Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolera - Kolerabacill, koleravibirion - Koleraflugor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLERAFLUGOR
under det förflutna årh. som en farsot dragit
fram över större el. mindre delar av jorden.
Under den andra stora pandemien (1826—37)
kom den till Europa. I Skandinavien
uppträdde då de första fallen 1832 i Norge
(Dram-men) och visade sig sommaren 1834 i Göteborg,
varifrån smittan på några mån. spred sig över
hela mellersta och s. Sverige. Sammanlagt 5
gånger har k. gått över Europa. Sedan några
lokala epidemier blossat upp 1872—73, har
Sverige varit fritt från k.-epidemier. K. är
endemisk i Främre och Bortre Indien, på
Sunda-öarna och i de kinesiska hamnstäderna. Från
dessa platser gör den på olika vägar sina
framstötar mot Europa. En stor roll för
smit-tospridningen spela pilgrimsfärderna till Mekka
och Medina, där tusentals muhammedaner
samlas för att därefter spridas över hela den
islamitiska världen. Sjukdomen orsakas av
k.-vibrionen {vibrio choleræ, k.-bacillen, jfr
B a k t e r i o 1 o g i, sp. 1,157), upptäckt av R.
Koch ss. chef för den tyska k.-exp. till
Egypten och Indien (1884). K.-vibrionen är en helt
kort, böjd skruvbakterie (kommabacill), som
under sjukdomens första dagar regelbundet
kan påvisas i patientens tarmuttömningar, där
man ofta ser bakterierna i en fiskstimsliknande
anordning. Vibrionerna färgas lätt med
vanliga anilinfärger, äro gramnegativa, livligt
rörliga med hjälp av en ändstående cilie (se pl.
vid Bakterier). De växa lätt på vanliga
näringssubstrat vid temp. mellan 16° och 37°C.
Vid starkare alkalisk reaktion hos substratet
hämmas andra tarmbakteriers växt mer än
vib-rionernas, vilket fått betydelse för
diagnostiken. Vid bakteriernas sönderfall frigöres ett
kraftigt verksamt endotoxin. Människan
smittas blott, då infektionsämnet upptages genom
digestionskanalen. Smittan kan ske ant.
omedelbart från person till person genom
exkre-mentförorening el., vilket torde vara det
vanligaste, indirekt genom nedsmittade födoämnen
och vatten, i vilket senate fall epidemien ofta
får en explosionsartad utbredning, d.v.s. alla
de smittade insjukna ung. samtidigt. Efter en
inkubationstid, som kan variera från blott
några tim. till 4—5 dagar, sätter sjukdomen
plötsligt in med diarré. Sjukdomsförloppet
kan sedan vara mer el. mindre svårartat. I de
lättaste fallen yttrar sig k. blott som en lätt
tarmsjukdom med diarréer, som utan
bakteriologisk undersökning kunna vara omöjliga att
skilja från sådana av annan orsak (jfr K.2).
Dessa lätta fall gå vanl. fort över men kunna
också bilda övergången till de medelsvåra och
svåra fallen. Som medelsvåra kan man
beteckna de fall, där tarmuttömningarna bli
risvat-tenliknande och där kräkningar, kramper i
— 741 —
vadmuskulaturen, allmänt svaghetstillstånd,
kyla i extremiteterna, nedsatt urinavsöndring
göra sjukdomsbilden allvarlig. Detta tillstånd
kan vara 1—2 veckor och slutar i regel med
hälsa. Vid de svåraste fallen av k., stadium
a’lgidum, tillkomma hastigt tilltagande
hjärt-svaghet och allmän blåfärgning av huden
(blåsot). Patienten plågas av en olidlig törst
men kräks, så fort han försöker dricka. Krop
pen blir fullst. uttorkad, rösten blir tonlös.
ansiktsfärgen blygrå, huden torr och oelastisk.
Den sjuke förlorar sluti. medvetandet och dör.
Dödligheten i k. varierar betydligt vid de olika
epidemierna. Om man medräknar blott de
kliniskt svåra fallen, rör sig dödligheten o. 50 °/o.
Spädbarn duka i regel under; i åldern 15—25
år är dödligheten jämförelsevis låg för att
därefter stiga, så att den hos åldringar närmar
sig 100 »/o.
Behandlingen går framförallt ut på
att ersätta den svåra vätskeförlusten, vilket
bäst sker genom injektion av stora mängder
fysiologisk koksaltlösning. Hjärtverksamheten
måste understödjas, värmeförlusten
motarbetas. En förbättring av resultaten tyckes den
av Rogers införda behandlingen med
hyper-tonisk koksaltlösning och kaliumpermanganat
ha medfört. Spec. koleraimmunserum (se S
e-r o 1 o g i) har använts men icke lämnat
övertygande resultat. Av största betydelse äro
åtgärder för förhindrandet av k:s spridning. Alla
personer, som komma från smittad ort,
isoleras och undersökas på förekomsten av
k.-vibrioner. K.-sjuka isoleras och utskrivas icke,
förrän uttömningarna vid upprepade tillfällen
visat sig vibrionfria. Under epidemitid är det
av vikt att uppspåra friska bacillbärare och
undersöka alla fall av även den lindrigaste
diarré. All uppmärksamhet måste riktas åt att
dricksvattenförhållandena äro absolut
oklanderliga. Redan tidigt försöktes vaccination mot
k., till en början med levande bakterier,
numera endast med dödade. Framförallt
erfarenheterna under världskriget ha klart visat,
att k.-vaccineringen är av god profylaktisk
verkan. A.FL
2) Inhemsk el. sporadisk k. (c.
nostras), d.v.s. akut tarmkatarr med diarré,
förorsakas av paratvfus- och andra
infektioner. Wk.
3) C. infa’ntum, barnkolera (se d.o.).
Kolerabaci’11, koleravibri o’n, Vi’brio
cho’leræ, se B a k t e r i o 1 o g i, sp. 1,157, och
Kolera.
Koleraflugor, populär benämning på vissa
små blåsfotingar (se d.o.), som stundom under
stilla, kvalmiga sommardagar kunna
uppträda i otalig mängd, bildande långa
vandrings
— 742 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
