Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koks - Koksa - Koksalt, NaCl, natriumklorid, klornatrium - Koksaltlösning - Koksgas - Koksoak - Koksugnsgas - Koksverk - Koktermometer - Koku - Kokumsmör - Kokura - Kokusträ - Kokvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOKVAGN
ningen sker med gas, som jämte
förbrännings-luften förvärmes i under kamrarna belägna
regeneratorer. Omkr. hälften av den vid
processen bildade gasen förbrukas på detta sätt för
ugnens eget värmebehov. Under upphettningen
i kamrarna, vilken försiggår rätt långsamt från
de heta väggarna och inåt, mjuknar stenkolet
och bakas ihop av beck och tjära, som bildas
vid torrdestillationen. Tiden för koksningens
genomförande brukar vara 16—24 tim. men
växlar med kamrarnas tjocklek och den temp.,
till vilken upphettningen sker. För vanlig s.k.
högtemperaturkoks är
koksnings-temp. minst l,000°C., vanl. 1,100—l,200°C.
Huvudparten av kolens flyktiga beståndsdelar
bortgå emellertid redan under 600°C., och man
kan även avbryta processen nära över denna
temp., då man får s.k. halv- el.
lågtempe-raturkoks (eng. coalite), som är mera
porös och brinner fortare men lätt faller sönder.
Man får vid detta förfarande som biprodukt en
”lågtemperaturtjära”, som innehåller mera
mi-neraloljeliknande beståndsdelar än den vanliga
”högtemperaturtjäran”. Den färdiga k.
utpressas ur kamrarna med uttryckare genom portar
vid ena sidan av ugnen, släckes med vatten,
krossas och uppdelas i sorteringsverk efter
styckestorlek till olika användningsändamål.
Vanlig k. har en skenbar spec. vikt (porerna
inräknade) av 1,5—1,8. Volymvikten hos tät k.
går upp till o. 45 kg/hl. Räknat på torr och
askfri substans innehåller k. 96—97 °/o kol, c:a
0,5 °/o väte, c:a 1% syre, 0,5—l,5°/o kväve och
0)5—1,5 °/o svavel. Dess kalorimetriska
värmevärde växlar o. 7,950 kcal/kg. Askhalten bör
icke vara över 10 °/o, och askan bör ha hög
smältpunkt, o. 1,200—l,350°C., för att icke
smälta vid förbränningen. Hållfastheten mot
tryck, nötning och slag bör vara hög. —
Ge-som stenkolets överförande till k. får man ett
mera koncentrerat bränsle, som brinner
rökfritt och icke vållar svårigheter genom
smältning el. hopbakning vid förbränningen.
Dessutom får man vid koksningen en värdefull gas
samt biprodukter, som tillvaratagas i olika
former. De nyss nämnda egenskaperna hos k.
göra den särsk. lämplig som bränsle i
värmepannor och smärre eldstäder samt för
metallurgiska ändamål i värmeugnar, masugnar,
kupolugnar för gjuterier, gasgeneratorer m. m. I.S.
Koksa, överföra stenkol till koks (se d.o.).
Koksalt, NaCl, natriumklorid,
klorna t r i u m, finnes i naturen förutom i
naturliga källor och i havsvatten, som innehåller c:a
2,7 °/o, även som stensalt i mäktiga lager, t.ex.
i Stassfurt och Wieliczka. K. framställes ant.
direkt ur bergsalt, genom indunstning av
havsvatten el. genom indunstning av vatten från
— 729 —
saltkällor. Vid framställning ur havsvatten
sker detta genom att inleda vattnet i
grunda dammar, s.k. saltgårdar el. s a 1
i-n e r, där vattnet får avdunsta; ur
saltkällor genom s.k. gradering, vilket innebär,
att man, för att spara energi, låter saltlösningen
nedrinna över rishäckar, varvid avdunstningen
sker ytterst snabbt (graderverk, se K y 1 v e r k).
I kalla trakter kan k. erhållas ur saltlösningen
genom utfrysning. K. kan renas genom att i
dess vattenlösning inleda klorvätegas, då k.,
som är mindre lösligt i den bildade saltsyran
än i vatten, utfaller som ett kristallmjöl, som
frånfiltreras och torkas. — K. kristalliserar i
färglösa kuber och är i rent tillstånd icke
hygro-skopiskt; att vanligt k. fuktar beror på att det
är förorenat av magnesiumklorid. 100 delar
vatten lösa vid vanlig temp. 35,8 delar salt, vid
100° 39,i delar. K. smälter vid 772° och
förflyktigas vid rödglödgning. — K. är som
näringsmedel oumbärligt. Användes som
konserveringsmedel för fisk, kött och grönsaker. K.
utgör utgångsmaterial för framställning av olika
tekniskt viktiga produkter, ss. klor, saltsyra,
soda, natronhydrat och f.ö. alla
natriumföreningar. — Världsproduktionen av k. uppgick
1929 till 28,500 ton, varav kommo på U.S.A.
7,751, Tyskland 3,043, Ryssland 2,621, Kina
2,447, Storbritannien 2,006, Frankrike 1,835,
Indien 1,737, Spanien 1,079. G.J.;J.C.
Koksaltlösning, se Fysiologisk
koksaltlösning.
Koksgas, se Gasbränslen.
Koksoak [kåu’ksåuäk], flod på Labrador (se
d.o.).
Koksugnsgas, detsamma som stenkolsgas, se
Gasverk.
Koksverk, se Koks.
Koktermometer, detsamma som
kokbarometer, se Hypsometer 2).
Koku, rymdmått i Japan = 10 to = 100 shoh
= 180,391 I. N.L.B.
Kokumsmör, se G a r c i n i a.
Kokura, hamnstad på nordligaste delen av
Kyushu, Japan, ken Fukuoka; 88,049 inv.
(1931). Textilindustri. Befästningar till försvar
av Shimonosekisundet. M.P.
Kokusträ, se Inga.
Kokvagn, fordon försett med härd och
kokkärl, i vilka matlagning och värmning av vatten
kan äga rum, även under det att k. köres,
önskvärdheten att på något så när bestämda
tider kunna i fält utspisa truppen med kokföda
ledde till konstruerandet av k., vilka under
världskrigsåren och därefter införts i de flesta
arméer. Tack vare dem sparas truppens krafter
och vinnes en bättre tillagning. Den sv.
kokvagnen, modellår 1916, är försedd med före-
— 730 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
