Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korsett - Korsfana - Korsfarare - Korsfester - Korsfästelsen - Korsfästning - Korsförhör - Korsförlamning (hemoglobinuri) - Korsgalopp - Korsgevär - Korsgloria - Korsgång - Korsherrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSHERRAR
kas i sidan el. framtill. Ibland är hela k. av
resår. Formen är lägre än förr. En smidig
form är korseletten, en lång, mjuk k.,
som samtidigt är brösthållare. I.
Korsfana, en av det heliga korset prydd fana
fyrkantig eller i vimpelform; korset kan
anbringas ant. på duken el. i stångens spets.
Kèj-sar Konstantins k. (se L a b a r u m) avbildas
vanl. med Kristi monogram å duken och
korset i stångens spets. Denna k. går igen också
på nordiska medeltidsmynt. K. får särsk.
betydelse ss. symbol för kyrkan; vanlig blir
bilden av lammet med k. Kristus förekommer
också med k. (särsk. i bilder av uppståndelsen)
någon gång även Johannes. En fana med
gyllene el. vitt kors på röd botten brukade av
påven sändas ut med korsfarare. En sådan har
sannolikt givit upphovet till Dannebrog (se
d.o.) samt staden Revals och Estlands vapen.
Även Sverige, Norge, Island och Finland ha
korstecknad fana, ehuru med andra färger. E.W.
Korsfarare, deltagare i korståg (se d.o.).
Korsfester, fester till Jesu kors’ ära: 1) till
minne av det heliga korsets å t e r f i
n-nande (inve’ntio sanctæ crucis); enl. legenden
återfunnos på 300-talet de 3 korsen på Golgata
och ett under utpekade, vilket som var Jesus;
denna fest firas inom romersk-katolska kyrkan
s/s; 2) det heliga korsets upphö jelse
(exalta’tio sanctæ crucis), till minne av korsets
återuppresande, då det 628 av kejsar Herakleios
återtagits från perserna; denna fest firas 14/#
Jfr Korsmässa. S.N.
Korsfästelsen, konsthist., se Jesus K r i
s-t u s, sp. 446, och Kalvarieberg.
Korsfästning, upphängande av en människa
å en, senare med tvärslå försedd påle (jfr
Kors) genom fastbindande el. fastspikande
av hans händer och fötter därå. K. var ett i
forntiden vanligt dödsstraff. Till romarna kom
k. från orientaliska folk, antagl. från
kartagerna, som flitigt nyttjade detta grymma dödssätt.
Romarna använde k. endast för slavar samt
senare, för samhällets lägsta folkskikt vid
uppror, högförräderi och sjöröveri. I regel
föregicks k. av offrets gissling, el. ock skedde
denna på vägen till avrättningsplatsen, dit den
dömde måste bära korsets tvärslå, vid vilken
hans utsträckta armar redan voro bundna.
Färden gick oftast genom samhällets mest
trafikerade gator. K. ansågs mycket vanhedrande
och var i hög grad plågsam. Döden inträdde
efter några dagar. Stundom kunde en
smärtdövande dryck givas el. förkortades lidandet
genom benstommens sönderslående el.
uppskärande av kroppen vid ena axelhålan. E.K.
Korsförhör, hörande i rättegång av vittne
(el. part) genom framställda, ingående frågor
— 1113 —
av båda sidornas advokater. K. förekommet
huvudsaki. i engelsk rätt och är ett effektivt
upplysningsmedel men ställer stora anspråk på
vittnets omdömesförmåga, minne och
sanningskärlek, vilkas brister en skicklig advokat lätt
avslöjar. I Sverige skola alla frågor framställas
genom domaren, och eg. k. förekommer ej. E.K.
Korsförlamning (hemoglobinuri), veter.,
en för särsk. de tyngre hästraserna typisk
sjukdom, vars mest påfallande symtom är förlam
ning av bakkroppen. Disposition och rent av
förutsättning för densamma vållas av en längre
el. kortare tids stallvistelse under full
foderranson. Då hästen därefter tages i arbete,
inställa sig plötsligt sjukdomssymtom med
svett-ningar, betydande spänning i kroppsmuskulatu
ren och mörkfärgad urin, vartill kommer allt
större svårighet att röra sig. Drives djuret
fram trots dessa symtom, faller det omkull
och utsikterna för hälsa bli skäligen små.
Sjukdomen betingas av en abnormt stegrad
mjölk-syreanhopning i de före sjukdomens utbrott
starkt glykogenfyllda musklerna, och
behandlingen inriktas därför på att avlägsna
mjölksyran ur muskelfibrillerna. Ett spec. medel
härför är m y s a 1 v i n, vars verksamma
beståndsdel är monojodättiksyra. Sjukdomen
förebyg-ges genom minskad äggviteutfodring under
vilo-perioder, och vid ev. sjukdomsutbrott
elimineras risken väsentligt, om djuret omedelbart
spännes ifrån redskap el. åkdon och hänvisas
till absolut stillhet under några timmar. V.M-r.
Korsgalopp, se Galopp.
Korsgevär, stångvapen med spjutformig
klinga, på vars mitt utgår en denna korsande
svagt S-formigt böjd parerhake. K. kallas
såväl de karolinska pikenerarnas långa pik, med
liknande spets, i 1691 års regi.,-som det på
1700-talet av befäl använda korta
bardisanlik-nande stångvapnet, ty. Kurzgetvehr. Även
jaktspjut med knävel kallas stundom k. G.V.F.
Korsgloria, ett med den urgamla
solsymbolen, hjulet med 4 ekrar (hjulkors),
sammanhängande helighetstecken, som särsk. upptogs
för Jesus Kristus. Jfr Gloria. E.W.
Korsgång, en kringbyggd gård vid en
klosterkyrka el. katedral, vanl. belägen på dennas s.
sida och närmast omgiven av båghallar; på
gården, som i regel uppläts till
begravningsplats (el. trädgård), står ofta ett krucifix, till
vilket gångar i korsform leda. Stundom har
k., ss. ett atrium el. ”paradis”, i mitten en
(överbyggd) brunn. E.W.
Korsherrar (domherrar av det Heliga korset,
fratres sanctæ crucis o’rdinis), flera på
korstågens tid uppkomna kongregationer av dom
herrar med augustinregel. De italienska k.
stadfästes 1169 av påve Alexander II och
upp
— 1114 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
