Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korstolar - Korståg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORSTÅG
Den norra raden av korstolar i Lunds
domkyrka.
i Lunds domkyrka” (1930); N. Losse, ”Die
Chorgestühle des Mittelalters” (1931). E.W.
Korståg kallas de krigsföretag, som från
Västerlandet riktades mot muhammedanska stater
i Främre Asien under perioden 1095—1291 för
att erövra Palestina, främst Jerusalem, från
muhammedanerna, därefter för att skydda det från
att råka under islams välde. Impulsen utgick från
det av den kluniacensiska reformrörelsen
på-nyttfödda påvedömet. På konsiliet i Clermont
1095 beslöts det första k. under ledning av
påven Urban II. Ett år senare började de eg.
korshärarna sätta sig i rörelse, sedan de
föregåtts av oordnade skaror under ledning av
eremiten Peter av Amiens. Hären utgjordes av
riddarskaror och leddes av feodalfurstar, i
övervägande grad från Frankrike. Det franska
elementets övervikt gav över huvud k.-rörelsen
en bestämt fransk prägel och avgjorde senare
den franska kulturens härskarställning i de
österländska korsfararstaterna. I den första
k.-hären märkes ett starkt normandiskt inslag
från såväl Normandie som Syditalien. Av
härens ledare kommo Gottfrid av Bouillon (se
denne), Bohemund av Tarent, Balduin av
Flandern och Raymond av Toulose att spela en
betydande roll. Efter uppehåll i Konstantinopel,
där förbund slöts med den bysantinske
kejsaren, gick hären över till Mindre Asien, erövrade
Nicæa åt Bysans, tågade ned till Syrien,
erövrade Antiokia och besegrade angripande turkiska
sultaner. Förhållandet till det grekiska
kejsardömet blev snart spänt, och korsfararhären drev
härefter sin egen politik. 1099 belägrades och
erövrades Jerusalem. Palestina och Syrien
organiserades som 4 feodalstater under konungens
av Jerusalem (se d.o.) länsöverhöghet. Under
den följ, tiden gick en oavlåtlig ström av
kors-farare och pilgrimer till det heliga landet för
att deltaga i kampen mot de otrogna. Denna
utvandring fortgick, så länge de kristna
innehade någon fast punkt i Palestina, och de 8 k.,
som man tradionellt plägat särskilja, äro
snarast att betrakta som starka tillströmningar till
de oavbrutna, ridderliga pilgrims- och
korsfär-derna. Sådana särsk. k. ägde rum, efter
fursten-dömet Edessas fall, 1147—48 under ledning av
Ludvig VII av Frankrike och Konrad III av
Tyskland (det andra k.) samt, efter Salah
ad-dins erövring av Jerusalem, 1190—92 under
Fredrik Barbarossa, Rikard I av England och
Filip II August av Frankrike (tredje k.).
Särsk. sistn. k. syntes lova mycket, då
Västerlandets 3 främsta monarker, alla framstående
härskarpersonligheter, ledde företaget. Kejsar
Fredriks död före ankomsten till Palestina
försvagade emellertid korshären, och en politisk
schism mellan konungarna Rikard och Filip
August förlamade dess fortsatta verksamhet.
Återerövringen av hamnstaden Akka gav dock
Palestinas kristna en fast stödjepunkt.
Fjärdek. 1202—04 under feodal ledning blev av
den venetianska politiken riktat mot Bysans
och medförde det s.k. latinska kejsardömets
upprättande. Under 1200-talet riktades k. mot
Egypten, vars sultaner voro de kristnas
närmaste rivaler om det heliga landet. 1229
förvärvade kejsar Fredrik II genom fördrag Jerusalem,
som åter gick förlorat 1244. 1249 och 1270
riktade Ludvig den helige av Frankrike angrepp
mot Egypten och Tunis, som dock blevo i stort
sett resultatlösa. I det förra tåget led konung
Strider mellan korsriddare och saracener.
Glasfönster i Notre Dame, Paris. 1100-talet.
— 1123 —
— 1124 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
