Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konst - Konstakademi - Konstans (oföränderlighet) - 1. Konstans (romersk kejsare) - 2. Konstans II (östromersk kejsare) - Konstant - Konstantan - Konstantia - 1. Konstantin I (påve) - 2. Konstantin II (påve) - 1. Konstantin II (bysantinsk kejsare) - 2. Konstantin III (bysantinsk kejsare) - 3. Konstantin IV (bysantinsk kejsare) - 4. Konstantin V Kopronymos (bysantinsk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONST
Konst (från mlty.; eg.: kunnande, kunskap),
utmärker ett genom mänsklig förmåga
åstadkommet estetiskt uttryck i motsats till det
natursköna; detta senare kan emellertid upptagas
i och samverka med det förra, så t.ex. i den
mimiska konsten och i trädgårdskonsten. K.
förutsätter en viss grad av fantasiverksamhet.
En på denna senare övervägande anlagd k. är
den vittra k., poesien; det auditiva, rytm
och klang, har för denna en viss, men icke
övervägande betydelse, det visuella får en
sådan endast genom fantasiens förmedling. M
u-siken är den företrädesvis auditiva k. M
i-m i k e n (dansen och skådespelarkonsten) är
företrädesvis visuell och arbetar med rörliga
bilder; i förbindelse med poesien och musiken
får också det auditiva betydelse för densamma.
Den bildande k. (se d.o.), som arbetar med
vilande föremål för ögat, är på det primitiva
stadiet övervägande ornamentik. Den når sin
höjdpunkt som f r i k. i bildhuggarkonst och
måleri. Byggnadskonsten, som urspr.
tjänar ett utomestetiskt ändamål, blir
emellertid också för dessa konster betydelsefull och den
för stilutvecklingen ledande (se K o n s t s t
i-lar). Till den sluter sig även
trädgårdskonsten, och konsthantverkets (se
d.o.) olika arter äro av den beroende. Ä andra
sidan kunna konsthantverkets alster, än med
anslutning till bildhuggarkonsten, än med
anslutning till måleriet, höja sig till k:s
ståndpunkt. — K:s uppträdande betecknar alltid ett
visst framsteg i mänsklighetens utveckling, och
”konsten för folket” blir en viktig uppgift i det
sociala framåtskridandet. E.W.
Konstakademi betecknar dels en officiell
sammanslutning av den bildande konstens
utövare, dels en högsk. för utbildning av
konstnärer, företrädesvis målare och bildhuggare,
på sina håll även arkitekter och
konsthantverkare. K. har sitt upphov ur medeltida
gillen och skrån, särsk. de s.k. Lukasgillena (se
d.o.); k. i Rom (från 1577) bär också namnet
”Accademia di San Luca”. I Frankrike
stiftades k. i Paris i början av 1600-talet. I
Tyskland grundade J. Sandrart 1662 en k. ss.
konstskola i Nürnberg; 1696 öppnades den
preussiska k. i Berlin o.s.v. För Sveriges del se A k
a-demienför de fria konsterna. E. W.
Konsta’ns (till lat. consta’re, stå fast),
oföränderlighet.
Ko’nstans. 1) K., romersk kejsare (o. 323—
350), se Constans.
2) K. II, östromersk kejsare (629—668), även
kallad Konstantin III. K., som var son till
Konstantin II och blev kejsare 641, var en
högt begåvad, men måhända överspänd man.
Han kunde ej hindra arabernas segertåg
— 939 —
mot Egypten och Afrika men satte sig i
respekt på Balkanhalvön och lyckades även
återställa jämvikten i Asien. För att få
slut på inre oroligheter, förbjöd han genom ett
edikt (”Typos”) de monotheletiska striderna.
Då påven, Martin I, fördömde ”Typos”, förde
kejsaren honom fången till Konstantinopel.
Därefter förläde han sitt residens till Sicilien,
möjl. för att därifrån kunna återvinna de
afrikanska provinserna, möjl. för att återupptaga
Justinianus’ politik i Västern. K. mördades i
Syrakusa 668. Jfr Bysantinska riket. Lm.
Konsta’nt (till lat. consta’re, äga bestånd),
beständig, oföränderlig, oavbruten. — Fys.,
matem., en oföränderlig storhet, ant. under alla
omständigheter (t.ex. talet tt; ljusets hastighet i
tomrum) el. endast under vissa omständigheter,
t.ex. 1) spec. vikt, så länge man sysslar med
olika föremål av samma ämne, 2) k och l i räta
linjens ekvation y = kx+l. En k. av detta slag
kallas ofta en parameter (se d.o.). H-r.
Konstanta’n, en legering av 60 °/o koppar och
40 °/o nickel, vars elektriska ledningsmotstånd
är i det närmaste oberoende av temp. K.
användes som material till motståndsreostater
och till termoelement. N.E.F.
Konsta’ntia, polsk drottning (1588—1631),
dotter till ärkehertig Karl av Steiermark och
således syster till kejsar Fedinand II, äktade
1605 Sigismund III Vasa, förut förmäld med
hennes syster Anna, varigenom den särsk. för
Sverige farliga nära förbindelsen mellan denne
och huset Habsburg ytterligare befästes. En
son till K. var Johan Kasimir, som 1648
besteg Polens tron. P.S.
Konstantin, påvar.
1) K. (lat. Constantinus) I, påve 708—715.
2) K. II, påve 767—768.
Konstantin, furstar.
Bysantinska riket (jfr nedan
Romerska riket, av vars kejsare dock blott K. I
räknats med inom det bysantinska rikets
traditionella kejsarlängd).
1) K. (grek. Konstantinos) II, kejsare (d.
641), son till Heraclius I, som han 641
efterträdde efter en statskupp mot styvmodern
Martina. Han dog s.å., möjl. förgiftad av denna. B.
2) K. III, kejsare, se Konstans II.
3) K. IV, kejsare (o. 645—685), son till
Konstans II. K., som blev kejsare 668, hade ärvt
sin släkts stora begåvning. Hans första
regeringstid var fylld av kamp mot araberna, som
anföllo Konstantinopel men besegrades med
hjälp av ”den grekiska elden” och 678
tvingades till stillestånd. ”Ett stort lugn rådde i
östern och västern”, men mot bulgarernas nya
stat kring Varna kämpade K. förgäves. Lm.
4) K. V Kopronymos, kejsare (718—
— 940 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
