Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraus, Franz Xaver - Kraus, Oskar - Krause, Jacob - Krause, Karl Christian Friedrich - Krause, Emil - Krauskopf, Bruno - Krauss, Alfred - Kravall - Kravatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAUS
Kraus [kraus], Franz Xaver, tysk
konstforskare (1840—1901), blev 1878 prof, i
kyrkohistoria vid univ. i
Freiburg (Baden)
men ägnade sig
företrädesvis åt kristlig
arkeologi och
konsthistoria. Hans
förnämsta arbeten äro:
”Kunst und Altertum
in
Elsass-Lothring-en” (4 bd, 1876—92),
”Bealenzyklopädie
der christlichen
Al-tertümer” (2 bd, 1882
-—86), ”Geschichte
der christlichen Kunst” (2 bd, 1896—1908). K.
medverkade också i ”Die Kunstdenkmäler des
Grossherzogtums Baden” (6 bd, 1887—1904).
Han var känd som en liberal katolsk prelat
och var en flitig publicist med ypperlig stil
(”Essays”, 2 bd, 1896—1901). E.W.
Kraus [kraus], Oskar, österrikisk filosof (f.
1872), prof, vid tyska univ. i Prag. K. är
lärjunge till F. Brentano och har framförallt
inlagt förtjänster ss. utg. av dennes omfångsrika
kvarlåtenskap, varvid han sökt försvara
Bren-tanos lära mot den vidare utbildning, som den
varit utsatt för av andra lärjungar, ss. E.
Hus-serl och A. Meinong. Även har han framträtt
som filosofisk motståndare till Einsteins
rela-tivitetsteori. E.v.A.
Krause [kråu’za], Jacob, tysk bokbindare
(o. 1526—85), lärde sannolikt yrket i Lyon och
var 1562—64 verksam i Augsburg, från 1566
i tjänst hos kurfurst August i Sachsen. Hans
rykte var så stort, att han med dennes
medgivande även utförde arbeten för furstehusen i
Württemberg, Pfalz-Zweibrücken och Danmark.
K. är den förste renässansmannen inom
bok-binderiet i Tyskland. Hans arbeten utmärkas
av en viss orientalisk påverkan i uppbyggnaden
av dekoren med ett ovalt mittparti i guld och
motsvarande hörnornament, men han har även
försökt sig på andra sätt att dekorera, bl.a.
målning med emaljfärg. Själv har han icke
lagt hand vid de många band, som utgått ur
hans verkstad, men vi känna till några
praktband, signerade I K F, vilka säkerligen
egenhändigt utförts av K. Han utförde även
själv flertalet av de ciselerade, punsade el.
målade guldsnitten, vilka försågos med hans
signatur. K. var en originell konstnär inom sitt
fack och har haft stor betydelse för den senare
utvecklingen av tysk bokbindarkonst. E.F.F.
Krause [krau’za], Karl C hr i si an
Friedrich, tysk filosof (1781—1832), privatdocent i
Jena, Berlin och Göttingen, slutl. bosatt i
Mün
chen. K. utgick från Schelling men sökte för
ena dennes panteism med idéen om en
personlig Gud, en förbindelse, för vilken han skapade
begreppet ”panenteism” (Gud är icke identisk
med alltet, utan han innesluter det i sig).
Framställningen av hans lära lider av den
tunga, självuppfunna terminologien; mest
bekant blev rättsfilosofien, särsk. genom hans
lärjunge H. Ahrens (se denne). K:s praktiska
filosofi hade ett universal-humanitärt drag;
han strävade också att skapa ett
”mänsklig-hetsförbund”. I Spanien vann hans filosofi
anhängare, särsk. i motsättning till jesuiternas
filosofi. Huvudarbeten: ”Entwurf eines
Systems der Philosophie” (1804), ”Das Urbild der
Menschheit” (1811), ”Vorlesungen über das
System der Philosophie” (1828), ”Philosophie
des Rechts” (s.å.). E.v.A.
Krause [kråu’-], Axel Emil, dansk
konstnär (f. 1871), har målat interiörer, genrebilder,
porträtt, ss. av hustrun, 1904. Han har också
framträtt som raderare; flera av sina motiv
har han hämtat från Köpenhamns äldre
kvarter, och hans blad ha blivit högt uppskattade
för sina intensiva ljusverkningar. K. har utg.
”Byen paa Kryds og tværs, Köbenhavn i
Teg-ninger og Vers” (1928). M.Bjn.
Krauskopf [kråu’skåpf], Bruno, tysk
målare (f. 1892). K. debuterade 1914 som kubist.
Ledd av ett starkt psykologiskt intresse och
under ivrigt naturstudium, övergick han till en
expressionistisk stil i porträtt och figurbilder
och slutl. efter 1920 till en kraftig, summarisk
realism med lysande kolorit, huvudsaki.
uttryckt i landskapsmotiv. G.S.
Krauss [kraus], Alfred, österrikisk militär
och förf. (f. 1862), officer vid inf. 1883, överste
1904, generalmajor och chef för krigshögsk.
1910, fältmarskalklöjtnant 1914, general av inf.
1917, avsked 1919. K., som från 1891 tillhört
generalstaben, blev vid världskrigets utbrott
1914 chef för 29:e inf.-fördelningen samt i dec.
s.å. generalstabschef vid Balkanstridskraflerna.
Efter att i maj 1915 ha blivit generalstabschef
på sydvästfronten erhöll K. i mars 1917 befälet
över l:a armékåren och i juli 1918 över
östarmén i Ukraina. K. har utg. ett flertal
arbeten, bl.a. ”Moltke, Benedek und Napoleon”
(1901), ”1805. Der Feldzug von Ulm” (1912),
”Die Ursachen unserer Niederlage” (1920) och
”Gestalter der Welt” (1932). — Biogr. av K.
Leppa (1932). E.Bz.
KravaTl (ty. Kraivall, särsk. om upploppen
1830; urspr. ljudhärmande), gatupplopp,
tumult, bråk.
Krava’tt (fra. cravate, eg. växelform till
croa-te, kroat; alltså urspr.: kroatisk
soldathals
— 1223 —
— 1224 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
