Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut - 1. Knut Eriksson (svensk konung) - 2. Knut Långe (svensk konung, Holmgersson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT
tampen och hålles med ena handen, under
det att tampen med andra handen trädes
genom halvslaget, bakom och omkr. fasta parten
och ut igen genom halvslaget bredvid egen
part, varpå steket åtsamsas genom sträckning
av den fasta parten. Denna ögla löper aldrig
och är lätt att åter öppna. Förenas två
kablar i två pålstek, plägar denna hopfästning
benämnas kabelstek. — Vanligast
förekommande knopar äro sådana, som användas
för att utvidga ändan på en sladd, så att den
icke kan löpa ut genom en ring, t.ex. f a
11-repsknopen (fig. 11), el. som behövas ss.
stöd för händer el. fötter på linor, t.ex. p ä r
t-k u n t a (fig. 12). — Om s.k. knutskrift
se Q u i p u. — Litt.: H. öhrvall, ”Om knutar”
(2 uppl. 1916). H.S-k.
K. symbolisera i folktron ett bindande el.
hämmande ant. av något ont, varur den tron
uppstått, att upplösandet av en k. kan lösgöra
något skadligt, el. kunna k. även symbolisera
en fast förening i önskvärt avseende. Vanlig
är föreställningen, att en sjukdom kan botas
genom att k. slås på ett snöre, som sedan
bortkastas, att födseln underlättas genom att k.
upplösas o.s.v. S.L-d.
2) Byggn., timmerknut, till uppförandet
av en byggnadsstomme använda timmerstockars
hopfogning i hörn el. vid avgående väggar
sålunda, att stockarna genom utskärningar givas
hak- el. laistjärtform på det ställe, där
sam-manfogningen skall ske. Efter utskärningens
form kallas k. k o r s-k. (a) el. 1 a x-k. (b),
varjämte mera komplicerade sammansättningar
kunna förekomma. G.W.W.
3) Se K n u t p i s k a.
Knut, namn på flera furstar.
Sverige. — 1) K. Eriksson, konung
(d. 1195 el. 1196). K. var son till Erik den
helige, efter vars död han för en tid lämnade
landet. Emellertid återvände han samt överföll
och dödade o. 1167 Karl Sverkersson på
Vi-singsö. En långvarig strid mot andra
tronpretendenter, bland vilka Kol och Burislav äro
kända, följde. K. blev segerherre; hans
fortsatta regering stördes oss veterligen endast
genom ett eljest obekant slag vid Grönberga.
Jämte sin jarl Birger Brosa understödde K.
kung Sverre i Norge och upproriska företag i
Danmark. Under hans tid begynte åter
mynt-ningen i Sverige. K. genomdrev, att en hans
son utsågs till tronföljare, men efterträddes
dock av Sverker d.y. Karlsson. B.
2) K. Långe, konung (d. 1234), är
sannolikt identisk med den KnutHolmgersson,
som möter oss i Erik Erikssons närhet i
dokument från tiden 1222—25 och som säges vara
dennes frände och råd. Senare reste han sig
a. Timmerknutar. b.
— 663 —
— 664 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
Knutar. Fig. 1—12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
