Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kota (anatomi) - Kota Bharu - Kotah - Kotan - Kotász, Károly - Kotbenet - Kotilainen, Otto - Kotiljong - Kotingafåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOTA BHARU
och ett par bakre, undre bågelement. Hos de
lägre fiskarna bildas k. genom
sammansmältning av elementen i samma segment, hos övriga
ryggradsdjur genom att de bakre bågelementen
i ett segmeiit sammansmälta med de främre i
det efterföljande. Även i andra avseenden
avvika k. hos de lägre fiskarna från dem hos
högre former. Hos de förra deltager själva
ryggsträngen i bildandet av kotkroppen (k o
r-dakotor), hos de senare bildas även
kotkroppen av bågelementen (b å g k o t o r).
Alltefter bågelementens olika deltagande i
bildningen av kotkroppen särskiljas olika typer av k.
I den hos kräldjur, fåglar och däggdjur
förekommande gastrocentrala typen bildas
kotkroppen endast av de undre, bakre bågelementen;
de bakre, övre bågelementen försvinna. I sam
band med k:s utveckling förlorar ryggsträngen
sin betydelse och kvarstår blott ss. en liten rest
i el. mellan k. Efter kotkroppens utbildning
indelas k. i a m f i c ö 1 a k. med konkava
ledytor, p r o c ö 1 a med främre ledytan konkav,
bakre konvex, opistocöla med den främre
konvex, den bakre konkav, sadelform
a-d e, med sadelformade, och a c ö 1 a med plana
ledytor. Se vidare Ryggrad. H.B-n.
2) Veter., se Kotan.
Kota Bharu [kä’-], huvudstad i malajstaten
Kelantan (se d.o.).
Kotah [kåuTä], stat i s.ö. Rajputana agency,
Brittiska Indien; 14,730 kvkm.; 630,060 inv.
(1921). Odling av ris och vete. Huvudstaden
K. är vackert belägen vid floden Chambal;
31,707 inv. (1921). Den omgives av och delas
i tre delar av murar; har många gamla tempel.
O.P.
Kotan kallas ur exteriör synpunkt det parti
av hästens fot, som ligger närmast under
skenbenet och begränsas upptill av kotleden och
nedtill av hovkronan och som har till
underlag kotbenet samt en del av kronbenet med
däröver löpande senor. K:s bakre sida kallas
k a r 1 e d. V.M-r.
Kotåsz [kå’täs], Karoly, ungersk konstnär
(f. 1871), elev av bl.a. Laurens i Paris. K.
skildrar huvudsaki. sitt hemland och dess
pittoreska folkliv i landskap med staffage. Även
som porträttmålare åtnjuter han stort rykte
K. är representerad i Uffizierna, i museer i
Berlin, Paris, Wien m.fl. 1930 var en större
sepa-ratutst. anordnad i Stockholm. G.S.
Kotbenet kallas den skelettdel i hästens fot,
som är belägen mellan skenben oeh kronben.
med vilka ben den bildar resp, kotled och
kronled. K. har en skev ställning
framåt-nedåt och bildar med skenbenet en vinkel av
135—140°. V.M-r.
Ko’tilainen, Otto, finländsk tonsättare (f.
1868), lärare i musikteori vid Helsingfors
mu-sikinst. sedan 1910. K. har skrivit symfoniska
dikter, 4 kantater vid olika tillfällen, musik
till flera teaterstycken, solo- och körsånger
m.m. N.B.
Kotiljong [kåtiljå’i) el. kå’-] (fra. cotillon,
eg.: stubb, underkjortel, till cotte, kjortel; urspr.
efter omkvädet i en danssång), sällskapsdans,
urspr. en kadriljvariant, som i början av
1800-talet utbildades till en egendomlig blandning av
dans, sällskapslek och upptåg. Den dansades
vanl. till vals- och polkamusik i otaliga ”turer”,
improviserade av dansledaren, och ändades
oftast med en livlig runddans. Damerna ägde
rätt att välja partner; suvenirer och
skämtsamma emblem utdelades. K. var mycket populär
och utgjorde som regel avslutning på balerna
under så gott som hela 1800-talet. V.F-i.
KotEngafåglar, Coti’ngidæ, fam. av ordn.
tättingar med o. 150 i Mellan- och
Sydamerika förekommande arter. Betecknande för
fam. äro de hos hannarna ofta
förekommande egendomliga fjäderprydnaderna och
hudlapparna på hals och vingar. K. bebo urskogarna
och leva av frukter och bär. Till fam. räknas
bl.a. följ, släkten: Chasmorhy’nchus, k
lock-få g 1 a r, med 4 arter. Den mest kända är C.
nudico’llis, klockfågeln, vars hanne är
rent vit, medan honan är ovan grön, under gul.
Den förekommer allmänt i Brasiliens skogar.
Dess läte lär påminna om klockklang. Vidare
Coti’nga, kotingorna, där hannen hos C.
cincta, halsbandkotingan, är praktfullt
blå med purpurvioletta fläckar på bröst och buk.
Den förekommer i ö. Brasilien. Ca’lvifrons
calvus, kapucinfågeln, är kanelbrun med
Halsbandkotinga, Cotinga cincta. Efter Brehm.
— 1155 —
— 1156 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
