Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knös, släkt - Knös, 1. Anders Olofsson - Knös, 2. Carl Johan - Knös, 3. Gustaf - Knös, 4. Anders Erik - Knös, 5. Thekla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNÖS
— 1711), vars sonson var nedannämnde K.l).
Litt.: A. Knös, ”Vestgölasläkten K.” (1898). C.
1) Anders Olofsson K., teolog (1721
—99), fil. mag. i Uppsala 1743, prästvigd 1747,
domkyrkoadjunkt i
Skara 1749, rektor i
Mariestad 1752, teol.
lic. 1754, lektor i
Skara 1756, teol. d:r
1768, domprost i
Skara 1771, led. av [-ecklesiastikkommittén-]
{+ecklesiastikkommit-
tén+} 1793,
riksdags-ombud 1769 och
1778. Utmärkt av
fromhet och lärdom,
hörde K. till sin tids
mest betydande
kyrk
liga personligheter i Sverige. Från den åtrådda
akad. lärarebanan utestängdes han genom teol.
fakultetens misstro till hans renlärighet, som
väcktes redan genom hans gradualavh. ”De
principiis et nexu religionis revelatæ et
na-turalis” (1742). Urspr. wolffian, trädde han
också i alltmer medveten opposition mot
den rådande ortodoxien och gjorde gällande en
subjektivistisk-etisk kristendomsuppfattning,
som omsider förde honom in på
swedenborg-ska tankebanor, särsk. i fråga om
treenigheten och försoningsläran. Trots beskyllningar
för heterodoxi åtnjöt han vidsträckt
auktoritet, och genom sitt förf.-skap (bl.a.
”Institu-tiones theologiæ practicæ”, 1768;
”Catechetis-ka föreläsningar”, 2 bd, 1779—80) har han
övat stort inflytande på den teologiska
bildningen i Sverige. K:s’ omfattande
brevväxling (i Skara lärov:s bibi.) visar, att han varit
en andlig ledare för många runt om i
landet. — Litt.: R. Sundelin,
”Svedenborgianis-mens historia i Sverige under förra årh.”
(1886); C. Annerstedt, ”Uppsala univ:s
historia”, 3:1—2 (1913—14). R.H-m.
2) Carl Johan K., den föregåendes
son, teolog (1767—1835), fil. mag. i Uppsala
1791, docent i
historia 1792,
gymnasie-adjunkt i Skara 1796,
prästvigd s.å., lektor
1801, teol. d:r 1809,
teol. prof :s titel 1818,
domprost i Skara
1825, vilket ämbete
han dock på gr. av
ständig sjukdom
aldrig utövade. K. var
en djupt religiös
natur med meditativ
läggning, framstående
som lärare och predikant och även anlitad i
praktiska värv, bl.a. som stiftets ombud vid
riksdagarna 1809—23 och som Skaraborgs
läns hushållningssällskaps förste sekreterare
(1807—16). Skara stifts bibelsällskap bildades
1816 på K:s’ initiativ. R.H-m.
3) G u s t a f K., den föregåendes bror,
orientalist, mystiker (1773—1828), fil. mag. i
Uppsala 1797, teol. kand. 1800, docent i exegetik
s.å., efter fleråriga utländska studier hos
berömda orientalister akad.-adjunkt 1806, prof, i
grekiska 1810, i österländska språk 1814,
prästvigd och kyrkoherde i Västeråker och Dalby
(med bibehållande av professuren) 1817, teol. d:r
1818. De förhoppningar, den unge K. i
in-och utland ingav om en lysande vetenskaplig
framtid, infriade han ej. En världsfrånvänd,
drömmande natur, drogs han tidigt till den
swedenborgska mystiken, och i sin mest
bekanta skrift ”Samtal med mig sjelf om
verl-den, menniskan och Gud” (1824, 2 uppl. 1827)
bekände han sig som övertygad
swedenbor-gare. R.H-m.
4) Anders Erik K., son till K. 2),
teolog (1801—62), fil. mag. i Uppsala 1824, teol.
kand. 1826, docent i teologi s.å., prästvigd s.å.,
teol. lic. och teol. adjunkt 1832, prof, i
praktisk teologi 1835, teol. d:r 1844, domprost i
Uppsala 1852, ombud för ärkestiftet vid
riksdagarna 1844, 1853, 1856 och 1859. K. var
flitigt verksam i sin tids kyrkliga
kommittéarbeten och utgav 1839—42 jämte C. E.
Fahl-crantz och C. J. Almquist ”Ecklesiastik tidskr.”
R.H-m.
5) T h e k 1 a Levinia Andrietta K., dotter
till K. 3), författarinna (1815—80). Uppvuxen
i 1830- och 40-talens
litterära Uppsalamiljö
och förtrogen vän till
de flesta av dess
förgrundsfigurer, började K. tidigt skriva
vers och vann livlig
uppskattning för sina
”Dikter” (2 bd, 1851
—52); åtskilliga av
dem tonsattes av A.
F. Lindblad. De ha
en viss naiv och
behagfull ursprunglig
het, präglad av hennes fina personlighet,
men äro i övrigt typisk romantisk
efter-klang, blek och ganska sentimental. Hennes
överkänslighet och svårmod förvärrades med
åren; från 1869 vårdades hon som sinnessjuk
på Växjö hospital. 1881 utgåvos ”Efterlemnade
anteckningar”. — Litt.: V. Horn, ”De små
Knö-sarna. Ett romantiskt Uppsalahem” (1921). C.
— 679 —
— 680 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
