Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Knut V Magnussen (dansk konung) - 5. Knut VI Valdemarsen (dansk konung) - 6. Knut Lavard (dansk furste, slavisk kung) - 7. Knut Valdemarsen (dansk prins) - Knuta (trollknuta) - Knut Alvsson (norsk storman) - Knutar - Knutarvsläktet - Knut Bosson - Knutby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUTA
avslutades 1150 med K:s nederlag och flykt. Med
främmande hjälp sökte han förgäves återvinna
sitt rike, och kejsaren dömde Danmark 1152
till kung Sven. K. vände hem och vann en
bundsförvant i Svens tidigare vän Valdemar
(den store); de två antogo 1154 kunganamn i
Jylland, och Sven måste fly. En försoning kom
till stånd 1157, då de tre tronkrävarna delade
landet mellan sig, men redan s.å. lät Sven
mörda K. i Roskilde. Vissa helgonrykten
upp-kommo om K. men fingo ej verklig betydelse. B.
5) K. V I V a 1 d e m a r s e n, konung (1163—
1202), son till Valdemar den store, kröntes 1170
till dansk kung och sattes av fadern 1177 att
regera Skåne och Halland. Vid dennes död
1182 tillträdde K. regeringen över hela landet.
Han vägrade giva kejsaren länsed. Hans
regering präglades av de alltjämt pågående
vender-tågen, de begynnande korstågen till Estland,
den starka expansionen söderut samt striderna
mot biskop Valdemar av Slesvig (se denne). I
vad mån K. deltagit i dessa företag samt kan
tillskrivas någon ära för Danmarks lysande
tillstånd vid denna tid är obekant. I källorna
träder han —• väl med rätta — helt tillbaka
för sin store vän ärkebiskop Absalon (se
denne). K:s äktenskap med den saxiska
prinsessan Gertrud var barnlöst. B.
6) K. L a v a r d, dansk furste, slavisk kung
(d. 1131), son till kung Erik Ejegod, blev
hertig av Sönderjylland, köpte av kejsaren efter
sin frände obotriterfursten Henriks död
kunga-värdigheten över dennes välde och uppträdde
i Danmark med de kungliga attributen. Magnus
Nielsen, som i K. såg en medtävlare om
Danmarks krona, lät 7/i 1131 lönnmörda K. vid
Haraldsted (se d.o.). Av sina anhängare varmt
älskad, får K. ett vänligt omnämnande även i
den till motpartiet hörande Roskildekrönikan
(se d.o.). Efter K:s död födde hans änka, den
ryska prinsessan Ingeborg, sonen Valdemar
(den store); mot ärkebiskop Eskils vilja lät
denne jämte Sven Grate translatera K., som
1169 kanoniserades och 1170 högtidligen
skrinlädes. — Litt: C. Weibull, ”Saxo” (1915); L.
Weibull i ”Scandia”, 1928. B.
7) K. Valdemarsen, prins (d. 1260), oäkta
son till Valdemar Sejr, o. 1219 hertig av Estland,
senare av Blekinge, möjl. till sist av Lolland;
i brödrastriden kämpade han 1247 med Abel
och Kristofer mot Erik Plogpenning,
tillfångatogs men befriades av lybeckarna. K. fick även
den danska kungens besittningar i Sverige, där
hans son Svantepolk (se denne) bosatte sig.
En annan son, Erik (d. 1304), blev 1285 hertig
av s. Halland. B.
Knuta. Med knuta el. t r o 11 kn u t a förstås
i folktraditionen en liten tyg- el. skinnpåse
med amulettliknande innehåll och användning,
vilken som magiskt skyddsmedel placeras å
människor el. djur. Denna folkmedicinska
metod åsyftar en anhopning av läkemedel, av
vilka vart och ett i och för sig anses som
hälsobringande el. profylaktiskt verksamt,
varför k. anses fungera som ett universalmedel
mot allt slags ont. Det magiskt verksamma
innehållet består i olika fall av djur-,
växt-el. mineraldelar, ss. råttben, björnklor,
björn-el. ormfett, vänderot (Valeria’na), tibast,
dy-velsträck, stenar av sällsynta bergarter el. av
ovanlig form, salt och stål el. av
papperslappar med skrivna trollformler, bibelspråk,
psalmboksblad etc. (jfr Amulett). —
Dom-stolsprotokollen från häxprocesserna omtala
”trollknutor” el. ”förgöringsknutor”, med vilka
förtrollning (sjukdom) överfördes på
människor och djur. Ännu i sen tid har man ex. på
att sådana troll-k. blivit av illasinnade
personer inkastade i grannarnas hus el.
ladugårdar. — Ordet finnes även i betydelsen
skämtsam julklapp, ”julknuta”, vanl. ett vedträ
inlindat i papper, som kastades in genom
stugu-dörren. På gr. av association med Knut har
seden även blivit förlagd till tjugondedag Knut
som en skämtsam avslutning på julfirandet.
S.L-d.
Knut Alvsson, norsk storman, se Tre
Rosor.
Knutar, se Knut.
Knutarvsläktet, Centu’nculus, av fam.
viv-växter, omfattar 3 arter, små, glatta, 1-åriga
örter i tempererade och varma bältena. I s.
och mellersta Sverige förekommer här och där
på fuktiga, sandiga betesmarker, särsk. utmed
havskusten C. mi’nimus, knutarv, 2—5 cm.
hög med små, nästan oskaftade, i bladvecken
sittande, vita el. rödlätta blommor. A.V-e.
Knut Bosson, biskop, se Natt och Dag.
Knutby, s:n i Näringhundra hd, Stockholms
län, c:a 35 km. ö. om Uppsala; 143,77 kvkm.,
Knutby kyrka. Uppland. Interiör.
— 667 —
— 668 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
