Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongregation - Kongretagionalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGREGATIONALISM
ga’nda fide (”propagandan”), högsta myndighet
för missionsfrågor i såväl icke-krislna som
ickekatolska länder; 7) C. sacro’rum ri’tuum,
handhar frågor om kulten, kanonisering, reliker o.d.;
8) C. cæremonia’lis, för det påvliga hovets
cere-moniel; 9) C. pro nego’tiis ecclesiasticis
extra-ordina’riis, avgör bl.a. kyrkopolitiska frågor,
sedan 1925 ang. konkordat; 10) C. de
semina’-riis, har uppsikt över de katolska univ. och
prästutbildningen, kan även meddela akad.
grad; 11) C. pro eccle’sia orienta’li, inrättad
1917, handlägger frågor ang. de med Rom
uni-erade orientaliska kyrkorna, sedan 1926 med
särsk. avd. för Ryssland. — Litt.: M.
Heim-bucher, ”Die Orden und Kongregationen der
katholischen Kirche”, 1, 3 (2 Aufl. 1907—08);
N. Hilling, ”Die Reformen des Papstes Pius’
X.”, 1 (1909); jfr K u r i a. S.N.
Kongregationali’sm (av lat. congrega’tio,
församling), den riktning bland
nonkonformis-terna (se d.o. och Anglikanska kyrkan,
sp. 1,107), som gör varje lokalförsamling fullst.
självständig. Anhängarna kallades först
brown-ister, senare independenter (se d.o.) el.
kongre-gationalister, vilket namn numera
företrädesvis brukas. K:s idéer utbildades mot 1500-talets
slut av bl.a. Robert Browne och Henry
Barro-we (se dessa), vilka i bibeln trodde sig finna
en uttrycklig lag om kyrkan. Varje
församling av bekännande kristna, som med Gud och
varandra slutit ett frivilligt förbund (covenant),
är enl. k. Kristi andliga kropp och har Kristus
till sin ende ledare; allt beroende av såväl
staten som kyrkliga myndigheter avvisas.
Församlingens medl. välja pastorer, lärare, äldste
och diakoner samt avgöra alla kyrkliga frågor,
även om bekännelsen. Gudstjänsten ordnades
med puritansk enkelhet: predikan, fri bön och
sång. — Kongregationalistiska församlingar
bildades här och var i England, men den till
kyrklig uniformitet syftande lagstiftningen
tvang dem snart till utvandring. Av särsk.
betydelse blev den grupp, som under ledning av
pastor John Robinson (d. 1625) slog sig ned i
Leiden (1609) och varav en del
(”pilgrims-fäderna”) under William Brewster (se denne)
1620 emigrerade till Plymouth i New England.
Förföljelserna under Karl I:s regering kunde
icke utrota k. i England. Vid början av hans
strid med parlamentet behärskades detta av
de i kyrkan kvarstående puritanerna; mot
deras försök att ersätta det episkopala
kyrko-tvånget med ett presbyterianskt
(Westminster-synoden från 1643) protesterade k:s
representanter. Vid denna tid utbildades inom k. den
religiösa toleransens princip, bl.a. av
predikanten John Goodwin och skalden John Milton.
Härtill anslöt sig även Cromwell, som under
— 877 —
sitt protektorat sökte organisera en statskyrka
enl. k:s system. En trosbekännelse, dock utan
förbindande karaktär, antogs 1658
(Savoydekla-rationen). Under restaurationsperioden
tvingades puritanerna ut ur anglikanska kyrkan
(uni-formitetsakten 1662), varigenom k. fick
förstärkning. 1664 förbjödos konventiklar, och
Testakten 1673 krävde av alla ämbetsmän
nattvardsgång i statskyrkan. Toleransakten 1689
gav k. församlings- och kultfrihet; full
kyrklig och medborgerlig jämställdhet vunno dess
anhängare först på 1800-talet. 1700-talets förra
hälft betydde för k. en andlig avmattning. Det
religiösa livet fick en trångt sekterisk prägel;
renlärighetsstrider och kamp för politisk
demokrati lade beslag på intresset. Ett nytt
uppsving kom med den från metodismen (se d.o.)
utgående väckelsen. Därunder mildrades i
praxis k:s strängt kalvinska teologi, och
värdefulla insatser gjordes i fråga om mission
(London missionary society 1795), uppfostran
(söndagsskola, folkskola) samt filantropiska
företag. Samtidigt skapades, med bibehållande av
lokalförsamlingarnas självständighet, en fastare
organisation: i grevskapen bildades 1780—
1810 ”associationer”, och 1832 tillkom en union
för England och Wales, varvid även antogs en
ny deklaration om lära och författning.
Numera är England indelat i 9 distrikt med var
sin moderator (superintendent), som dock har
enbart rådgivande myndighet. Tillsamman med
övriga frikyrkliga har k. arbetat för
statskyrkans avskaffande. Tanken på återförening med
denna (väckt 1920) har hittills avvisats.
Däremot deltager k. i det allmänkyrkliga
samarbetet.
Till kongregationalisterna i Nordamerika
slöto sig o. 1630 utvandrare från England,
hu-vudsakl. presbyterianska puritaner (kolonierna
Massachusetts, Connecticut och New Haven).
Den kyrkliga ordningen blev här en
kompromiss av deras och k:s kyrkoideal. Även
puritanerna bildade församlingar på grundval av
personlig kristen bekännelse, men dessa knötos
fast vid det borgerliga samhället. Politiska
rättigheter hade blott församlingarnas medl.
Prästlöner uttogos genom beskattning. Synoder
höllos, stödda av regeringarnas auktoritet, och
kyrkotukten genomfördes med hot om
världsliga straff (i Massachusetts ägde detta system
bestånd till 1833). Även här omhuldade k.
undervisningsväsendet (Harvard college 1636,
Yale college 1701). De typiskt amerikanska
väckelserna började 1734 genom Jonathan
Edwards och metodisten Whitefield (se dessa).
1800 ledde det vaknande missionsintresset till
bildande av American board of commissioners
for foreign mission. Då liberal teologi
inträng
— 878 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
