Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koppling - Kopplingsgrad - Kopplingsschema - Kopplingstavla - Kopplingsvariometer - Kopplod - Koppning - Koppoms pappersfabriks a.-b. - Koppor, smittkoppor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPOR
kapacitiv k., el. av ett motstånd,
motstå nd s-k., el. också därigenom, att 2
trådspolar, en i vardera kretsen, ha ett gemensamt
magnetiskt fält, induktiv k. Jfr Radio.
N.R-e.
2) Järnvägstekn., se Koppel.
3) Maskintekn., se Axelkoppling.
4) Mus., se Orgel.
5) Sjöv., se Koppla.
Kopplingsgrad, fys., anger den förmåga att
ömsesidigt påverka varandra, som 2 genom k.
förbundna, svängande mekaniska el. elektriska
system ha. Kopplingsgraden mätes genom den
s.k. kopplingskoefficienten. Se
Radio. N.R-e.
Kopplingsschema, schematisk skiss, visande,
hur instrument och apparater förbindas med
varandra vid en elektrisk anläggning. N.E.F.
Kopplingstavla, skiva av elektriskt isolerande
material, vanl. marmor, på vilken sammanförts
alla de instrument och apparater, som behövas
för att mäta och reglera den elektriska
strömmens styrka och spänning. K. sättes i
förbindelse med en elektrisk central, och man kan
sedan, upp till ett visst maximumvärde, ur den
uttaga strömmar av godtycklig styrka och
spänning. A.B.L.
Kopplingsvariome’ter, se Radio.
Kopplod, se Bottenavlagringar 2)
med. fig.
Koppning är en genom särsk. instrument
(se Koppsnäppare) åstadkommen
uttömning av venöst blod i terapeutiskt syfte.
Behandlingsmetoden var förr mycket använd vid
ett otal olika sjukdomar och har spelat en stor
roll i medicinens historia. Numera brukas k.
mycket sällan, emedan inga säkra hållpunkter
förefinnas för nyttan av ett dylikt ingrepp. Wk.
Koppoms pappersfabriks a.-b., grundat 1889,
driver rörelse vid pappersbruk, sulfitfabrik,
trä-sliperi och sågverk i Koppom, Järnskogs s:n,
Värmlands län. Tillverkar omslagspapper,
affisch-, butelj- och silkespapper, sågade
trävaror samt sulfitcellulosa och mekanisk
trämassa. Ärstillverkning 2,000 ton sulfitcellulosa,
2,000 ton trämassa, 3,200 ton papper.
Aktiekapital 1,050,000 kr. Arbetarantal o. 200. J.L-n.
Koppor (omställning av sv. pocker, se d.o.),
smittkoppor, vari’olce, en akut, ytterst
smittosam infektionssjukdom med
karakteristiskt hudutslag. K. ha sannolikt sedan
årtusenden existerat i Asien (Indien, Kina); till
Europa tycks sjukdomen ej ha kommit förrän
under medeltiden. Till Norden kommo k. trol.
o. 800 och härjade under följ. årh. som en
förödande farsot över hela Europa, spridda
genom vikingatåg, korståg och den alltmer
tilltagande samfärdseln. Man har beräknat, att
— 1053 —
k. på 1700-talet dödade 45 mill. av de 165 mill
invånare, som vår världsdel då räknade. I
Sverige dogo 1792—1801 över 44,000 människor
i k., varav under året 1800 o. 12,000. 1798
lämnade Jenner (se denne) sitt första
meddelande om vaccination (se d.o.) mot k., och allt
eftersom denna metod infördes i de olika län
derna, ha k. alltmera trängts tillbaka.
Sålunda spelade k. under världskriget en
alldeles underordnad roll som krigsfarsot,
medan så sent som under fransk-tyska kriget
1870—71 den franska hären förlorade 23,700
man i k., under att den genomvaccinerade
tyska hären led betydligt mindre förluster. I
Sverige ha under senare decennier endast
förekommit enstaka fall el. smärre epidemier av
k., den största 1917 med 226 sjukdomsfall,
varav 22 dödsfall. I början av 1932 uppstod i
Malmö en liten epidemi med ett 10-tal fall.
Smittoämnet är icke med säkerhet
känt; det passerar bakteriefilter, är synnerligen
motståndskraftigt, motstår t.ex. långvarig
intorkning, och man har icke lyckats odla det.
Vissa bildningar i epitelceller (Guarnieris
kroppar) ha betydelse för diagnosen men kunna
knappast anses som smittoämnet. — Efter en i
n-kuba t i on sti d på 10—14 dagar börjar
sjukdomen plötsligt med frysningar, feber,
huvudvärk och starka smärtor i korsryggen.
Sedan detta prodromalstadium varat
3—4 dagar, inträder eruptionsstadiet.
Temp. faller, och det typiska
smittkoppsexan-temet börjar uppträda i form av små blekröda,
lätt upphöjda fläckar. Utslaget börjar i allm.
först på svalgslemhinnan, ung. samtidigt el.
något senare på pannan, näsan och
överläppen samt sprider sig på ett par dagar över
bröst och rygg till extremiteterna. Fläckarna,
som bli alltmera infiltrerade, uppnå storleken
av en liten ärta och te sig på sjukdomens 6:e
dag som pärlemorglänsande blåsor, fyllda med
klar vätska. Senare uppträder en central
in-sjunkning (”navel”) på den förut
halvklotfor-made blåsan. På sjukdomens 8:e dag blir
blå-sornas innehåll grumligare och mera
varlik-nande, suppurationsstadiet inträder.
Febern stiger ånyo, oros- och
omtöcknings-tillstånd äro vanliga, smärtorna och spänningen
i huden bli outhärdliga, hjärtverksamheten
påverkas starkt, och under detta stadium, som
varar från några dagar till 3—4 veckor,
inträda de flesta dödsfallen i sjukdomen. I och med
att varblåsorna börja torka in, övergå k. i
intorknings- el.
exsiccationssta-d i e t. Svullnaden av huden lägger sig, varet
torkar in, under stark klåda bildas
sårskorpor, som småningom lossna och stötas av,
efterlämnande ärr, som i början äro brunfärgade
— 1054 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
