Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontoristföreningar - Kontorniater - Kontorsmaskiner - Kontorsskrivare - Kontoteori el. bokföringsteori - Kontra, contra - Kontraband - Kontrabas el. basfiol - Kontrabok, motbok - Kontrabrass - Kontradans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTORNIATER
två största k. äro Sveriges
kontoristförening i Stockholm (bildad 1888) och
Göteborgs kontoristförening
(bildad 1892). I Stockholm och Göteborg arbeta
vid sidan av dessa kvinnliga k., av vilka den i
Göteborg 1933 torde komma att sammanslås
med Göteborgs k., som därefter blir landets
största. F.ö. finnas k. i ett flertal andra städer
Vhgn.
Kontornia’ter, se Contorniater.
Kontorsmaskiner, maskiner avsedda att
underlätta, förbilliga och förbättra arbetet på
kontor. Allmänt använda dylika äro
skrivmaskiner (se d.o.), räknemaskiner (se d.o.),
dupliceringsmaskiner (se Du pl i ka t or),
frankeringsmaskiner (se d.o.),
kuvertförseg-lingsmaskiner (se d.o.), pappershäftare,
skiljemyntsorterare o.a. Härtill komma
bokförings-och faktureringsmaskiner för kombinerad
skrivning och sammanräkning samt de med stansade
kort arbetande sorterings- och
tabuleringsma-skinerna för sammanräkning av
arbetaravlö-ning, materialkonto, statistiska uppgifter m.m.,
se Maskinbokföring. v.S.
Kontorsskrivare, titel för vissa underordnade
statliga och kommunala tjänstemän; stundom
även förr vid privata affärskontor sysselsatta.
Kontoteori’ el. bokföringsteori, teori
för förklaring av kontonas funktion och
sammanhang i det dubbla bokföringssystemet.
Bland äldre k. må nämnas p er so n i f i k
a-tionsteorin, som uppfattar kontona som
ett slags ”förvaltare”, som mottaga (debet) resp,
avlämna (kredit) förmögenhelsobjekten; alla
konton lyda under samma regler (enkonto- el.
enkontogruppteorier). Då
personifikalionsteo-rin i sin primitiva form ej fyller de krav på
allmängiltighet, som måste ställas på en k.,
övergick bokföringslitteraturen mot slutet av
1800-talet rätt allmänt till s.k.
materialistiska teorier, som taga balansräkningen
till utgångspunkt vid uppställandet av
kontoreglerna. Kontona indelas efter sitt innehåll i
2 el. 3 grupper, för vilka olika regler gälla (ss.
konton för bruttoförmögenhet och för
nettoförmögenhet el. konton för aktiva och för passiva
el. konton för tillgångar, för skulder och för
eget kapital); härav ha benämningarna två-,
resp, trekontoteorier uppkommit. Bland mera
dynamiskt betonade k. kan nämnas den s.k.
kretsloppteorin (delvis uppbyggd på
personifikationsteorin), vilken som föremål för
redovisningen uppfattar kapitalströmningen
genom företaget (debet = ingång, kredit =
utgång) . Realistiska k. indela kontona efter
deras funktion, t.ex. driftskonton (för
kostnader och intäkter) och kontrollkonton (för
övriga objekt, ss. tillgångar och skulder). På
senaste tiden ha även försök gjorts att
uppbygga kontometodiken på den verkliga
historiska utvecklingen. Vhgn.
Kontra, contra (lat. contra, emot) i
sammansättningar och uttrycket pro et contra:
emot, motsatt.
Kontraband (till ital. bando, påbud; eg.:
handel emot lagarna), föremål, vars införande i ett
land strider mot givna föreskrifter; k. äro i
allm. underkastade konfiskation; jfr
Krigs-kontraband. E.K.
Kontrabas el. basfiol, det största och
lägst stämda av de nu brukliga stråkinstrumen-
Från v.: stor kontrabas, liten kontrabas och
stor violoncell.
ten. I olikhet mot övriga fiolinstrument äro k:s
fyra strängar stämda ej i kvinter utan i kvarter,
näml, i kontra-e och a, stora d och g. I
orkestern är k. oumbärlig. Med sitt djupa
tonläge och sin kraftiga ton bildar den ett
bärande underlag i basen. N.B.
Kontrabok, motbok, inom detaljhandeln
bok, i vilken säljaren inför kreditförsäljningar;
boken förvaras av köparen. Bankböcker
(spar-banksböcker o.d.) äro en annan form av k.
Vid sjöförsäkring införas ofta
försäkringssummorna i k. Vhgn.
Kontrabrass, sjöv., se B r a s s.
Kontradans (fra. contredanse), en grupp av
sällskapsdanser, dansade av flera par med
varierande figurer el. ”turer” i såväl carrée som
colonne (se Fransäs). Urspr. engelska
lantliga danser, country dances, kommo de i bruk
i Frankrike omkr. mitten av 1700-talet,
omarbe
— 987 —
— 988 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
