Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konrad II (konung i Tyska riket, romersk kejsare) - 3. Konrad III (konung i Tyska riket) - 4. Konrad IV (konung i Tyska riket) - Konrad av Montferrat - Konrad från Marburg - Konradin - Konrad Pickel - Konradsberg (Psykiatriska sjukhuset) - Konrad von Megenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONRAD VON MEGENBERG
Konrad II och hans gemål Gisela. Ur ”Codex
aureus”, Escorial.
land, bekämpade grannfolken i ö. och tycks
ha stått i gott förhållande till Knut den store
av Danmark och England. 1034 blev han efter
svåra strider konung i Arelat (se d.o.). De
sista åren av sin regering sysslade han mest
med Italiens angelägenheter, där den mäktige
ärkebiskop Aribert av Milano vållade honom
stora svårigheter. K. var en betydande
personlighet, som av yngre forskare skjutes i
förgrunden. — Litt.: H. Bresslau, ”Jahrbücher des
deutschen Reichs unter K. II.” (2 bd, 1879—
84); A. Cartellieri, ”Die Weltstellung des
deutschen Reiches” (1932). B.
3) K. III, konung (d. 1152), son till hertig
Fredrik I av Schwaben och Agnes, dotter till
Konrad III. Sigill.
kejsar Henrik V. Vid dennes död 1125 stodo
K. och hans äldre broder, Fredrik av
Schwaben, tronen närmast. Efter kejsar Lothars
val gjorde de två bröderna 1127 uppror.
Upp-rorspartiet hyllade K. som konung, då han
i motsats till brodern ej var bunden av
hyllningsed till Lothar. Efter försoning med denne
stödde K. kejsarens politik och stärkte sina
förbindelser med anknytning till påvestolen.
1138 valdes han till konung som den förste
hohenstaufern. K:s beroende av den kyrkligt
orienterade valmajoriteten gav honom en svag
ställning i riket. Hans regering uppfylldes av
uppror och inre slitningar. Ett krig mot
Polen och det andra korståget, vari K. deltog,
slutade olyckligt. E.Lö.
4) K. IV, konung (1228—54), andre son till
kejsar Fredrik II, blev 1237 av fadern insatt
som romersk konung samt hyllad i Tyskland.
Regeringen sköttes under K:s minderårighet
av riksrådet, som också övervakade K:s
uppfostran. Minderårighelstidens politiska läge i
Tyskland kännetecknades av kampen mellan
kejserlig och påvlig agitation. Stödd på sin
svärfar, Otto av Bayern, besegrade K. det
påv-liga partiets motkonungar. Efter faderns död
drog K. till Sicilien, upptog familjens
autokratiska och påvefientliga traditioner men dog
efter få år. E.Lö.
Konrad av Montferra’t, se Konrad,
Jerusalem.
Konrad från Marburg, tysk prelat (d.
1233), fick 1227 påvens uppdrag (förnyat 1232)
att leda inkvisitionens kättarförföljelser i
Tyskland (”kättarmästare”), vilket han
fullföljde med grym fanatism, och blev slutl.
ihjälslagen av några adelsmän utanför Marburg.
K. var även den heliga Elisabets av Thüringen
(se denna) själasörjare och krävde som sådan
en hård askes av sitt biktbarn. S.N.
Konradi’n, se Konrad, Schwaben.
Konrad Pickel, tysk humanist, se C e 11 e s.
Konradsbe’rg, nu Psykiatriska
sjukhuset, statligt sinnessjukhus för Stockholms
län, på Kungsholmen i Stockholm, tillika psy
kiatrisk klinik.
Konrad von Megenberg [fån -bärk],
medelhögtysk förf. (1309—74), undervisade i filosofi
vid univ. i Paris, flyttade sedan till Wien och
Regensburg, skrev polemiska politiska skrifter
på latin; var den förste naturvetenskaplige
forskare, som skrev på tyska: ”Sphæra”, en
handbok i fysik, och ”Buch der Natur” (1349—
Psykiatriska sjukhuset (Konradsberg).
— 913 —
— 914 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
