Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonnordning - Kolonnväg - Kolonos - Koloradoskalbagge - Koloratur - Koloratursångerska - Kolorera - Kolorimeter - Kolorimetri - Kolorism - Kolorit - Kolorum - Kolosförgiftning - Koloss - Kolossai - Kolosserbrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLONNVÄG
nerna är ofta större än hos grekerna, och
proportionerna förryckas ej sällan.
Hos grekerna var i samma byggnad
blandning av två el. flera k. sällsynt. Hos romarna
blev detta mera vanligt. Colosseum ger det mest
bekanta exemplet på sammanförandet av de tre
grekiska stilarna. Under renässansen och
barocken blev en sådan blandning än mera
vanlig. E.W.
Kolonnväg, en för ett taktiskt behov tillfälligt
anordnad, 2—3 m. bred vägförbindelse för
fordon. Beroende på avsedd trafik och
markens beskaffenhet växlar vägarbetet från en
enkel röjning till mera omfattande arbeten el.
utförande av plank- el. timmerbanor för
biltrafik. A.W.G.
Kolono’s, kulle, 2 km. n. om Aten, enl. sagan
med Oidipus’ grav, utgör scenen i Sofokles’
drama ”Oidipus på K.” W.N.
Koloradoskalbagge, se
Coloradoskal-baggen.
Koloratu’r (till lat. color, färg), utsmyckning
av en melodi med figurerande prydnader:
löpningar, drillar, passager o.d., flores (blommor),
särsk. i äldre lut- och orgelbearbetning av
vokalsatser och i sång, särsk. i de s.k. k.-a r i o
r-n a. De ofta improviserade k. gå tillbaka till
1200-talet, nådde sin höjdpunkt under
1500-talet och voro ännu på 1800-talet ett omtyckt
medel för sångaren att visa sin
röstskicklighet. V.F.
Koloratursångerska, sångerska, som tack
vare sin stämmas höjd (till f3) och lättrörlighet
särsk. sjunger de höga koloraturpartierna och
-ariorna. Vid tyska operan är k. ett särsk.
rollfack. V.F.
Kolore’ra (jfr Kulör), färglägga, måla
(särsk. med livliga färger).
Kolorime’ter. 1) Astr., en anordning på den
Zöllnerska fotometern, varigenom den
konstgjorda stjärnans färg kan varieras så, att den
så nära som möjligt överensstämmer med
färgen hos den verkliga stjärna, vars ljusstyrka
skall betämmas, vilket är av största vikt för
noggrannheten i bestämningen (se S t j ä r
n-fotometri). M-t.
2) Kem., se Kolorimetri.
Kolorimetri’ är en kvantitativ kemisk
analysmetod, som grundar sig på att, om till en
lösning av vissa ämnen sättes något spec.
reagens, antar lösningen en bestämd färg. Den
så erhållna färgen är inom vissa gränser
proportionell mot det lösta ämnets koncentration.
Genom att jämföra den färg, som en obekant
mängd av det lösta ämnet erhåller, med färgen
hos en lösning av en bekant mängd av samma
ämne kan man alltså bestämma det obekanta
ämnets mängd. Jämförelsen sker med tillhjälp
— 783 —
av en s.k. kolorimeter. Principen för
denna är, att två ljusstrålar få passera genom
lösningarna på ett sådant sätt, att den väg
strålarna passera kan varieras. Detta kan ske med
tillhjälp av förskjutbara, kilformiga
glaskyvet-ter el. också så, att i två tätt bredvid varandra
placerade glascylindrar neddoppa två lika
långa, planslipade glasstavar, som kunna höjas
och sänkas. I den ena cylindern hälles
provlösningen och i den andra lösningen med känd
halt, den s.k. standardlösningen. Genom
lupp-och prismaanordning erhålles ett tudelat
synfält, vilket möjliggör en synnerligen noggrann
jämförelse mellan de båda färgernas styrka.
K. har på senare tiden fått en alltmer ökad
användning inom skilda områden av den
analytiska kemien, särsk. inom mikrokemien. Lj.
Kolori’sm betecknar riktning inom måleriet,
som lägger an på den kraftfulla färggivningen
och gärna tål starka motsättningar, under de-t
att — t.ex. hos nyaste tidens målare —
formelementen bli mera betydelselösa. E.W.
Kolori’t, benämning för färggivningen inom
målarkonsten. K. kan ant. avse att ställa de
avbildade föremålens lokalfärger sida vid sida,
ss. i det äldre renässansmåleriet, el. sträva
efter enhetlig ton, ss. i högrenässansen el. i
1800-talets impressionism, där färgens
sönder-delning i mindre enheter (penseldrag)
småningom ledde till ett entonigt ”gråmåleri”. De
expressionistiska riktningarna under 1900-talet
sträva efter färgens renhet och lyskraft. —
K o 1 o r i’s t nämnes en konstnär, vars
förnämsta uttrycksmedel är färgen. — K o 1
o-r i’s t i s k avser färggivningen i allm., oberoende
av dess kvalitet. G.V.
Kolo’rum (möjl. sammanhängande med
ka-kalorum), bråk, stoj, väsen.
Kolosförgiftning, se
Koloxidförgiftning.
Kolo’ss (grek. kolosso’s, jättestod, bildstod i
övernaturlig storlek), person el. annat föremål
av väldig el. otymplig storlek; jättestod. — K
o-lössen på Rhodos, se Chares 2). —
Adj.: koloss a’l.
Kolo’ssai, se Kolosserbrevet.
Kolo’sserbrevet, i sv. bibeln det 7:e av de
paulinska breven, tillhör de s.k.
fångenskaps-breven (Ef., Kol., Fil., Filem.) och är skrivet
under Pauli fångenskap i Cæsarea (58—60) el.
Rom (61—63) till den aposteln personligen
obekanta församlingen i Kolossai, en stad i
s.v. Frygien vid floden Lykos. Paulus
bekämpar i K. en riktning, som förknippar
Kristus-tro med dyrkan av världselementen och
kosmiska änglamakter samt praktiserar mystiska
invigningar och judaiserande lagföreskrifter.
K., vars äkthet av många bestrides, företer i
— 784 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
