Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krafft, 1. Per d.ä. - Krafft, Per, d.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFFT
Florens. Efter ett nytt uppehåll i Bayreuth,
där K. ånyo porträtterade nämnda hertiginna,
begav han sig trol. till Dresden, där han
målade ett porträtt av ministern baron v. Fritsch.
Av Polens konung, Stanislaw Poniatowsky,
kallades K. till Warszawa, där han 1767—68 ss.
pictor re’gius utförde en mängd porträtt åt
polska hovet. I Kraköws museum förvaras fyra
porträtt, som K. utfört. I Warszawa finnas
några, i palatset Lazienki och hos
släkten Potocki. Hösten 1768 återvände K. till
Stockholm efter 21 års utrikesvistelse.
Pastellens glanstid var nu över och oljeporträtt ånyo
på modet. Innan porträttbeställningarna ökats,
åtog sig K. även andra uppdrag. 1770 målade
han en altartavla (Kristus på korset) åt Muskö
kapell i Södermanland. I konkurrensen med
Lorenz Pasch d.y., som målade hovet och
adeln, måste K. mestadels måla åt borgerliga
samt lärda och vittra kretsar (C. C. Gjörwell,
N. Sahlgren, Swedenborg, Lagerbring, Bellman,
Linné, Alströmer, bondeståndets talman 1778
Anders Mattsson i helfigur m.fl.). Ät Uppsala
univ. utförde K. ett par kanslersporträtt (Adolf
Fredrik och Gustav III som kronprins).
Senare fick han flera beställningar av Gustav III
och hans drottning och erhöll titeln prof. (1773)
samt invaldes i målarakad. Ät denna utförde
K. (o. 1775) sitt självporträtt, realistiskt och
vederhäftigt. Gustav IV Adolf målade K. som
barn och som 15 års yngling samt porträtterade
skalden Creutz som kanslipresident och Elis
Schröderheim och hans fru. Ä flera
skånska slott finnas andra porträtt av K. Bland
hans bästa arbeten från de sista åren är
hel-figursporträttet av polske gesanten greve
Georg Potocki (hos släkten i Warszawa).
Utmärkta äro även ett flertal porträtt, som K.
utfört åt sin familj: av sin fru, f. Ekebom,
av sin son och dotter. Sina barn har han
målat flera gånger, stundom båda tillsammans.
K:s senare stil, en borgerlig efterbildning av
Roslins, förenar en säker, mjuk teckning och
en mild, utsökt vacker kolorit utan skuggor,
med en av Greuze influerad, pastös
penselfö-ring. Enstaka mansporträtt under senare år
förete en alltför starkt röd ansiktsfärg samt
en schablonmässig komposition. K. måste dock
räknas som en av de främsta sv.
porträttmålarna under den gustavianska tiden. Hans
konstnärliga anlag nedärvdes i släkten i flera
generationer. — Litt.: A. Hahr, ”En
gustaviansk målare. P. K. d.ä. och hans verksamhet i
Sverge” (1898); Fournier-Sarlovèze, ”Les
peint-res de Stanislas-Auguste” (i ”Revue de l’art”,
1907). B.A.M.
2) P e r K. d.y., den föregåendes son, målare
(1777—1863), lärjunge till fadern och i Konst-
akad., där L. Pasch d.y. vägledde honom. Hans
konstnärliga begåvning framträdde tidigt, och
redan 1787 erhöll han sin första medalj. Vid
18 år målade han en bröstbild av den franske
emigranten greve Saint-Priest
(Nationalmuseum) och följ, år det i hållningen monumentala
porträttet av arkitekten J. L. Desprez
(Konst-akad.) samt en midjebild av den unge spanske
markisen d’Andouaga (tillhör greve Adam
Le-wenhaupt); här visar han sig influerad av C.
Fr. Breda. Påverkad av Louis Masreliez’
nyklassicistiska uppfattning, begav K. sig 1796
till Paris, där han blev elev i den berömde
Davids ateljé. Här gjorde han snabba
framsteg i mästarens realistiska och formsäkra
mål-ningssätt. Till akad:s i Stockholm utst. 1801
hemsände han tre verk, ”Belisarius”, en
leende Amor samt ”Paris som liggande herden”
(nu i Göteborgs museum), samtliga
komponerade i nyklassicismens reliefstil. 1802 reste han
till Italien, där han tecknade flera stadsbilder,
studerade antiken och kopierade Rafael. I maj
1803 återvände han över Florens till Paris, där
han kopierade och utförde
porträttbeställningar, samt kom 1805 tillbaka till Stockholm. Nu
målade han t.ex. de nyklassicistiskt
uppfattade porträtten av sin syster Wilhelmina och
hennes man provinsialläkaren Olof Noréus
(båda i Nationalmuseum). 1808 blev K. av
Konst-akad. utsedd till v. prof, och blev 1818 efter
Bredas död vald till prof, i teckning. Ss. sådan
verkade han till april 1856. K. blev alltmera
originell, hans undervisningsmetod torr och
dogmatisk, men han hade ett respektingivande,
rättframt uppträdande. Som porträttmålare
blev K. mycket anlitad. Sålunda målade han
bilder av hertigen av Södermanland,
sedermera Karl XIII (flera repliker i helfigur; bild
se bd 14, sp. 1,232), Gustav IV Adolf (knäfigur,
stående; bild se bd 12, sp. 2), vidare
tronföljaren Karl August, Karl Johan och prins Oskar I,
generalerna Adlercreutz och Sandels,
statsministern L. v. Engeström m.fl. berömda samtida.
K. har utfört över 400 porträtt, därav 60 teckn.,
samt bortåt 100 tavlor med historiska, bibliska
o.a. motiv, därav 50 teckn. Mest bekanta bland
historiemålningarna äro ”Hertig Karl i slaget
vid Högland”, ”Stormningen av Leipzig”,
”Slaget vid Bornhöft” samt de stela
ceremonitavlorna med Karl XIV:s kröning och Oskar I:s
förmälning. På 1830- och 1840-talen
försämrades K:s porträttstil alltmera till
fabriksmäs-sig produktion, men ända in i ålderdomen var
han en skicklig tecknare. — Litt.: E. Uggla,
”P. K. d.y. och samtida sv. porträttmåleri” (i
”Sv. allmänna konstföreningens publikation”,
36, 1928). B.A.M.
— 1175 —-
— 1176 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
