Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolhydratomsättning - Kolhydratsenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLHYDRATSENHET
överskott av glykos i glykogen, vilket
deponeras ss. reservförråd i lever och muskler. Vid
behov av glykos nedbrytes detta glykogen åter.
Mellan leverglykogenet och muskelglykogenet
äger en cirkulation rum på så sätt, att vid
muskelarbetet mjölksyra bildas av glykogen.
Denna mjölksyra upptages av levern och
omvandlas i leverglykogen, vilket i sin tur vid
musklernas behov av kolhydrat kan nedbrytas
till glykos, som via blodet tillföres dessa,
överskott på kolhydrat i födan leder hos den
normala organismen alltid till en ökning av
leverglykogenet. Glykogenbildningen står under
inflytande av de två hormonerna adrenalin och
insulin, det förra stammande från binjurarna,
det senare från bukspottkörteln. Adrenalinet
ökar sockerbildningen i levern el., enl. nyare
undersökningar, förhindrar blodsockrets (se
d.o.) upplagring ss. glykogen i musklerna.
Sannolikt omvandlas även muskelglykogenet
genom detta hormons inverkan i mjölksyra.
Adrenalininjektion åstadkommer en omedelbar
ökning av blodsockerhalten. En ökad avsöndring
av adrenalin från binjurarna har samma effekt.
Denna avsöndring kan åstadkommas på
indirekt väg genom nervös retning av körtlarna.
På så sätt har man velat förklara den
blodsockerförhöjning, som hos flera djurarter,
mindre säkert hos människan, uppslår vid
sinnesrörelser (psykisk hyperglykemi).
Adrenalinutsöndringen regleras näml, av ett centrum
i centrala nervsystemet (beläget i bottnen av
stora hjärnans 4:e ventrikel). Om detta
centrum förstöres hos djur (”sockersticket”), kan
en höggradig hyperglykemi framkallas.
Insulin verkar i vissa hänseenden motsatt
adrenalinet. En insulininsprutning medför, att
blodsockerhalten sjunker under normala värden
(hypoglykemi). Orsaken härtill anses vara, dels
att insulinet ökar glykosens förbränning och
dels att det påskyndar densammas
glykogen-vandling i musklerna. Ett hämmande
inflytande på sockerbildningen i levern har också
ifrågasatts. — Förutom denna
glykogenbild-ning, som sålunda verkar som en känslig
regulator för vidmakthållandet av en likformig
blodsockerhalt, kan glykosen även överföras i
fett samt hos mjölkproducerande individer
övergå i mjölken i form av mjölksocker. Av
stor vikt är även det förhållandet, att
glykosen understundom kan avsöndras med urinen.
Detta sker, så snart blodsockerhalten stiger
över o. 0,i7—O,2o °/o (från det normala O,os—
0,13). Alla former av hyperglykemi, som
överstiga nämnda tröskelvärden, ge sålunda
symtomet glykosuri. Förutom här förut nämnda
hyperglykemiformer, kunna hyperglykemi och
glykosuri hos den friske även inträda genom
— 747 —
intagande av stora mängder enkla
sockerarter el. dubbelsocker på en gång (alimentär
hyperglykemi och glykosuri). — Själva
glykos-molekylens nedbrytning, som till största delen
sker i musklerna, utgöres av en kedja i
varandra gripande reaktioner av delvis ej fullt
säkerställd natur. Man skiljer mellan en aerob
(oxidativ) och en anaerob (glykolytisk)
nedbrytning. De bäst kända mellanprodukterna
äro hexosfosforsyra, mjölksyra och
melylgly-oxal. — Människan synes ej i någon nämnvärd
grad kunna omsätta pentoser, ehuru dessa dock
ej äro betydelselösa för organismen. Sådana
ingå näml, i nukleinsyrorna (se d.o.), vilka
äro viktiga beståndsdelar i cellkärnorna.
Växt-ätare synas däremot kunna tillgodogöra sig
dessa sockerarter ss. energikälla. Om sjuklig
förändring av k. se Sockersjuka, R e n a 1
diabetes och Pentosuri. Wk.
2) Vid sin assimilation (se d.o.) bilda
växterna närmast enklare kolhydrat, i regel
druvsocker. Ur dessa ämnen uppstå genom
konden-sation mera sammansatta, väsentligen
stärkelse, vilken efter hand vandrar ut ur de
assimilerande cellernas kloroplaster, där den avsatt
sig som s.k. assimilationsstärkelse, och då åter
förvandlas till socker. Detta ledes osmotiskt
vidare för att på olika ställen och på skilda
sätt finna användning i ämnesomsättningen.
Sockret lämnar sålunda material för
äggvite-syntesen, för bildningen av cellväggarnas
cellulosa m.m., dels avlagrar det sig i form av
sammansatta kolhydrat i särsk. behållare
(amröt-ter, lökar, rotstockar, stamknölar m.m.), ss.
reservstärkelse, inulin, rörsocker,
hemicellu-losa, amyloid m.m., dels förvandlas det till
gly-kosider, färgämnen, fett m.m. Vid
förbrukningen gå sistn. ämnen åter ss. enklare kolhydrat
i lösning, och därvid utgör likaledes
druvsocker övergångsledet. Vid dessa
lösningsproces-ser, vilka till sin kemiska natur äro
hydroly-tiska, spela enzymer en viktig roll. Så löses
stärkelse av diastas, inulin av inulas, rörsocker
av invertas, hemicellulosa av cytas. Hos
suc-kulenter bildas ur kolhydrat vid andningen
organiska syror, vilka vid assimilationen åter
regenereras till kolhydrater. Särsk. hos vissa
svampar ter sig k. under mera avvikande
former, varvid t.ex. bildas glykogen och trehalos
ävensom sockeralkoholen mannit, som jämväl
kan uppträda vid k. hos högre växter. Vid k.
spela även temp.-förhållandena en bestämd
roll. Så förvandlas, t.ex. hos en potatis,
stärkelsen vid temp.-grader nära fryspunkten till
socker, som vid höjning av temp. åter
kondenseras till stärkelse. Jfr Kolhydrat. O.Gz.
Kolhydratsenhet, lantbr., se Foderenhet,
sp. 888.
— 748 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
