Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokabusken - Kokain, bensoylmetylekgonin - Kokainism - Kokanada - Kokand, Chokand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOKABUSKEN
Gren av kokabusken.
Kokabusken, Erythro’xylon Coca, en till fam.
Erythroxyla’ceæ, gruppen Gruina’les, hörande, i
Perus och Bolivias Ander inhemsk buske av
1—2 m. höjd och med små, äggrunt-ovala,
glänsande, helbräddade
blad, vita, oansenliga
blommor, gyttrade i
bladvecken, samt röd,
enfröig stenfrukt. K.
odlas i ett flertal
kulturraser mångenstädes i tropikerna för
vinnande av
alkaloi-den kokain (se
d.o.). Släktet
Ery-throxylon innefattar
ett 90-tal arter i
tropiska och
subtropiska Amerika,
däribland E. areola’tum
från Västindien,
vilken lämnar bark till
rödfärgning, ävensom gagnvirke, s.k. Red wood
från Jamaica. O.Gz.
De torkade bladen (koka) av k. ha av
gammalt använts av v. Sydamerikas
indianer som njutningsmedel och för medicinska
ändamål. Busken har odlats sedan urminnes
tider av indianerna i bergstrakterna och
urskogarna, men förnämligast på Andernas
östsluttningar inom den tempererade zonen, där
skördarna alltjämt bli bäst. Redan tidigt
upptäckte indianerna förmågan hos k:s blad att
döva känslor av hunger, törst och trötthet.
Fjällindianerna kunna, om de medföra ett
tillräckligt förråd av koka, stå ut med
dygns-långa vandringar i svår terräng utan att
vila, äta el. sova. Efter Amerikas upptäckt
gjorde även de vita kokans bekantskap men
ställde sig skeptiska mot dess verkan, så att
den (se Kokain) först i vår tid vunnit
användning i Europa. Hos indianerna användes koka på
något olika sätt och med skilda tillsatser inom
3 områden. I n. Peru, Ecuador, Columbia och
angränsande delar av Venezuela tuggas bladen
tillsammans med osläckt kalk, vanl. av brända
snäckor, förvarad i en kalebassflaska.
Kalktillsatsen anses frigöra alkaloiden men svärtar och
förstör tänderna. Likheten med bruket av kalk
till beteltuggningen i Indonesien är av intresse.
I övriga delar av det andinska Peru och
Bolivia användas som tillsats kakor av aska m.fl.
ingredienser. I urskogsområdet stötas de
torkade bladen till pulver och blandas med aska.
— Kokabladen betraktas av indianerna som
magiska. Njutningen av k. var hos inkas
tilllåten blott för hövdingar och inkans
anförvan
ter men är nu allmän hos fjällindianerna. Ej
sällan äro kvinnor och ogifta män förbjudna
att använda koka. K. brukas vid allehanda
sakrala riter, och själva planteringarna stå ej
sällan under medicinmännens vård el. äro
särsk. invigda. Kokabladen ha fordom använts
som värdemätare i Peru. De vita använda
numera ofta en dekokt på kokablad som medicin.
Kokatuggande indianer röka i regel icke men
använda ej sällan tobak som medicin, som
bedövningsmedel el. för magiska ändamål. G.B-r.
Kokai’n, bensoylmetylekgonin,
C17H21NO4, förekommer tillsammans med flera
andra alkaloider (cinnamylkokain,
tropako-kain, a- och /Ltruxillin, bensoylekgonin,
cin-namylekgonin och hygrin) till högst 1 % i
kokabuskens blad (koka), ur vilka alkaloiden
isolerades 1860 av den tyske kemisten Niemann.
Den fabriksmässiga framställningen av k. sker
dels ur bladen, dels på syntetisk väg av ekgonin,
I produktionslandet extraheras ur de
pulvriserade bladen en alkaloidblandning, råkokain,
hållande 80—90 °/o k. och 10—20 °/o andra
alkaloider. Råkokainet kommer i handeln över
London och Hamburg samt förarbetas på ren
k. Den fria alkaloiden är svårlöslig i vatten
och användes därför huvudsaki. i form av
hyd-roklorid, som bildar vita, i vatten lättlösliga
kristaller med bitter smak. K. har vidsträckt
användning som lokalbedövningsmedel på gr.
av dess egenskap att förlama de sensoriska
nervändarna men ersättes numera på gr. av sin
stora giftighet till stor del av andra
bedövningsmedel, ss. novokain. I doser om 2—10 cgr.
åstadkommer det ett tillstånd av välbehag samt
upphäver hunger- och trötthetskänsla, men en
längre tids bruk av detsamma leder till en
ständig åtrå efter detta gift, k o k a i n i s m. Bruket
av k. som njutningsmedel har på senaste åren
tilltagit i oroväckande grad, så att de flesta
länder genom lagstiftning sökt öva kontroll
över handel med och användning av detta gift,
vilket brukat som njutningsmedel utövar en
förhärjande skadegörelse på organismen. — Jfr
Bedövningsmedel och K o k a b u
s-k e n. J.H.
Kokaini’sm, kokainförgiftning, se Kokain.
Kokanada, stad i Indien, se Cocanada.
Kokand, C h o k a n d, stad i landskapet
Fer-ghana, Uzbekistan, i Syd-Darjas dal och vid
järnvägen till Andirzjan; 68,426 inv. (1921). K.,
som nu har moderniserats, är medelpunkt i
ett stort fruktbart och konstbevattnat område
samt är ett av de mest betydande handelscentra
i Turkestan (bomull och silke). Från K. utgår
en järnväg till Namangan. Sidenfabriker. O.P.
K. blev 1710 huvudstad i det av Schahruch
Bi grundade özbegriket K. Detta rikes stora
ex
— 719 —
— 720 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
