Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KREDIT
förbruka för omedelbar konsumtion.
Konsum-tions-k. spelade tidigare en dominerande roll
men har numera mindre betydelse än
produk-tions-k. Under senaste tid har emellertid en ny
form av konsumtions-k. uppstått, som fått en
vidsträckt spridning, näml, i det framförallt i
U.S.A. florerande
avbetalningssystemet. Staterna tvingas av krig o.d.
understundom till uppläggandet av stora konsumtions-k.
I Sverige har man sökt undvika statlig
upplåning för omedelbar konsumtion. Produktions-k
är numera fullst. dominerande inom
näringslivet. Därmed avses k., som låntagaren ämnar
insätta i en av honom driven verksamhet.
Denna form av k. får något annorlunda karaktär,
beroende på om k. avser att bestrida
anläggningskostnader, då man väljer längre k.-former
ss. utgivandet av obligationer (se d.o.),
el. om man avser att anskaffa driftskapital, då
s.k. kort k., ofta i form av växlar (se d.o.),
upptages. Stundom går man till väga så, att
man anskaffar anläggningskapital mot korta
papper, avsedda att sedermera utbytas mot t.ex.
obligationer.
K. kan lämnas och tagas genom direkta
förbindelser mellan låntagare och långivare. Men
denna form har med näringslivets utveckling
kommit att spela en fullst. underordnad roll.
För förmedlandet av k. ha särsk. kreditinst.,
framförallt bankerna (se d.o.) uppstått. I
bankerna placera spararna det kapital, som de
icke anse sig ha omedelbar användning för,
varefter bankerna utplacera detta kapital
genom k. till företagarna, vilka förvandla
spar-kapital till realkapital. Bankerna ha
emellertid en möjlighet att lämna k. utöver de
resurser, som bestämmas genom storleken av
förefintligt sparkapital. Genom rediskontering
av växlar hos centralbanken, i Sverige
Riksbanken, erhålla sålunda affärsbankerna ett tillskott
till sina kapitaltillgångar, vilket icke motsvaras
av insatt sparkapital. Centralbankerna kunna
därigenom driva inflationspolitik, som medför
höjda varupriser. Ett tvisteämne är, om k. av
detta slag är kapitalskapande. På ett sätt måste
man konstatera, att så är förhållandet. När
inflation uppstår, betyder detta, att
befolkningslager. som huvudsakligast använda sina
tillgångar för inköp av konsumtionsvaror, på gr.
av prisstegringen bli tvingade att avstå från
inköp av en del konsumtionsvaror. Denna
minskade konsumtion kommer under
högkonjunktur näringslivet till godo i form av ökad
real-kapitalbildning, varför man kan säga, att
k.-givningen möjliggör realkapitalbildning
därigenom, att en överflyttning av köpkraft äger rum
från kapitalinnehavare, som icke ha önskan el
möjlighet att skapa realkapital. Denna över
flyttning kan ant. vara tillfällig, då för
k.-giv-ningen endast användes det sparkapital, som
bankerna ha till sitt förfogande. I sådant fall
kan insättaren i regel åter erhålla
förfoganderätt över sitt sparkapital genom uttagning i
banken. Vid inflations-k. är däremot
omflyttningen definitiv. Det kapital, som uppstått,
genom att konsumtionen nedbringats genom
prisstegring, kan icke av konsumenten
återvinnas. K.-givningens roll för
realkapitalbild-ningen gör, att framförallt centralbankernas
penningpolitik (se d.o.) spelar en
betydelsefull roll för uppkomsten av
högkonjunkturer och lågkonjunkturer.
Bank-k. kan ant. vara p e r s o n a 1- el. r e a
1-k. (sak-k.) el. en sammanställning av båda,
varvid man tar som utgångspunkt de värden,
som anses ligga till grund för försträckningen.
I förra fallet tar man hänsyn till den
betalningsförmåga och -vilja, som en låntagare el
hans borgensmän äga, i senare fallet till den
realsäkerhet, som låntagaren får pantförskriva
till banken. Vid bedömandet av en persons
kreditvärdighet är det särsk. tre
egenskaper, som bli föremål för undersökning,
näml, låntagarens karaktär, kapacitet och
förmögenhet, och som representera de
riskmoment, man vill skydda sig mot. Karaktären är
ett uttryck för den moraliska risken,
kapaciteten för affärsrisken och förmögenheten för
säkerhetsrisken. Karaktären är oftast av
avgörande betydelse och sättes alltid före såväl
kapaciteten som säkerheten. Man inlägger däri
omdömet om låntagarens redbarhet, hans
villighet att punktligt fullgöra ingångna
förpliktelser och hans affärsetik med ledning av
tidigare förbindelser. Kapaciteten är hans duglighet
som affärsman, kvaliteten av hans arbete, hans
organisationsförmåga och ledareegenskaper. En
mätare härpå äro de resultat, som framträda
i bokslutskontonas jämförelser under en följd
av år. Förmögenheten är det nettovärde, hans
samlade tillgångar kunna anses äga, och
till-mätes större el. mindre värde, allteftersom den
är lättare el. svårare att avyttra i marknaden.
K. beviljas ofta utan att det tredje momentet
är tillfredsställande och särsk. är detta fallet
med en stor del av personal-k., men i allm.
strävar man efter att få alla de tre riskerna
nöjaktigt täckta. I bankerna ställes en persons
el. ett företags k. även i samband med de
resurser, som låntagaren förfogar över, och
välkända firmor och företag beviljas ofta k. i
proportion till storleken av den rörelse, som
be-drives. K.-politiken blir mången gång också
beroende av bankernas egen finansiella
ställning, av läget på penning- och
kapitalmarknaden samt av det handelspolitiska läget.
— 1229 —
— 1230 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
