Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knudsen, Jakob - Knudsen, Ivar - Knudsen, Knud Anthon - Knudsen, Martin - Knudtzon, Jörgen Alexander - Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT
byggda på stora motsatser: gammalt
tänkesätt mot nytt, bonde mot stadsbo, den enskilde
mot samfundet. Han vände sig med kraft mot
den liberala tankeförflackningen och den
moderna gudlösheten men hade själv icke undgått
att präglas av den nya tidsandan. K. var ett
tragiskt geni, en stor skapare av karaktärer
och konflikter och en klassisk berättare, vars
verk ofta erinra om de isländska sagorna. —
Litt.: H. Nielsen, ”Möderne Litteratur” (1904);
C. Roos, ”J. K.” (1918); H. Begtrup, ”J. K.”
(s.å.); P. Rubow, ”Saga og Pastiche” (1923).
P.R-w
Knudsen [kno’san], Ivar Peter Bogger, dansk
ingenjör (1861—1920), direktör för Burmeister
& Wains skeppsvarv 1908—19. K. inträdde i
bolagets tjänst redan 1895 och blev 1897 chef
för maskinavd. På K:s initiativ övertog bolaget
Diesels patent på oljemotorer för Danmark.
Under hans ledning förbättrades motortypen
och tillverkningsmetoderna, verkstäderna
utvecklades och moderniserades, och 1911
byggdes det första stora sjögående motorfartyget
i världen, m/s ”Selandia” (Jfr
Förbränningsmotor, sp. 746). v.S.
Knudsen [kno’san], Knud Anthon, dansk
gymnast och förf. (f. 1864). Efter teologisk
examen 1889 följde K. 1889—91 utbildningen
vid Gymnastiska centralinst., Stockholm,
tjänstgjorde 1891—95 som lärare vid Ryslinge
folk-högsk., förestod 1895—98 jämte K. Teilmann
sjukgymnastikinst. i Köpenhamn, blev 1898
ledare för danska statens 1-åriga
gymnastik-lärarkurs, 1904 gymnastikinspektör samt 1911
chef för statens gymnastikinst. K. har kraftigt
verkat för lingska gymnastikens utbredning i
Danmark. Han har bl.a. utg. ”Lærebog i
Gymnastik” (3 Udg. 1920). O.K-gh.
Knudsen [kno’san], Martin Hans
Christian, dansk fysiker (f. 1871), docent vid
univ. i Köpenhamn 1901, prof. 1912; fil.
he-dersd:r i Lund 1918. K. sysslade tidigt med
hydrografiska problem och är sedan 1902
föreståndare för Hydrografisk Laboratorium i
Köpenhamn. Ss. fysiker är han mest känd för
sina undersökningar över gasernas egenskaper
vid låga tryck, speciellt de egenartade
förhållanden, som uppkomma därigenom, att
molekylernas fria medelväglängd (se K i n e t i s k
gasteori) uppnår avsevärd storlek. Härpå
nar K. grundat konstruktionen av en absolut
manometer för mätning av mycket låga tryck.
K. har även undersökt radiometerkraften.
Bland K:s skrifter märkes ”Lærebog i Fysik”
(1923). N.R-e.
Knudtzon [knu’t-], Jörgen Alexander,
norsk assyriolog (1854—1917). Efter studier
vid in- och utländska univ. blev K. 1889 d:r
— 661 —
phil. och 1907 prof, i semitiska språk i
Kristiania. Hans viktigaste arbeten äro ”Die
El-Amar-na Tafeln mit Einleitung und Erläuterungen”
(1910—15), och ”Die zwei Arsawa-Briefe,
die ältesten Urkunden in indogermanischer
Sprache” (1902), vari han konstaterade
hetti-tiskans karaktär av indoeuropeiskt språk. G.Jg.
Knut. 1) Knutar, i sjömansspråket även
knopar och stek, sammanfoga tåg, linor,
band, trådar m.m. med varandra el. fästa dem
vid något föremål, hindra en ända glida ut el.
skapa en ögla. K. och stek avse i allm.
åtgärder, där linans, trådens o.s.v. ändar förbli
i sin urspr. slagning, under det knopar i regel
utföras efter upptvinning av tågvirkets dukter
el. parter. Denna användning av
benämningarna är dock icke satt i allmänt bruk utan ordet
knop användes i sjömansspråket i regel i
stället för k. — Vanligast förekommande k. och
stek äro följande, överhand s-k. (även
f i n g e r-k. el. halvknop), enkel (fig. 1, a)
och dubbel (b) samt överhands-k. i åtta (c),
användas i ändan av en tråd, som skall fästas
i tyg, å tampen av en sladd för att hindra
den löpa ut ur block el. kaus o.s.v.
Vatten-k. (fig. 2) och råbandsknop (fig. 3), väl
att skilja från den odugliga k ä r i n g-k. (fig.
4), användas för att hopfoga två lika grova
ändar el. snören. Skotstek (fig. 5) är ännu
säkrare än råbandsknop; det göres på så sätt,
att den ena ändan får bilda en bukt, genom
vilken den andra trädes och får göra ett slag
runt bukten; i stället för att den senare ändan
ss. vid råbandsknopen får gå ut igen vid
sin egen part, föres den åt sidan, så att den
vid dragning beknipes av sin egen part. Göras
två slag runt bukten, bildas dubbelt
skotstek, som är en säker och mycket
användbar hopfästningsmetod, t.ex. av flagglina, vid
omslagning av paket o.s.v. Holländare
(fig. 6) är ett halvslag genom och omkr. en
hake enl. samma princip som vid skotstek.
Skall ändan av en lina, ett snöre o.s.v. läggas
om ett fast föremål, sker det enklast med två
halvslag (fig. 7), vilka böra väl åtsamsas.
Kommer påfrestningen att bli stor el. är
sladden smäcker och man vill hindra dess alltför
hårda beknipande, bör den först läggas två
varv kring föremålet, och sedan två halvslag
göras kring egen part (fig. 8). Trädes härvid
det första halvslaget genom den uppkomna
bukten, erhålles röringssteket (fig. 9),
vilket förr alltid användes vid fästande av
ankarlina till ankarets röring. Skall en ögla
bildas på t.ex. en fånglina för förtöjning el.
på en räddningslina kring livet, sker detta
medelst pålstek (fig. 10). Detta bildas genom
att ett halvslag lägges på lagom avstånd från
— 662 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
