Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkoid - Konkoly, Nicolaus - Konkomitans - Konkoppling - Konkordans - Konkordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONKOLY
längs en fast rät linje. Avståndet AP skall
därvid vara konstant ( = 1). Med å fig. antydda
axlar och beteckningar blir dess ekvation
(z2 + y2)(y—a)2—Fy2 = 0. Upptäckt av
Nikodemus (trol. 406—300 år f.Kr.), som använde
den för vinkelns tredelning och kubens
fördubbling. H-r.
Konkoly [kå’gkålj], Nicolaus Thege von,
ungersk astronom (1842—1916), från 1890 chef
för meteorologiska riksanstalten i Budapest. K.
grundade på 1870-talet ett astrofysikaliskt
ob-servatorium på sin lantegendom i Ogyalla
(numera Starå Dala i Tjeckoslovakien). Han har
utom avh. spec. inom astrofysiken utg. flera
astronomiska handböckèr. M-t.
Konkomita’ns (mlat. concomita’ri, ledsaga,
medfölja), den romersk-katolska läran, att
Kristi både lekamen och blod äro närvarande
i vart och ett av nattvardselementen, varför
nattvardsgästerna, som vid kommunionen
endast erhålla brödet (Kristi lekamen), genom k.
även bli delaktiga av hans blod. S.N.
Konkoppling, tekn., se Axelkoppling.
Konkorda’ns. 1) Boktr. Måttsenhet inom
det typometriska systemet = 4 cicero (48
punkter) . Se Boktryck sstil.
2) Geol. K. el. konkordant lagring
förefinnes, när i en serie av sedimentära lager
det yngre lagret regelbundet överlagrar det äldre
underliggande, så att seriens skiktytor bli
parallella med varandra och det yngre lagret
omedelbart täcker det närmast äldre. En
konkordant serie avlagras under perioder, då
jordskorperörelser inom ett visst område så
gott som saknas el. äro föga betydande.
Exempel på k. är den kambrosiluriska
lagerserien på Kinnekulle. — Motsats:
diskordans. — Jfr Konform. K.A-.G
3) Teol., alfabetiskt register till bibeln, se
Bibelkonkordans.
Konkorda’t (av lat. concorda’re,
överenskomma), under tidigare medeltid fördrag i allm.,
senare överenskommelse mellan katolska
kyrkan, i regel representerad av påvestolen, och en
regering rörande frågor, som höra till
gränsområdet mellan statens och kyrkans
befogen
heter. Efter ömsesidigt godkännande
publiceras k. av staten ss. statslag och av kyrkan ss.
kyrkolag. K. kan uppfattas ss. ett av kyrkan
åt staten medgivet privilegium (privilegieteori)
el. ss. en av staten efter förhandlingar med
kyrkan promulgerad lag (legalteori) el. ss. ett
fördrag mellan två likaberättigade
(fördrags-teori). Enl. den medeltida påvekyrkans
åskådning förelåg icke eg. överenskommelse (k.),
ty staten hade blott att erkänna kyrkans
överordnade ställning. Motståndet mot dessa
anspråk tvang dock påvedömet till de
överenskommelser (senare kallade k.), som gjorde slut
på investiturstriden (se Investitur), med
England 1107, med kejsaren i Worms 1122.
Sedan påvedömets övervikt rubbats och den
västerländska kristenheten vid
Konstanzkonsi-liet (se d.o.) uppträtt delad i nationalkyrkor,
upptogos med enskilda länder förhandlingar
om mötets reformkrav. I Frankrike slutade
dessa med proklamerandet av Sanktionen i
Bourges 1438 (se Gallikanska kyrkan),
som dock icke godkändes av påven; först 1516
åstadkoms ett k., vilket tillförsäkrade
konungen inflytande vid ämbetstillsättningar och
påven beskattningsrätt i franska kyrkan.
Redan på 1440-talet uppnådde påven
överenskommelser med de tyska landsfurstarna
(vilkas kyrkliga makt därigenom väsentligen
ökades), och 1448 avslöts i Wien ett formligt k.
med Tyska riket.
De viktigaste k. under nyare tiden
tillkom-mo för att reglera de kyrkliga förhållandena
efter franska revolutionens omstörtningar.
Na-poleons k. med påven Pius VII 1801 (upphävt
1905) betecknade katolicismen ss. majoritetens
av franska folket religion; biskoparna, vilkas
antal reducerades, skulle utses av förste
konsuln och alla präster avlägga trohetsed till
honom. Kyrkan avstod sin under revolutionen
beslagtagna egendom, och klerus skulle
avlönas av staten. De härtill fogade ”organiska
artiklarna” (1802), vilka påven vägrade
godkänna, ökade ytterligare statens inflytande på
kyrkan. För Italien avslöt Napoleon ett
liknande k. 1803. S.å. sekulariserades de andliga
furstendömena i Tyskland, och det katolska
kyrkosystemet hotades av upplösning. Den
erforderliga nyordningen genomfördes i Bayern
genom k. 1817 (med vittgående medgivanden
åt kyrkan), i Preussen (1821), Hannover (1824)
och staterna vid övre Rhen (1827) genom s.k.
cirkumskriptionsbullor (utfärdade av påven
och godkända av staten; bestämde stiftens
omfattning och biskoparnas ställning) samt i
Österrike genom k. 1855 (uppsades från statens
sida 1870). Vidare slötos k. med Spanien 1851
och Portugal 1886.
— 895 —
— 896 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
