Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koleraflugor - Koleravibrion - Koleriker - Kolerin - Kolerisk - Kolesteatom - Kolesterin el. kolesterol - Kolficka - Kolflöts - Kolfux - Kolföreningar - Kolförädling - Kolgujev - Kolga - Kolh - Kolhapur - Kolhydrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLERAVIBRION
tåg i luften, och som, där de slå ned, förorsaka
en olidlig retning å huden, i sht ögonens och
näsans slemhinnor. S.Bgtn.
Koleravibrio’n, se Kolerabacill.
Kole’riker (till grek, chole’, galla; jfr
Kolera), kolerisk person.
Koleri’n, se Barnkolera.
Kole’risk (se K o 1 e r i k e r), hetsig, lätt
uppbrusande.
Kolesteatom [ tå’m], pärlsvulst, se A t e r o m.
Kolesteri’n el. kolesterol, en sterin (se
d.o.), som regelbundet förekommer i alla
djurceller (primär cellbeståndsdel). K. är en
omättad, 1-atomig alkohol och förekommer i
djurorganismen, dels i fri form, dels ss. ester med
stearin-palmitin- och oljesyra. Särsk. rikligt
ingår k. ss. beståndsdel i nervvävnad och i galla.
I gallblåsan bildar den stundom konkrement
(se Gallsten). K. är olösligt i vatten,
lös-ligt i alkohol och eter, bildar med digitonin
svårlöslig förening, som möjliggör dess
kvantitativa bestämning. K:s fysiologiska betydelse
är i sina huvuddrag ännu outredd.’ Det har
kemiskt sett en nära släktskap med gallsyrorna
och kan överföras i en sådan. Wk.
Kolficka, trattliknande behållare av järnplåt,
i vilken kol tippas för att i därifrån ledande
rännor rinna direkt ned i t.ex. pannrummet i en
ångcentral el. kolboxarna på ett ångfartyg. v.S.
Kolflöts, geol., bergstekn., lager av
mineralkol, stenkol, antracit el. brunkol, vanl. i
förbindelse med kolskiffrar el. skifferleror. K. är
i allm. av den mäktighet, att den är brytvärd.
K.A.G.
Kolfux, se F u x.
Kolföreningar, eg. sådana ämnen, i vilkas
molekyl kol ingår; numera detsamma som
organiska föreningar, ämnen tillhörande den
organiska kemien. Jfr Kemi, sp. 243. Wk.
Kolförädling är i vidaste bemärkelse varje
behandling av fossila kol, som avser
framställning av mera högvärdiga produkter. Hit höra
alltså bl.a. de vanliga processerna för
framställning av koks, koksugnsgas, lysgas,
vattengas, generatorgas m. m. (se d.o.) samt
utvinning och vidare bearbetning av därvid
uppkommande biprodukter. Den form av k., som
f.n tilldrager sig största intresset och som
ordet i mera inskränkt bemärkelse vanl. avser,
är överförandet av kolet till flytande kolväten,
s.k. syntetiska oljor, av liknande art som de
naturliga mineraloljeprodukterna och med
samma användning som dessa. Orsaken till att
metoderna för dylik k. under senare år ägnats
så stor uppmärksamhet är tvåfaldig. Dels har
man velat finna en ersättning för de naturliga
mineraloljorna med hänsyn såväl till
naturtillgångarnas för många och stora
konsument
— 743 —
områden oförmånliga belägenhet som till deras
framtida utsinande, dels har den för
kolproducenterna ofördelaktiga prisutvecklingen på
kolmarknaden väckt behovet av ett ekonomiskt
fördelaktigare tillgodogörande av kolet. —
Vad som i fråga om den genomsnittliga
kemiska sammansättningen väsentligen skiljer
normala stenkol från oljor är, att de senare
innehålla omkr. dubbelt så mycket väte som de
förra. För att överföra kol till olja måste man
alltså tillföra en viss mängd väte under
sådana betingelser, att vätet förenar sig med
kolet till huvudsaki. flytande kolväten. Detta
sker genom en organiskt-kemisk process, som
benämnes kolhydrering. Bland de
härför utarbetade metoder, som hittills givit
användbara resultat, må nämnas följ. B e r g i u
s-processen utföres vid en temp. av 450—
480°C. och ett tryck av 150—200 atm. i
hög-tryckskärl (autoklaver, se d.o.), där vätgas
bringas att reagera med en blandning av malet
kol och olja. Utbytet av flytande oljor är vid
lämpliga kol och om processen skall täcka sitt
eget kraftbehov, o. 1 ton olja på 3 ton kol. I. G.
Farbenindustries metod är en
modifikation av Bergiusprocessen, och skiljer sig
från denna särsk. därigenom, att man vid
hyd-reringen använder katalysatorer (se d.o.),
genom vilka man kan påskynda processen och
leda densamma i viss, önskad riktning.
Metoden är särsk. lämpad för bearbetning av
brunkol. Vid F i s c h e r s metod behandlas en
blandning av koloxid och väte i närvaro av
lämpliga katalysatorer vid 200—300°C. men
vid vanligt tryck. Till k. kan även räknas
framställning av ammoniak enl.
Haber-Boschproces-sen (se d.o.) med utgående från brunkol. I.S.
Kolgujev [kalgo’jef], rysk ö i Ishavet, n.ö.
om halvön Kanin; 3,500 kvkm.; o. 200 inv.,
samo-jeder. K:s inre är tundra. Om sommaren idkas
här jakt och fiske av ryssar och syrjäner. M.P.
Kolga, nord, myt., ”bölja”, en av havsguden
Ägirs och hans maka’ Rans nio döttrar.
Kolh, indisk folkgrupp, se M u n d a.
Kolhapur [kåulapö’9], stat i presidentskape?
Bombay, s.v. Brittiska Indien; 8,329 kvkm.;
833,726 inv. (1921). Odling av ris, hirs och
sockerrör. Huvudstaden K. har talrika gamla
tempel, livlig handel, tillverkning av papper,
lervaror och spetsar; 55,594 inv. (1921). O.P.
Kolhydra’t (till grek, hydor, vatten),
sockerarter, äro särsk. inom växtriket allmänt
förekommande organiska föreningar, av vilka de
lägre, enkla, vanl. (dock ej alltid) innehålla
kol, väte och syre i sådan proportion, att på
en atom kol komma de båda övriga
grundämnena i förhållandet H2O (hydrat). Härav
namnet k. Huvudsaki. på gr. av de talrika
undan
— 744 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
