
ävensom
finansminister (1908—10).
Denna rena
venstrerege-rings avgång s.å.
följde efter högerns och
den frisinnade
vänsterns förenade
valframgångar 1909.
Efter en ny seger för Venstre, vid valen
1912, bildade K. jan. 1913 sin 2:a ministär (1913
—16 jämväl lantbruksminister). K. framstod nu
som den borgerliga vänsterns främste i Norge;
till juni 1920, efter en rekonstruktion av
ministären 1919, då K. även övertog
finansministerportföljen, bar han huvudansvaret för Norges
öden. Meningarna om hans politik ha varit
delade. Särsk. sökte han värna om jordbruket,
ofta i utpräglat tullvänlig riktning. Efter
avgången 1920 var K. till 1922 ledare för Venstre
i Stortinget och avböjde juni 1921 att bilda
ministär efter Halvorsen. Th.
Knudsen [kno’san], Jakob Christian
Lindberg, dansk förf. (1858—1917), f. på Rödding
folkhögsk. i Slesvig,
teol. kand. 1881,
lärare vid Askov
folkhögsk. och
Valgme-nigheds-präst i
danska folkhögsk. Sitt
prästerliga ämbete
måste han dock
nedlägga, då han begärde
skilsmässa från sin
första hustru. Senare
blev han en mycket
uppskattad folklig
föredragshållare. K:s
talrika romaner ställa honom bland de största
mästarna i dansk berättande litteratur: ”Den
gamle præst” (1899, även dramatiserad),
”Gjæ-ring—Afklaring” (2 bd, 1901—02), ”Sind”
(1903), ”Inger” (1906), ”For Livets Skyld” (1905),
”Lærer Urup” (1909), ”Rodfæstet” (1911),
”Angst — Mod” (2 bd, 1912—14) m.fl. Hans
populära ”Kristelige Föredrag” (1893) och
”Livsfilosofi” (1907) belysa ideerna i
förf.-ska-pet. K. är en Bismarcksgestalt i dansk
diktning, djupt rotfäst i konservativa åskådningar
och dock otämt odisciplinerad i sitt krav på
personlighetens utveckling. Hans verk äro
— 659 —
— 660 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
