- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 15. Karl Felix - Krigsexpeditionen /
1087-1088

(1929-1955)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korjaker - Korjamb - Kork - Korkakoski - Korkalm - Korkceller - Korkek - Korkkambium - Korkkorall - Korklönn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORJAMB

ryak” (i ”Memoirs of the American museum of
natural history”, 10, 1905—08). G.Jg.

Korja’mb (till grek. chorei’os, hörande till
kören, och i’ambos, se J a m b), versfot,
bestående av 1 lång, 2 korta ochl lång stavelse
urspr. fattad ss. sammansatt av en koré (se
d.o.) och en jamb (därav namnet). K.
nyttjades gärna av de forngrekiska lyrikerna och
dramatikerna. W.N.

Kork (ytterst lat. cortex, bark, korkträ),
korkvävnad el. periderm, bot., är en
hud- och skyddsvävnad, som består av i flera
lager radialt ordnade, tavelformiga, i tvärsnitt
kvadratiska el. rektangulära parenkymceller,
korkceller, vilka ha förkorkade väggar och
innehålla luft samt ofta ett rött el. brunt
garvämne. Intercellularrum saknas. K., som är
nästan ogenomtränglig för vatten och gaser,
utgör ett verksamt skydd mot avdunstning, köld,
hetta, regn o.s.v. Den uppstår huvudsaki. på
övervintrande stammar och äldre rötter i st.f.
epidermis och bildas sällan, ss. hos Salix och
pomacéer, i själva epidermiscellerna, utan vanl.
i lagren under överhuden från ett s.k.
kork-kambium el. fellogen (se d.o.), vilket utåt

Korkek, Quercus suber. Efter Warburg.

bildar korkceller och ofta inåt f el 1 o d er m
(se d.o.). Hos vedartade växter uppstår k.
redan på 1-åriga grenar mot slutet av sommar n,
varvid grenens urspr. gröna färg övergår i brun.
Om endast ett fellogen bildas, uppstår, ss. hos
björk och bok, s.k. läderkork; bildas åter
flera fellogenlager innanför varandra, uppstå
olika slag av fällbar k (se Bark). På
skadade, levande växtdelar, ävensom vid
bladfällningen i bladärren bildas över sårytan en
skyddande korkvävnad, sårkork. — Ang. falsk
k. se F e 11 o i d.

Den tekniskt användbara k. erhålles av
korkeken, Quercus Suber (av en närstående
art, Q. occidenta’lis, erhålles en mindervärdig
k.), inhemsk i v. Medelhavsområdet, men
numera förekommande i de flesta
Medelhavsländerna. Det är ett o. 12 m. högt träd, som
uppnår en ålder av över 150 år och vars
korkvävnad årl. tillväxer, bildande massor av korkskikt,
så att den efter 8—10 år uppnår en tjocklek
av intill 23—40 mm. Genom 2 tvärsnitt runt
stammen och mellan dem ett längdsnitt avskalas
k. försiktigt, så att korkmodervävnaden ej
skadas och sålunda ny korkbildning möjliggöres.
Avskalningen börjar, när trädet nått en ålder
av o. 20 år, och förnyas vart 8—10 år; bästa
korkmaterialet erhålles vid 50—150 års ålder.
Den avskalade barken torkas med insidan
uppåt, lägges sedan i kokande vatten, renskrapas,
utplattas och torkas ånyo. Den bästa
korkmassan är rödaktig, gulfärgad är sämre, och den
vita är sämst. K. är en viktig handelsvara,
som framförallt användes till buteljkorkar o.a.
proppar, vilka utkäras för hand el. med
tillhjälp av maskiner. K. användes dessutom till
flöten, simgördlar, korksulor, galanterivaror,
isoleringsmaterial m.m. Korkavfallet nyttjas till
fyllnadsgods, t.ex. i livräddningsbojar,
fender-tar o.d., inpackningsmaterial, t.ex. för
vindruvor, fabrikation av linoleummattor, korkpapp
m.m. A.V-e.

Ko’rkakoski, se Högfors.

Korkalm, Ulmus campe’stris, var. subero’sa
(U. suberosa) är en här och där förekommande
form av lundalm (se Almsläktet), skild
från huvudarten därigenom att de yngre
grenarna äro betäckta med ett mycket tjockt lager
av på längden djupt fårad kork, vilket ger
trädet ett egendomligt utseende. A.V-e.

Korkceller, se Kork.

Korkek, se E k (Quercus Suber och
occiden-ta’lis), sp. 130, och Kork.

Korkka’mbium, bot., se F e 11 o g e n.

Korkkorall, se Läderkorall.

Korklönn, benämning på naverlönn (Acer
campe’stre) på gr. av den för denna art
ut

— 1087 —

— 1088 —

Artiklar, som icke återfinnas

under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 13 10:26:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-15/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free