Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kollektiv - Kollektivart - Kollektivavtal - Kollektivfördrag - Kollektivförsäkring - Kollektivism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLLEKTIVART
hjord, kortlek, släkt. Man skiljer mellan
egentliga kollektiver (el. p 1 u r a 1
i-tets-k.), d.v.s. ord, som beteckna föremål,
vilka tänkas kunna sönderfalla i delar, ofta
med bestämningar ss. mycken, all o.d., t.ex.
mycket folk, all ungdom, och oegentliga
k. (el. t o t a 1 i t e t s-k.), som beteckna
föremål, vilka snarast tänkas ss. bildande ett
odelat helt, ofta med bestämningar ss. hel, t.ex. hela
kristenheten. Till k. räknas stundom även
pluralerna. I motsats till ämnesnamnen (se d.o.)
äro k. uttryck för föremål, vilkas delar icke
betraktas som likartade med det hela. E.H.
Kollektivart, i modern växtsystematik
använt begrepp för sammanfattning till en enhet
av med varandra väsentligen
överensstämmande, men från varandra skilda, konstanta
småarter (elementararter), t.ex. inom släktena
Dra-ba, Alchemi’lla och Tara’xacum. Flera av Linnés
växtarter äro k. Jfr A r t och A. Jordan. O.Gz.
Kollektivavtal, överenskommelse mellan å
ena sidan arbetsgivare el.
arbetsgivareorganisation och å andra sidan arbetarorganisation
ang. villkor, som skola lända till efterrättelse
vid anställande av arbetare, el. rörande
förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och
arbetare. K. utgör ramen för individuella
arbetsavtal (se d.o.), normerar deras innehåll och
tillerkännes i regel giltighet före dem. Sedan
1929 gäller i Sverige en lag om k. Denna avser
närmast att reglera mellan k.-parter
uppkomna rättstvister och påföljd för brott
mot k. Enl. lagen äro den organisation, som
slutit ett k., och dennas underavd. och
enskilda medl. inom avtalsområdet rättsligt
bundna av avtalet. Såväl medl. som
organisationen äro underkastade de i lagen
föreskrivna fredsförpliktelserna och kunna, därest
de medelst avtalsbrott el. lagbrott vålla
ekonomisk skada, ådömas skadestånd enl. lagens
påföljdsbestämmelser. Tvister om k:s tolkning
få icke föranleda arbetsinställelse el. därmed
jämförlig stridsåtgärd. De kunna göras till
föremål för process inför en 1929 upprättad
domstol (se Arbetsdomstol). — I
Sverige liksom i Danmark, Norge, England,
Tyskland och Österrike ha k. vunnit allt större
utbredning och tillmätts allt större betydelse
under detta årh. Hela den sv. industriella
arbetsmarknaden präglas numera av k. Även
jordbruket samt i mindre utsträckning skogsbruket
och handeln betjäna sig av denna avtalsform.
Så är däremot icke förhållandet beträffande
de s.k. intellektuella yrkena, om man undantar
fartygsbefälet, farmaceuterna och de enskilda
järnvägarnas kontorspersonal. Vid årsskiftet
1931/32 funnos i Sverige 5,288 k., omfattande
23,819 arbetsgivare och 618,034 arbetare. —
— 759 —
Artiklar, som icke återfinnas
Man räknar med 4 olika k.-typer: avtal
för enskilda arbetsplatser, orts
avtal, varmed förstås sådana avtal, som
omfatta hela el. större delen av en
näringsgren på en ort, distriktsavtal,
omfattande ett flertal arbetsställen inom en
näringsgren och ett större område av riket, samt
riksavtal, omfattande en hel industri el.
näringsgren. Dessa avtalstyper fördelade sig
sålunda vid årsskiftet 1931/32:
Antal Antal
avtal arbetare
Avtal för enskilda arbetsplatser 3,941 249,254
Ortsavtal ......................... 1,250 99,117
Distriktsavtal........................ 50 38,462
Riksavtal ............................ 47 231,201
Ortsavtalen förekomma inom t.ex.
livsmedelsindustrien, byggnadsindustrien och
åkerifacket. Distriktsavtalen höra företrädesvis
hemma inom jordbruket och handeln, medan
riksavtalen äro förhärskande inom
exportindustrierna, typograffacket, skrädderibranschen etc.
S.H.
Kollektivfördrag, se Internationella
fördrag.
Kollektivförsäkring, se Försäkring,
Individuell försäkring och
Gruppförsäkring.
Socialförsäkringen är i regel ordnad ss. k. Även inom
privatförsäkringen förekommer k., t.ex. vid ordnandet
av personalpensionering samt vid
olycksfallsförsäkring å skolbarn. Th.Dn.
Kollektivi’sm, sammanfattande benämning på
åskådningar, som starkt betona människans
karaktär av samhällsvarelse och som genom
samhälleliga ingripanden till förmån för det
allmänna bästa vilja inskränka individernas
ohämmade strävan att tillgodose egna fördelar.
Ett inslag av k. återfinnes i varje
samhälls-åskådning, men individualismen i den extrema
form, som den uppfattades av liberalismen och
framförallt av harmoniekonomerna (se d.o.),
gjorde gällande, att samhällets intressen bäst
tillgodosågos, om individerna lämnades så fria
händer som möjligt. Den fria prisbildningen
skulle sålunda utgöra den samhälleliga
regulatorn för produktionen. Mot lagstiftning,
avsedd att hindra övergrepp från enskilda
individer, hade liberalismen intet att erinra. Hos
övriga samhällsåskådningar möta starkare
hävdande av auktoritetsprincipen och mindre
tilltro till individernas förmåga att utan
statsingripanden tillgodose egna och samhällets
intressen. K., sådan den framträder hos
kommunism, socialism och syndikalism
(se d.o.), går så långt, att kontrollen och
äganderätten till produktionsmedlen anses böra
— 760 —
ndcr K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
