Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparormen - Kopparränta - Kopparsalter - Kopparsalvarsan - Kopaprsilke - Kopparskiffer - Kopparskink - Kopparslagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARRÄNTA
ökenvandringen plågade israeliterna till straff
för deras klagan mot Jahve. Enl. 2 Kon. 18:4
fanns denna k. (kallad Nehustan) kvar i
templet i Jerusalem, ända tills Hiskia (se denne)
förstörde den. Berättelsen vilar på den gamla
och ofta förekommande föreställningen om att
ett ont kan avvärjas endast genom ett likartat
medel (sympatetisk magi). S.k. ormstavar äro
kända hos flera folk (jfr A s k 1 e p i o s).
Kristen symbolik har sedan i k. velat se en
förebild till Jesus på korset. S.N.
Kopparränta, se Kopparavrad.
Kopparsalter. Koppar bildar två serier
föreningar, kupro- och kupriföreningar, i vilka
kopparn uppträder envärd, resp, tvåvärd. —
Kuproföreningarna äro obeständiga och övergå
vid närvaro av luft i kupriföreningar. K o
p-p a r k 1 o r ur, CuCl, k u p r o k 1 o r i d, är ett
vitt, i vatten svårlösligt pulver. Användes i
gasanalysen för bestämning av koloxid.
Koppa r j o d u r, CuJ, kupro j odi d, erhålles,
om kopparvitriol försättes med kaliumjodid,
som ett brunt pulver vid sidan av fri jod. Vid
närvaro av svavelsyrlighet fälles all jod som
kopparjodur, vilket man begagnar sig av för
utvinning av jod ur moderluten vid
chilesalpe-terframställningen. Kopparsulfur, Cu2S,
kuprosulfid, förekommer i naturen som
kopparglans. — Kupriföreningarna äro i
vattenfritt tillstånd vita el. gulaktiga, i förening
med kristallvatten blå el. gröna. K o p p a
r-k 1 o r i d, CuC12 + 2H2O, k u p r i k 1 o r i d,
erhålles som gröna prismor ur en lösning av
kopparoxid och saltsyra; användes i
Deaconproces-sen som syreöverförare. Kopparsulfat,
CuSO4 + 5H2O, kuprisulfat,
kopparvitriol, blåsten, blå vitrio 1, är det
viktigaste kopparsaltet; erhålles genom att lösa
koppar i koncentrerad svavelsyra el. genom
röstning av kopparglans och urlakning med
vatten; lasurblå, i vatten lättlösliga kristaller,
som vid upphettning avge kristallvattnet och
övergå till ett vitt pulver; användes inom
gal-vanoplastiken, för framställning av
kopparpreparat och kopparfärger, till impregnering av trä,
i färgeri- och tryckeritekniken, tillsammans med
kalk för trädbesprutning, för grönfärgning av
konserver, o.s.v. Kopparkarbonat, CuCO3,
existerar icke men däremot basiska
kopparkar-bonater, av vilka flera förekomma i naturen,
t.ex. malakit, CuCO3, Cu (OH) 2, och a z u r i t
el. k o p p a r 1 a s u r, 2CuCO3, Cu(OH)2, vilka
båda användas som målarfärger, den förra
under namn av berggrönt och den senare
berg-blått. Ä r g är ett basiskt kopparkarbonat av
växlande sammansättning. Kopparacetat,
Cu(OCOCH3)2, ingår i en del målarfärger. Så
är spanskt grönt basiskt kopparacetat.
Scheeles grönt är koppararsenit och
schweinfurtergrönt ett dubbelsalt av
koppararsenit och kopparacetat.
Koppar-s u 1 f i d, CuS, kuprisulfid, förekommer i
naturen som mineralet c o v e 11 i n och
erhålles som en svart fällning, om svavelväte inledes
i en lösning av ett kuprisalt. Såväl en- som
tvåvärda k. ha stor benägenhet att bilda
komplexsalter med ammoniak och cyankalium.
Bland de förra kan nämnas [Cu(H3N)4]SO4. —
För att påvisa koppar kvalitativt finnas en del
känsliga reaktioner, ss. blåfärgning med
ammoniak, rödbrun färgning av ferrocyankoppar med
gult blodlutsalt. Kvantitativt bestämmes koppar
elektrolytiskt. K. verka som starkt gift på lägre
organismer. Den mänskliga organismen skadas
icke av små mängder k. Större mängder av
lösliga k. kunna emellertid genom etsning av
mat-smältningskanalen framkalla svåra sjukdomar;
2—3 gr. verka dödande. Svåra förgiftningar på
gr. av k. äro sällsynta, då k. för det mesta
genom kräkning åter avgivas, innan de
åstadkommit någon större skada. G.J.
Kopparsalvarsa’n, farm., se Salvarsan.
Kopparsilke, se Konstsilke.
Kopparskiffer, geol., är en i nedre delen av
den till permiska systemet (se d.o.) hörande
zechstenen i n.v. Tyskland inlagrad bituminös
märgelskiffer, en sapropelit, en fossil gyttja,
som är impregnerad med svavelmetaller,
brokig kopparmalm, kopparkis och kopparglans
samt gediget silver. Skiffern innehåller även
fossila fiskar och växtlämningar. Man antager,
att k. avlagrats i ett mer el. mindre avstängt
hav, ung. som Svarta havet i nutiden, där
bottenslammet innehöll rikligt med svavelväte,
och att floderna från de omgivande ökenartade
fastlanden dit medförde rikligt av
metallös-ningar, vilka åstadkommo utfällning av
svavelmetaller. K. förekommer på ett område mellan
Harz och Thüringerwald med Mansfeld som
huvudort och har där varit föremål för
brytning i över 700 år samt lämnar material till
större delen av Tysklands kopparproduktion.
K. är 30—80 cm. mäktig, men endast de nedre
10—15 cm. innehålla malm, sällan över 3 °/o
koppar och c:a 175 gr. silver pr ton. De
senaste årens produktion har varierat kring
20,000 ton koppar och 175 ton silver. Se
Kopparmalm. K.A.G.
Kopparskink, en art grävödlor (se d.o.).
Kopparslagare (jfr eng. hot coppers och till
betydelsen da. tömmermænd och fra. ma^ons,
eg.: murare; eg. överförd användning av
yr-kesnamnet), med bultande huvudvärk förenat
bakrus. Beteckningen synes ha uppkommit på
sv. botten och beror sålunda ej på anslutning
till Ity. kop, huvud. E.H.
— 1047 — — 1048 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
