Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongostaten - Kongoärt - Kongregation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGOÄRT
1884—26/2 1885). Representerade voro utom
Tyskland Belgien, Danmark, England,
Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal,
Ryssland, Spanien, Sverige-Norge, Turkiet,
öster-rike-Ungern och Förenta staterna samt
L’Association internationale du Congo. Konferensens
huvudverk var den s.k. Kongoakten (el.
Berlin-generalakten), som uppdrog gränser för
Kongo-staten (État indépendant du Congo), vilken nu
erkändes som självständig stat, tillförsäkrad
ständig neutralitet, med Leopold II som
statsöverhuvud. Vidare tillerkändes alla nationer
i t.v. 20 år fri sjöfart och handel i K. samt i
Östafrika från 5° n.br. till Sambesiflodens
mynning. Slavhandel och handelsmonopol
förbjödos, missionärer och vetenskapsmän skulle
skyddas. I april 1885 gav belgiska riksdagen
Leopold tillåtelse övertaga suveräniteten i det
nya landet. Huvudstad i K. blev Boma. — För
att ge förvaltningen sken av att vara
internationell insattes i början ämbetsmän av skilda
nationaliteter; de utbyttes dock snart mot
belgare. 1889 testamenterade Leopold 11 K. till
belgiska staten; 1890 fick han makternas
tillåtelse alt upptaga införseltullar. De
slavhandlande araberna gjorde gång efter annan uppror,
och administrationen ställde sig så dyrbar, att
belgiska staten måste ingripa. Kongoaktens
bestämmelser följdes ej och i sht i England var
man missnöjd med Leopolds regim.
Handelsmonopol inrättades. 1896 underlade sig
konungen ett vidsträckt område mellan floderna
Ruki och Kassai som kronodomän, där han
tillförsäkrade sig själv nästan alla inkomstkällor.
En uppseendeväckande rapport, avgiven 1903
av dåv. engelske konsuln i Boma, den
sedermera ryktbare Roger Casement, om det tvång
och förtryck, för vilket de infödda arbetarna
utsattes, framtvingade en
undersökningskommission 1904—05; denna bekräftade, att
missförhållanden förefunnos. Den i England 1904
stiftade Congo reform association agiterade i
humanitetens namn mot Leopold. Denne beslöt
slutl. att redan i livstiden skänka bort K.; 28/ii
1907 överlämnade han K. som koloni till
Belgien; dess namn blev Belgiska Kongo (se d.o.).
Efter världskriget erhöll Belgien de
angränsande distrikten Ruanda och Urundi i f.d. Tyska
Östafrika som folkförbundsmandat. P.Dhl.
Kongoärt, växtart, se Angolaärter.
Kongregation [-Jo’n] (lat. congrega’tio,
förening, församling), kallas inom
romersk-katolska kyrkan:
1) En kyrklig förening med den religiösa
ordensformen till förebild men med vissa
karakteristiska olikheter. En k. behöver ej
ordnarnas stränga påvliga sanktion utan endast
påvligt el. biskopligt tillstånd, dess medl. för-
— 875 —
Artiklar, som icke återfinnas
pliktiga sig till ett klosterliknande gemensamt
liv, men med mycket begränsad klausur (se
d.o.), de avlägga endast s.k. vota simpli’cia
(”enkla löften”) i motsats till ordnarnas vota
sole’mnia (”högtidliga löften”), till vilka de
förra inom ordnarna utgöra ett förstadium.
Religiösa k. (congregatio’nes religio’sæ) i eg.
meWng ha påvligt tillstånd, och löftena (om
fattigdom, lydnad och kyskhet, till innehållet
alltså lika med de s.k. högtidliga löftena, men
av mindre omfattande kyrkorättslig innebörd)
avläggas inför vederbörande myndighet på
livstid. Från dessa skiljas k. utan påvligt tillstånd
el. sådana, inom vilka löftena kunna göras
endast för viss tid (vota tempora’ria) el. endast
delvis (congregationes ecclesia’sticæ); k., där
löftena icke avläggas inför kyrklig myndighet
(vota priva’ta), kallas s e k u 1 ä r-k. K. i
vidsträcktaste mening kallas föreningar för vissa
religiösa ändamål med gemensam ledning men
utan löften. — Livet i en k. bestämmes av dess
konstitutioner. K. ha stundom till uppgift att
befordra en viss kult (ex. Jesu hjärtas dyrkan)
men ha oftast praktiska syften, ss.
undervisning, sjukvård, yttre mission o.d. En mängd
k. ha grundats i sht sedan början av 1800-talet,
framförallt kvinnliga. Katolska kyrkan har
genom dessa rörliga k. inverkat på samhällslivet
i vida större utsträckning, än den skulle ha
kunnat göra med endast det tyngre
organiserade ordensväsendet.
2) En reformerad gren av en orden (jfr
Cluniacenserna) el. en förening av flera
självständiga kloster inom samma orden
(con-gregatio mona’stica).
3) K a r d i n a 1-k. kallas ett av de till
påvliga kurian (se d.o.) hörande ämbetsverk (ung.
motsvarande regeringsorgan el. dep.), som
utvecklats ur först tillfälliga och sedan
1500-talet ständiga utskott för olika kyrkliga
frågors behandling. De ordinarie medl. i dessa k.
utgöras av kardinaler, varje k. ledes av en
prefekt, en kardinal el. påven själv. K:s antal
har växlat men fastställdes av Pius X vid hans
stora omorganisation av kurian 1908 till 11.
De nuv. k. äro: 1) Congregatio sancti offi’cii,
den äldsta k., till 1908 även kallad C. sancti
inquisitio’nis (jfr Inkvisition), som vakar
över lärans renhet; hit föras frågor om avlat,
kätteri, bokförbud (se Index) m.m.; 2) C.
consistoria’lis, som handlägger ärenden
rörande det högre prästerskapet o.d.; 3) C. de
disci-pli’na sacramento’ rum, tillkom 1908, handhar
med få undantag sakramentslagstiftningen; 4)
C. concidii, har uppsikt över det lägre
prästerskapet och det kyrkliga föreningsväsendet utom
ordnar och religiösa k., vilka sortera under 5)
C. nego’tiis religioso’rum ...; 6) C. de propå-
— 876 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
