Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongo - Kongobäckenet - Kongofärgämnen - Kongonegrer - Kongoni - Kongospråket - Kongostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGOSTATEN
fallen—Stanley Pool, är den en utmärkt
trafikled. 2,400 km. på huvudfloden äro segelbara
för stora ångare året om. I hela flodsystemet
äro över 12,000 km. trafikabla — bifloderna
dock i allm. blott under högvattenstånd. K:s
totala längd beräknas till 4,200 km. och dess
vattenmassa vid mynningen till i medeltal 75.000
—80,000 kbm./sek. K:s söta vatten
täcke^At-lanten ännu 22 km. utanför mynningen. I
vattenmängd överträffas K. blott av Amasonfloden.
J.F.
Floden K. upptäcktes 1482 av portugisen
Diego Cäo; i äldre tid kallades den Z a i r e,
en förvrängning av ett bantuord, som betyder
flod. Portugiserna utforskade K. till Kassais
mynning; de antogo, att Kassai var källflöden.
Under letande efter Nilens källor upptäckte D.
Livingstone 1868 Luapula; 1869—71 utforskade
han Lualaba. 1876 blev K. grundligare känd
genom H. M. Stanley. P.Dhl.
2) Landområde i v. Centralafrika,
omfattande Kongoflodens dräneringsområde (jfr K o
n-gobäckenet) jämte angränsande
kusttrakter. K. är uppdelat mellan Frankrike (Moyen
Congo, se Franska Ek va to r ialaf r
i-k a), Belgien (se Belgiska Kongo och ang.
historia Kongostaten) och Portugal (se
Angola). J.F.
3) Gammalt negerrike i nuv. portugisiska
Angola s. om nedre Kongofloden, urspr. även
n. därom. K. upptäcktes av portugiserna 1484
och annekterades strax efteråt. Huvudstaden
omdöptes till Säo Salvador samt blev
biskopssäte och betydande missionscentrum. När
portugiserna fördrevos 1632, föll riket samman
men besattes åter på 1880-talet och utgör nu
n.v. delen av Angola. En negerkonung regerar
ännu till namnet. G.B-r.
Kongobäckenet, det största och bäst
utpräglade av de bäckenområden, som äro
karakteristiska för Afrikas terräng. Det bildar en
ofantlig, flack, nästan rund skål, vars jämna, 300—
500 ö.h. belägna botten långsamt stiger mot
kanterna. K. skiljes från Sudan genom
Asande-ryggen, från Östafrika genom ett mer än 3,000
m. högt bergområde v. om Edwardsjön och n.
Tanganyika, från Katangabäckenet genom ett
1,200—4,400 m. högt bergland och från
Atlantens kustland genom Franska
Ekvatorialafri-kas, Belgiska Kongos och Angolas kustberg.
Dessa randberg bestå alla av veckat urberg.
Bäckenets inre är täckt av den sannolikt
paleo-zoiska Kundelunguformationens röda
lerskiff-rar och sandstenar, som dock blott i kanterna
träda i dagen. I mesozoisk tid fylldes näml,
bäckenet av en stor havsvik, som sannolikt stod
i förbindelse med Atlanten. Dess sediment,
sannolikt tillhörande triasformationen, benämnas
— 873 —
Lualaba-serien och gå i dagen i ö. K. I inre
och v. delen av bäckenet täckas de däremot av
Lubilashlagren, som härröra från jura- och
krittiden. Då var bäckenet fyllt av en stor
insjö, som småningom urtappades, genom att
avloppet skar sig ned i de v. randbergen. K:s
inre del ligger 100—300 m. lägre än de mera
perifera partierna av bottnen och skiljes från
dessa genom en starkt sluttande avsats. Vid
passerandet av denna tvingas Kongo (se d.o. 1)
och dess bifloder att bilda starka forsar och
fall. J.F.
Kongofärgämnen, se Azofärgämnen.
Kongonegrer, invånarna i nuv. Kongo (se d.o.
2), utgöras av en mängd bantustammar (se
B a n t u).
Kongoni, se Koantiloper.
Kongospråket, beteckning för
bakongo-grup-pens språk kring nedersta Kongo och i n.
Angola; stundom även kallat f i o t i. K., som är
delat i flera dial., tillhör bantuspråken och är
det tidigast och bäst kända av dessa; till dess
utforskande har bl.a. den sv. missionären K. E.
Laman bidragit. C.F.
Kongostaten. K. har en enda man att tacka
för sin tillkomst, näml, kung Leopold II
av Belgien. Denne tog vid en geografisk
kongress i Bryssel sept. 1876 initiativet till
stiftandet av L’Association internationale pour
1’explo-ration et la civilisation de 1’Afrique centrale.
En fristående organisation var den i nov. 1878
i Bryssel bildade Comité d’études du Haut
Congo. Med denna som mellanhand bekostade
Leopold H. M. Stanleys exp. 1879—84,
varunder Stanley som organisationens agent
förvärvade stora landområden, ingick avtal med en
mängd hövdingar och anlade ett 30-tal
stationer, den första i Vivi 1880. Båda de
ovannämnda organisationerna sammanslogos 1882
under namnet L1 Association internationale du
Congo. Man arbetade nu på att upprätta en
modern stat i Kongobäckenet, en desto lättare
uppgift, som något större inhemskt välde icke
fanns: hela det vidsträckta området styrdes
av en mängd småhövdingar. Leopolds planer
kommo mycket buller åstad i Europa.
Portugal krävde med upptäckarens rätt stränderna
kring Kongoflodens mynning och sökte stöd
hos England; en 1884 uppgjord
engelsk-portu-gisisk traktat i detta syfte blev dock aldrig
ratificerad. Frankrike, som nyligen grundat
kolonien Franska Kongo (se Franska E k
vätor i a 1 af r ik a) och såg sig hejdat i sin
expansion i s.ö., fordrade liksom flera andra
stater frågans lösning på en internationell
kongress. En sådan kom till stånd på initiativ
av Bismarck, som presiderade vid den
betydelsefulla s.k. Kongokonferensen i Berlin (15/u
— 874 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
