Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstsilke - Konstskåp - Konstslöjd - Konstsmide - Konststen - Konststilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSTILAR
viskosen ”mogna” under några dagar, varefter
den spinnes på vanligt sätt. Som fällbad
användas saltlösningar med litet fri syra.
Trådarna blekas med svavelnatrium- el.
hypoklorit-lösningar och torkas i spännramar.
Acetat-si 1 k et el. celanessilket består icke som
de andra k. av cellulosa utan av cellulosaacetat.
Cellulosaacetat löses i aceton till en tjock
lösning. De fällbad, som användas, äro
fabrikshemligheter. Detta k. tyckes med utveckling av
metoderna få allt större betydelse. — K.
betecknas i England och U.S.A. ofta med R a y o n.
Framställt ur cellulosa kallas k. ibland c e
1-lu lo sa s i Ik e. Ett särsk. slags k. är st
a-p e 1 f i b e r, som består av några cm. långa
viskosfibrer, vilka blandas med ull el. bomull
och spinnas till ett lätt krusat, glänsande garn.
En liknande produkt är v i s t r a, en förädlad
stapelfiber.
K. har sedan sin framkomst 1895 fått allt
större användning. Världsproduktionen var
1913 10,000 ton för att 1926 vara uppe i 100,000,
varav 31 °/o kom på Förenta staterna, 16°/o
på Italien och 12 °/o på England och Tyskland.
Den huvudsakliga delen utgöres av viskossilke
med c:a 80 °/o. Av större k.-fabriker kunna
nämnas Courtaldkoncernens i England, Tubize
i Belgien och Vereinigte Glanzstoffabriken
El-berfeld i Tyskland. För tillvaratagande av
för-säljningsintressena ha flera av de större
k.-fabrikerna i Tyskland, Holland och England
nyligen sammanslutit sig till en gemensam
försäljningsorganisation, N.V. International
Kunst-zijde Verkoopkantoor, med säte i Holland;
likaså ha de belgiska k.-fabrikerna bildat den s.k.
Fabeltakoncernen. Lj.
Konstskåp, kabinettsskåp (se d.o.).
Konstslöjd, se Konstindustri och
Konsthantverk.
Konstsmide, se Järnsmide.
Konststen, för byggnadsändamål avsedd
imitation av naturlig stenart, t.ex. granit, porfyr,
sandsten el. marmor, vanl. framställd av sand
el. krossrester av naturlig sten samt ett
bindemedel, ss. kalk, cement, vattenglas, gips el.
magnesit. Ofta tillsättas även färgämnen. K.
kan pressas el. gjutas i önskad form el. huggas
ss. naturlig sten. G. W.W.
Konststilar betecknar de i konstens former
framträdande, samlade uttrycken för en
betydelsefull tidsålders el. ett mäktigt lands kultur
el. för en större (religiös) kulturrörelse.
Byggnadskonsten är härvid i huvudsak den ledande
och jämte denna ornamentiken, som i flera
fall anger de karakteristiska, särskiljande
dragen. De bildande konsterna och olika arter
av konstindustri kunna också få en för de
skilda k. utmärkande prägel och för dessa bli
— 969 —
Artiklar, som icke återfinnas
mer el. mindre betecknande. — Länderna vid
Nilen och vid Eufrat-Tigris äro k:s vagga (se
Egyptisk konst och Babylonien).
Tidigt gör sig också en konstkultur gällande i
Mindre Asien och på de Egeiska öarna (se
Egeisk kultur). I den egeiska kulturen
ingå stildrag från de båda förutnämnda. I
Främre Asien mötas under två årtusendens
lopp flera olika k. Även Persiens äldre k.
förete en blandning av orientaliskt (assyriskt)
och occidentaliskt (grekiskt). I Asien framträda
f.ö. utpräglade k. i Indien, Kina och Japan;
det senare landets konst är dock i hög grad
beroende av Kinas (se Indisk konst,
Kina, konst, och Japan, konst). Den
buddistiska religionen får emellertid en bestämd
konstnärlig utprägling, som, med vissa
variationer, blir gemensam för de nämnda asiatiska
länderna och närliggande områden; man skulle
därför kunna tala om en buddistisk k.
Likaså blir den muhammedanska
religionsuppfattningen avgörande för k. inom de
länder, där den blir härskande — från Indien till
Spanien. Den muhammedanska k. får
emellertid en olikartad nyansering i de skilda
huvudområdena. Denna k. är orientalisk men
har upptagit väsentliga drag ur den
gammal-kristna konsten.
I Europa blir den grekiska konsten
(se d.o.) impulsgivande för hela den följ,
utvecklingen. Jämte denna, men till stor del
utgående från den, framträder en etruskisk
konst (se d.o.) och sedan en romersk
konst (se d.o.). De förkristna folken n. em
Alperna, både kelter och germaner, framträda
med en karakteristisk ornamentik, och i
Skandinavien får denna särsk. under järnåldern,
delvis med ombildade klassiska och även iriska
motiv, en stark utprägling, som man kan kalla
den fornnordiska k. (se J ä r n å
1-d e r n och Djurornamentik). — För
Europa medför kristendomen en gemensam k.
(i analogi med de andra stora religionerna
buddism och muhammedanism). Denna g a
m-malk r is t na konst (se d.o.) växer
huvudsaki. fram ur den klassiska konsten men får
också vissa orientaliska drag, så särsk. den
nyans och vidareutveckling av gammalkristen
konst, som uppkallats efter Bysans (se B
y-santinsk konst). Ur den gammalkristna
framgår (i v. Europa) den romanska k. (se
Romansk stil), varpå följer under
medeltidens senare årh. den gotiska (se Gotisk
stil). Renässansen betecknar i
förhållande till den sistn. en ny k., men den utgår
i mångt och mycket från den klassiska
konsten. Under renässansen nyanseras k. mera än
under medeltiden i de olika kulturländerna,
— 970 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
