Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopaissjön - Kopaivabalsam - Kopal - Kopek - Kopera, Feliks - Kopernikus, Nicolaus - Kopervik - Kopia - Kopiebläck - Kopiebok - Kopiepapper - Kopiepenna - Kopiepress - Kopiering - Kopieringstelegraf - Kopist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPAIV ABALSAM
vilket de beotiska städerna motsatte sig. Först
1883 ha franska ingenjörer utfört den. Runt
K:s stränder rester av förhistoriska boplatser.
I dess mitt ön Gla-Arne med starka
förhistoriska befästningar. N.V.
Kopafvabalsam, mer el. mindre
tjockflytande, ofta svagt fluorescerande vätska av gul el.
brungul färg, egenartad lukt och skarp, bitter
smak. Den erhålles från Copai’f era-arter, 20—
30 m. höga träd, inhemska i Venezuela,
Colombia, Guayana och ö. Brasilien, på så sätt att vid
stammens bas uthugges en fördjupning intill
märgen, varvid k. utflyter. Beståndsdelarna äro
50—90 °/o flyktig olja samt harts. Användes
vid katarr i blåsa och urinrör, spec. vid
go-norré. J.H.
Kopa’I, gemensam beteckning för vissa
hartser, vilka utmärka sig genom sin hårdhet, höga
smältpunkt och bärnstensliknande utseende.
Man skiljer mellan hård k., som i vatten av
75—80° temp. ej förändras, och mjuk k., som
vid denna temp. blir ogenomskinlig och
mjuknar. Alltefter härkomsten har k. olika namn:
ostafrikansk k., västafrikansk k., sydamerikansk
k. (jfr Hymenæa), manilla-k. (från
Sunda-öarna, Filippinerna och Moluckerna) samt
kau-ri-k. (från Nya Zeeland). K. användes för
framställning av lacker och fernissor. Större klara
stycken kunna användas på samma sätt som
bärnsten. — Ang. konst-k. se Fernissa. Wk.
Kope’k, ryskt mynt, slaget av silver 1535—
1719, av koppar 1656—63 och från 1701. 1 k. =
1/100 rubel. K. var till 1867 ett värde-, därefter
ett skiljemynt. De nuv. k.-nominalerna äro i
koppar och kopparaluminium, 5, 3, 2 och 1
samt endast i koppar V2. 1 k. = nominellt
1,92 öre. N.L.R.
Kope’ra, F e 1 i k s, polsk museiman och
konsthistoriker (f. 1871), är från 1901 chef för
nationalmuseet i Kraköw samt även prof, vid
univ. där; har i en rad av arbeten beskrivit
denna stads konstskatter och monument och
även miniatyrhandskrifterna i stora bibi, i
Petersburg samt slutl. (på polska) utg. ett verk
om Polens målarkonst (3 bd, 1925—29). E.W.
Kope’rnikus, N i c o 1 a u s, polsk
naturvetenskapsman, se Copernicus.
Kopervik, hamnplats i Norge, se K a r m ö y.
Kopi’a (lat. co’pia, förråd, i mlat.: avskrift),
avskrift, avtryck; genomslag (av maskinskrift);
efterbildning (av ett konstverk; av konstnären
själv utförd k. kallas vanl. replik). —
Kopiera, efterbilda, taga avskrift el. avtryck av
(se Kopiering).
Kopiebläck, användes vid kopiering av
handskrivelser (se K o p i e p r e s s). K. bestå i
huvudsak av samma ämnen som vanligt bläck
(se d.o.) men äro mera koncentrerade och
inne
— 1031 —
hålla dessutom vissa hygroskopiska ämnen, ss.
glycerin, socker el. kalciumklorid, vilka
fördröja intorkningen vid kopiering. C.-A.N.
Kopiebok, se K o p i e p r e s s.
Kopiepapper bestå ant. av mycket tunna
silkespapper för kopiering av handlingar, skrivna
med bläck (se K o p i e p r e s s), el. av
karbon-papper (se d.o.). För fotografiska ändamål
användes ljuskänsliga k., se F o t o g r a f i. C.-A.N.
Kopiepenna, se Blyerts.
Kopiepress, apparat för kopiering av
skrivelser. Den med kopiebläck (kopiepenna) el. (å
skrivmaskin) med s.k. kopierande band skrivna
handlingen inlägges i en kopiebok,
bestående av tunna silkespappersblad med skriften mot
undersidan av det blad, varå kopian önskas.
Ovanpå bladet placeras ett fuktat läskpapper.
K. sammanskruvas, varvid skriften delvis
upp-suges av silkespapperet, som sedan får torka.
C.-A.N.
Kopie’ring avser att av en vanl.
maskinskri-ven originalhandling erhålla flera ex.
Erfordras ett mindre antal kopior, sker k. enklast
samtidigt med originalhandlingens utskrivande
å skrivmaskin genom användandet av
karbon-papper, då s.k. genomslag erhålles. För
framställning av större antal kopior begagnas
särsk. maskiner, se D up lik a t o r. Se även
Kopiepress. — Ang. fotografisk k. se F
o-t o g r a f i och ang. k. av ritningar, mönster
o.d. se Ljuskopiering. C.-A.N.
Kopieringstelegraf. Flera
telegraferingssys-tem, grundande sig på den galvaniska
strömmens kemiska verkningar, framkommo i
mitten på 1800-talet. 1838 använde engelsmannen
Davy en i rörelse försatt remsa, som på
förhand preparerats med sådana salter, att den
elektr. strömmen framkallade en färgning av
remsan vid de punkter, där den genomgick
densamma. På i stort sett samma princip byggde
systemen Alexander Bain (1846), W. Gintl
(1850), E. Stöhrer (1850), Bakewells k. (1851),
Casellis pantelegraf (1856), Meyers och
Cap-rons k. (1861), T. A. Edisons ”Elektromograf”
(1874), P. Delanys system (1889) m.fl. Alla
dessa system kunna betecknas som föregångare
till den nutida bildtelegrafen. Bildtelegrafering
(se d.o.) för kommersiellt bruk kan f.n. (april
1933) ske från Sverige till Köpenhamn, Oslo,
Berlin, Frankfurt a.M., München, Wien,
London, Rom, Amsterdam samt Newyork, Buenos
Aires och Bangkok. C.T.S.
Kopi’st, före 1878 års omorganisation av K.
m:ts kansli titel på vissa underordnade
tjänstemän där, vilka innehade fasta tjänster inom
expeditionerna, resp, departementen. De voro
huvudsaki. sysselsatta med kollationering,
renskrivning o.d. E.Spr.
— 1032 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
