Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparindigo, covellin - Kopparkis, gul kopparmalm, kalkopyrit - Kopparkompaniet - Kopparlasur, azurit, chessylit - Kopparmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKIS
och Bolivia; k. förekommer sällsynt som
sub-limationsprodukt i Vesuvius. K.A.G.
Kopparkis, gul kopparmalm, k a 1 k
o-p y r i t, ett mineral, som består av koppar, järn
och svavel med formeln CuFeS2 el. Cu2S.Fe2S3,
kristalliserar i det tetragonala systemet
hemied-riskt; är mässinggult, ofta genom anlöpning
brokigt el. guldgult med dragning i grönt; dess
streck är grönaktigt svart. Spec. v. 4,i—4,7,
hårdhet 3,5—4, varigenom den lätt skiljes från
svavelkisen, som den i övrigt mycket liknar.
K. är den vanligaste och viktigaste
kopparmalmen (se d.o.) och förekommer i alla malmfält,
där svavelmetaller förekomma, dels i malmlager
sammanväxt med svavelkis, oftast i
kristalli-niska skiffrar, ss. i Falun, Röros, Sulitelma,
Rammelsberg, dels som falband i kristalliniska
skiffrar och på gångar av svavelmineral. K.A.G.
Kopparkompaniet, se Svenska
handelskompaniet.
Kopparlasu’r, azurit, chessylit, miner.,
är ett basiskt kopparkarbonat, med formel
2CuO . CO2 . CuO . H2O, glasglänsande lasurblått,
förekommande såväl monoklint
kristalliserande (vackra kristaller förekomma vid Chessy
nära Lyon) som derbt, med koboltblått streck
och förvittrar till grön malakit. K. är en
viktig kopparmalm (se d.o.) och användes även
som målarfärg, bergblått. K.A.G.
Kopparmalm, kopparhaltiga mineral,
förekommande med för kopparframställning
brytvärd mängd och beskaffenhet. Brytvärdheten
bestämmes av rådande konjunkturer. Under
normala förhållanden anses vanl. större,
gynnsamt belägna malmer brytvärda med en
kopparhalt av minst c:a 1,5 °/o. Med hänsyn till
den kemiska sammansättningen indelas k. i
följ, grupper, ordnade efter betydelsen ur
produktionssynpunkt, varvid bör observeras, att
k.-mineralen i regel uppträda blandade dels
med varandra, dels med olika bergartsmineral
(den s.k. gångarten) i så stor mängd, att
kopparhalten blott uppgår till några få, sällan
7—8 °/o. 1) Sulfidmalmer,
huvudsaki. kopparglans (grå k., Cu2S),
b o r n i t (brokig k., Cu3FeS3) samt den
framförallt i Fennoskandia vanligast
förekommande kopparkisen (gul k., CuFeS2),
ofta intimt blandade med varandra samt med
svavel- och magnetkis m.m. Bildningssättet
anses vanl. eruptivt, och malmerna kunna då ant.
vara svngenetiska, d.v.s. rena,
magma-tiska differentiationsprodukter ur i regeln
ba-siska djupbergarter, ss. gabbro (t.ex. i det
viktiga Sudburyområdet i Canada, många av
förekomsterna i den skandinaviska bergskedjan,
bland dem de mest betydande och aktuella,
ss. Sulitelma, Grong, Orkla och Röros, Bosmo,
Outokumpo i Finland, ett av Europas största
k.-fält m.m.), el. också epigenetiska,
d.v.s. avgivna under magmans stelningsperiod
ss. heta vatten- och gaslösningar (s.k.
hydroter-mala och pneumatolytiska bildningar). Dessa
ha genom kemiska processer metasomatiskt
omvandlat och impregnerat dels de övre
delarna av den redan stelnade moderbergarten, dels
också omgivande äldre sidobergarter, där
kop-parsulfidmineralen nu uppträda ss. mer el.
mindre jämnt fördelade impregnationer. Andra
gånger bildas därvid s.k. malmgångar,
utfyllande förutvarande sprickor och klyftor
i bergarterna. Dessa malmgångar bestå f.ö. av
en vanl. kvartsrik gångart och hålla ofta
värdefulla kopparförande falertsmalmer av
växlande kemisk sammansättning. Ex. härpå äro
Buttefältet i Montana, U.S.A., samt många
fyndigheter i Mexiko och den sydamerikanska
kordilleran. Till typen metasomatiska
impreg-nationsmalmer i moderbergarten höra många
av de nu bearbetade nordamerikanska, där
dock den primärt låga kopparhalten ofta
sekundärt anrikats genom vittringsprocesser
(se nedan). Till typen metasomatiska
impreg-nationsmalmer i sidobergarten bruka däremot
räknas flertalet av de till det fennoskandiska
urberget hörande kopparsulfidmalmerna, ss.
Falu gruva (se d.o.) och Orijärvi. Den
metallförande magman anses här ha varit graniter, som
metasomatiskt omvandlat och med
sulfidmine-ral impregnerat angränsande leptiter (jämte
i dem inlagrade kalkstenar), samtidigt med att
dessa överförts bl.a. till egendomliga kvartsiter
(”malmkvartsit”). Bland hithörande sv.
förekomster må förutom Falun och Nautanen nära
Gällivare, som förr, ehuru med orätt, ansågs
som särsk. löftesrikt, även nämnas
Skellefte-fältets många nyligen påträffade
kopparkis-förande malmer (med en medelhalt av vanl. 2
—4 °/o koppar), bland dem Boliden, som,
sedan förädlingsverket vid Rönnskär utanför
Skellefteå igångsatts med full kapacitet, ensamt
beräknas lämna c:a 7,000 ton koppar pr år.
Till sulfidmalmerna hör också den s.k.
kopparskiffern, en med kopparsulfidmineral,
mest kopparkis, impregnerad lerskiffer, sedan
gammalt bruten bl.a. vid Mansfeld och
Eisle-ben och en tid, ehuru med föga framgång,
även vid Stora Strand vid sjön Ånimmen i
Dalsland. Den betraktas vanl. ss. en
sedimen-tär malm, bildad genom kemiska utfällningar
ur de i leran el. lerskiffern en gång
cirkulerande kopparlösningarna. —
Världsproduktio-nen av koppar härrör huvudsaki. dels och
kanske mest från nu nämnda sulfidmalmer,
dels från 2) oxid- och kar bona t
malmer (de senare mer el. mindre basiska),
— 1043 —
— 1044 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
