Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreatursgödsel - Kreaturspest - Kreatursskötareskolor - Krebs, Fredrik - Krebs, Samuel Andreas - Krebs, Norbert - Kredens, kredensbord - Kredensa - Kredering, kretering - Kredit - Kredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KREATURSPEST
håll av växtnäringsämnen är i huvudsak
värdebestämmande och i sin tur beroende av
utfodringen. Av fodrets askbeståndsdelar återfinnes
nästan alltsammans i gödseln; av kvävet, vilket
är det värdefullaste växtnäringsämnet,
återfinnes: vid utfodring till mjölkkor 73 å 74%;
vid utfodring till icke mjölkande djur 88—
93 % i gödseln. Urinen är ofta lika värdefull
som den fasta spillningen. K. är utsatt för
stora förluster genom bortrinning och
avdunstning av den efter hand bildade ammoniaken.
Blandad k. innehåller 0,35—O.so % kväve, O,2o—
0,25 % fosforsyra och 0,4—0,e % kali. Urin,
hu-vudsakl. från nötkreatur, innehåller 0,35—Ojo %
kväve och l,o—l,so% kali men ej fosforsyra.
Jfr Gödselmedel, Gödselstad och
Urinbrunn. Hj.P.
Kreaturspest, se Boskapspest.
Kreatursskötareskolor äro huvudsaki.
avsedda för utbildning av ladugårdsförmän och
svinskötare. De flesta äro förlagda till
lantbruksskolor, men en del på privata egendomar med
framstående husdjursskötsel. 1932 funnos 20
k. för utbildning av ladugårdsförmän, 4 för
kvinnliga ladugårdsskötare (i Norrland) samt
2 för svinskötare. Teoretisk undervisning
förekommer endast på 5 k. Hj.P.
Krebs, Christian Fredrik, dansk-svensk
målare (1845—1925), utbildades vid konstakad.
i Köpenhamn och blev teckningslärare i Lund;
utförde altartavlor, genreporträtt (”Hon bor
icke här”, Malmö museum) m.m.; bland hans
porträtt märkes av lektor Emil Peterson
(Frimurarehuset, Lund). E.W.
Krebs, Samuel Andreas, norsk militär
(1767—1818), f. i Sönderjylland, 1786 officer,
kom under kriget 1788 till Norge och stannade
sedan där, utmärkte sig i kriget 1808 som major
och t.f. chef för jägarkåren, 1811
överstelöjtnant, tog åter uppmärksammad del i kriget
1814, överste 1815, chef för l:a akershusiska
brigaden 1818. P.S.
Krebs, N o r b e r t, tysk geograf (f. 1876),
1917 prof, i Würzburg, 1918 i Frankfurt a.M.,
1920 i Freiburg i. Br. och 1927 i Berlin. Bland
K:s’ arbeten märkas ”Die Halbinsel Istrien”
(1907), ”Länderkunde der österreichischen
Alpen” (1913; utvidgad uppl. 1928: ”Die Ostalpen
und das heutige österreich”), ”Die Verbreitung
des Menschen auf der Erdoberfläche” (1921),
”Beiträge zur Geographie Serbiens und
Ras-ciens” (1922), ”Süddeutschland” (1923; ny uppl.
1931 i den av K. utg. ”Landeskunde von
Deutschland”, och ”Deutschland und
Deutsch-lands Grenzen”, 1929). K. utger sedan 1924
”Sammlung geographischer Führer” och sedan
1929 den av A. Penck grundade serien
”Geo-graphische Abhandlungen”. G.N.
— 1227 —
Krede’ns, kredensbord (jfr K r e d e
n-s a), se B y f f é.
Krede’nsa (till ital. credenza, eg.: tro, tillit,
till lat. cre’dere, tro), urspr.: smaka på en dryck
el. maträtt för att ådagalägga dess giftfrihet el.
oskadlighet; sedan som artighetsbetygelse och
slutl. utan denna bibetydelse: iskänka och
kringbjuda dryck åt gäster. Kredensande i
urspr. bemärkelse påbjudes i Erik XIV:s
hovordning från 1560. E.H.
Krede’ring, kretering (till lat. creta,
krita), ett tekniskt förfarande, vanl. medelst krita
och lim, för grundering av en tavla (av trä)
el. tavelram, innan färg el. förgyllning
påsät-tes. K. var bruklig redan hos egypterna och
upptogs i medeltidens tavelmåleri. Påsättning
av upphöjda gipspartier för förgyllning av
glorior, vapen och smycken kallar man stundom
gessopainting (ital., gesso, gips, eng., painting,
målning), ett förfarande, som upptagits i senare
tider i England. E.W.
Krc’dit (lat. cre’dit, [han] anförtror, utlånar),
k r e d i t s i d a, bokföringsterm, utmärkande ett
kontos h. sida. Urspr. användes k. i
bokföringen som beteckning för uppkommen skuld
till annan person men har sedermera fått mera
vidsträckt innebörd. Se härom Kontoteori.
— Kr edi le’r a, notera på kreditsidan; i fråga
om personkonton: gottskriva. — Kr e’d
i-t o r, konto, som krediteras, även (särsk. i
plur.), leverantör, fordringsägare. — K r e d
i-t o r er s konto, kollektivkonto i huvudboken
för samtliga leverantörer. — Kreditsaldo,
saldo på ett konto, då k.-sidan visar överskott.
Vhgn.
Kredi’t (fra. crédit, ital. credito, till lat.
cre’-dere, tro, låna ut) betecknar närmast förmågan
att köpa mot löfte om senare betalning el. m.
a.o. det förtroende, en person åtnjuter,
varigenom han är i stånd att förvärva el. använda
varor, penningar el. andra nyttigheter, ehuru
likviden därför får erläggas först vid en
kommande tidpunkt.
Det moderna ekonomiska livet bygger i
mycket stor utsträckning på k. De många olika led,
som ingå i den industriella process, varigenom
varor framställas och förädlas för att slutl.
konsumeras, äro i mer el. mindre grad beroende
av att k. kan erhållas. Man skiljer därvid på
olika slag av k. Med hänsyn till de former,
i vilka den lämnas, talar man sålunda om
var u-k. och pennin g-k. I förra fallet
lämnas en vara, som vid k:s inlösen betalas i
penningar, i senare fallet ske både utlämnandet
och betalningen av k. i penningar. Efter k:s
användning indelas k. i två huvudtyper,
konsumtion s-k. och produktion s-k. Med
det förra avses k., som låntagaren avser att
— 1228 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
