Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Oskar II:s jubileumsfond - Konung Oskars land - Konungsfreden - Konungsfrid - Konungshästar - Konungsnämnden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGSNÄMNDEN
Ilässleby sanatorium.
Man önskade tre sanatorier, ett för n., ett för
mellersta och ett för s. delen av landet. Men
då fonden, endast räckte till för två sanatorier,
H å 1 a h u 11 och österås, jämte nödigt
driftkapital, trädde riksdagen emellan 1898
med bidraget 850,000 för uppförandet av
H ä s s 1 e b y. När sedan 1909 kravet framkom
på fri anstaltsvård för tuberkulossjuka
underofficerare, stamanställda och värnpliktiga vid
hären och flottan, personal vid post, telegraf,
stats-järnvägarna, Vattenfalls- och Domänstyrelsen
samt hospitalen (s.k. ”statst jänare”), bidrog
riksdagen med ovannämnda 775,000 för det 4:e
sanatoriet, Spenshult. De 4 sanatorierna äro
belägna: Hålahult i Örebro, österås i
Västmanlands, Hässleby i Jönköpings och
Spenshult i Hallands län. Med inventarier ha
sanatorierna urspr. kostat: Hålahult 694,920,
österås 787,976, Hässleby 672,915 och Spenshult
687,721 el. sammanlagt 2,843,532 kr. Under
sista decenniet ha de undergått betydande
komplettering och delvis ombyggnad och kunna nu
anses fullt tillfredsställande. Sanatorierna
trädde i verksamhet: Hålahult 1900, österås och
Hässleby 1901, Spenshult 1913. De förfoga över
506 platser, därav 120 för statstjänare,
fördelade på 4 betalningsklasser; f.n. (1933) ha bortåt
30,000 patienter erhållit vård. — Fonden med
tillhörande sanatorier förvaltas av ett antal
(60—80) huvudmän från landets olika delar
och en av 8 personer bestående överstyrelse
(stadgar av 3/s 1899) med säte i Stockholm.
Dessutom har varje sanatorium sin
lokalstyrelse, i allm. med länets hövding som ordf.
Jubileumsfonden uppgick i okt. 1932 till 3,443,596
är. E.Wdn.
Konung Oskars land, se Antarktis, sp.
1,203.
Konungsfreden, benämning på antalkidiska
freden (se d.o.).
Konungsfrid, den av konungen hägnade
friden, en hos germanfolken fordom
förekom
mande särsk. art frid (se d.o.). Urspr.
garanterades den fredliga samvaron hos dessa folk
av ätternas sammanhållning och tog sig
uttryck i folklagarna. När ätterna visade sig
icke vara vuxna uppgiften att värna om
sam-hällsfriden, framträdde en ny maktfaktor i
konungen, vilken gjorde anspråk på en särsk.
frid för sin person och sitt omgivande följe.
Så uppstod k. Från en ringa början, inryckt
ss. straffhot i kungl. bann- och skyddsbrev
för privatpersoner el. kyrkliga inst., växte k.
ut till en omfattande lagstiftning, som på
kontinenten ganska snart helt övertog
samhällsskyddet och straffmakten. K. uppträder först
i angelsaxiska småstater, sedan hos
karolinger-na i frankerriket. Från Norden äga vi typiska
kungl. skyddsbrev, däri pax re’gia (k.)
påbju-des, sedan 1100-taIet, och flera landskapslagar
bereda ökat skydd i de orter, där konungen
vistas även under tiden före och efter hans
besök. I Sverige utvidgades k. genom Birger
Jarls och Magnus Ladulås’ fridslagar; särsk.
erinras om Skänninge stadga 1285 (jfr Erik
Glippings handfästning 1282). Från o. 1300
framträder här konungen som ensam uppbärare
av samhällets straffmakt, och därmed
försvinner skillnaden mellan k. och folklagarnas frid.
— Litt.: K. Lehmann, ”Der Königsfriede der
Nordgermanen” (1886). E.K.
Konungshästar, en från medeltiden
stammande statsskatt, urspr. innebärande skyldighet att
till fodring mottaga konungens hästar, sedan
avlöst i penningar och småningom uppgången
i grundskatterna (se d.o. och F odring). E.K.
Konungsnämnden, en av medeltidens
konungamakt skapad nämnd för avgörande av
grova brottmål. Då den verkliga, s.k. materiella
sanningen i målen icke stod att utforska enl. den
gamla germanska rättegångsordningen (se E
d-gärdsmän), tillgreps metoden att låta en
nämnd (se d.o.) fritt bedöma sakläget.
Landskapslagarna omtala kungl. ting med en nämnd
för avgörande av skuldfrågan. Magnus Eriksson
byggde vidare å denna tanke i en stadga i
Uppsala 1344, där en särsk. k. upprättades i
varje lagsaga ss. specialdomstol för
efterfors-kande och avdömande av grova brott. Magnus’
landslag bibehåller k. ss. ett urtima ting, särsk.
för s.k. högmål. Den försvann dock snart, och
enl. Kristoffers landslag ingår k. som ett led
i det ord. räfstetinget, vilket emellertid i sin
tur snart uppgick i lagmanstinget. Vid
försöken till reformer av högsta
domstolsväsendet på 1500-talet återupplivade Erik XIV k.
(nu även kallad parlame’ntum). K. skulle nu
vara överdomstol över lagmansrätterna men
tillika rannsaka i varjehanda brottmål. Den
hade ej fast tingsställe utan skulle resa omkr.
— 1009 —
— 1010 —■
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
