Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kredit - Kreditanstalt - Kreditavtal - Kreditbanken - Kreditera - Kreditförening - Kreditförsäkring - Kreditiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KREDITANSTALT
Ett k.-väsende i modern mening är en mycket
sen skapelse. Visserligen uppstodo tidigt i
samband med varuhandeln vissa k.-instrument.
Växeln kan således dateras till mitten av
1100-talet. Även banker, som mottaga penningar till
disposition, möta under den tidigare
medeltiden. En form av k.-givning var täml. väl
organiserad, näml. k. till stater för
konsumtions-ändamåi. Något senare uppstå
girobankerna (se d.o.), vilkas huvuduppgift var
skapandet av ett fullgott mynt. Banker i betydelsen
av k.-förmedlare, arbetande självständigt vid
sidan av varuhandeln, uppstodo först under
1800-talet, då näringslivets snabba utveckling
nödvändiggjorde, att kapitaltillgångarna
erhöl-lo en långt större grad av rörlighet än tidigare.
I Sverige ha vi ansatser till affärsbanker i
diskontbankerna (se Diskont), i
England uppstå joint-stock-bankerna på
1830-talet, och verklig fart tog k.-väsendets
utveckling på 1850—60-talet, då de första
affärsbankerna utan sedelutgivningsrätt uppstå. Se
vidare under rubriken Bankväsen i art. om
de olika länderna. — Litt.: F. Somary,
”Bankpolitik” (1915); A. Nielsen, ”Bankpolitik”
(1923); L. A. Hahn, ”Geld und Kredit” (1924)
och art. i ”Handwörterbuch der
Staatswissen-schaften” (1923); K. Fr. Brögger, ”Kreditlivets
utveckling og nutidens forrettningsbanker”
(1926—28); K. Kock, ”Svenskt bankväsen”
(1930). Jfr litt.-förteckning till art. Bank.
K.W-B;T.E-r.
Kredi’tanstalt, enskild el. allmän inrättning
med ändamål att driva inlåning och utlåning
av penningar, ofta i samband med annan
närstående verksamhet, ss. handel med utländska
valutor, inkassorörelse, förvaring och
förvaltning av förmögenhetobjekt, kommissionsrörelse
och handel med värdepapper m.m. De i
Sverige vanligaste k. äro centralbanken,
affärsbankerna, hypoteks- och sparbankerna,
postsparbanken och bankirfirmorna. Jfr Bank och
Sparbank. K. W-B.
Kredi’tavtal, avtal, varigenom medgives
kredit, ett uppskov med fullgörande av ett, vanl.
ekonomiskt, åtagande. K. kan avse täml.
olikartade förhållanden och får därmed ganska
olika innebörd. Vanl. avser åtagandet
inbetalning av en uppburen summa pengar. K. är då
helt enkelt en försträckning, ett lån. K. kan
emellertid även innebära anstånd för
gälde-nären med fullgörande av sin motprestation för
redan erhållen valuta, t.ex. betalning för köpt
vara (kreditköp) el. fullgjort arbete (t.ex.
bygg-nadsentreprenad). Slutl. kan k. även betyda
avtal om uppskov med betalning av redan
föreliggande, förfallen skuld, ett anstånd med
förfallen gälds betalning. E.K.
— 1231 —
KredFtbanken, A.-b., bildades 1918 för
övertagande fr.o.m. 1919 av den rörelse, som drivits
av Sv. kreditkassan — Enell & Ohlson —
kommanditbolag. Huvudkontor i Stockholm och 1
avd.-kontor där. Omslutning 31/i 1933 14,8 mill.
kr., därav aktiekapital 3,o mill. Lth.
Kredite’ra, se K r e’d i t.
Kreditförening, sammanslutning av personer
med gemensamt intresse att anskaffa kredit på
gynnsamma villkor för medl. Det vanligaste
verksamhetsområdet för k. är fastighetskredit
i olika former. I Sverige finnas utom för de
båda centrala hypoteksinrättningarna även k.
för den mindre jordbrukskrediten, för
egnahems- och bostadskrediter m.fl. Jfr H y p
o-t e k s b a n k,
Jordbrukskreditkassan, Bostadskreditkassan och
Kooperation, sp. 1,020. K. W-B.
Kreditförsäkring är en i våra dagar tidigast
i England (1885) och U.S.A. (1895) bedriven
försäkringsbransch med uppgift att skydda
kreditgivaren mot förluster på kreditgivningen.
Förslag om k. hade dock förekommit långt
tidigare, t.ex. i England 1720 och i Preussen 1769.
Vid mitten av 1800-talet grundades ett flertal
hypoteksförsäkringsanstalter. Behovet av k.
har särsk. efter världskriget gjort sig starkt
gällande, framförallt i de stora handelsländerna.
För Sveriges del må nämnas, att här 1926—30
årl. tillkommo i medeltal 3,173 konkurser, där
borgenärernas fordringar årl. i medeltal torde
ha uppgått till 150 å 250 mill. kr., medan
konkursboens tillgångar torde ha uppgått till 50 å
100 mill. kr. Att ett behov av k. föreligger
även i Sverige synes därför oemotsägligt. K.
har i Sverige bedrivits sedan 1920 genom 10
direktförsäkringsbolag och 4
återförsäkrings-bolag. K. har emellertid visat sig synnerligen
förlustbringande för flertalet försäkringsgivare.
1931 utgjorde den direkta premieinkomsten
0,4 mill. kr., medan utbetalningarna för
försäk-ringsfall stego till 1,8 mill. kr. 31/i2 1931
utgjorde försäkringsbeståndet 20,i mill. kr. Jfr H
y-poteksförsäkring och K a u t i o n
s-försäkring. Th.Dn.
KreditFv (till mlat. crediti’vus, som bör
skänkas tilltro; jfr fra. lettre de créance). 1) Se
Kreditivbrev.
2) Bankkredit, då kredittagaren genom
kontrakt tillförsäkras rätt att successivt uttaga
penningar intill ett visst maximibelopp.
Säkerhet ställes, när kontraktet uppgöres el. i vissa
fall senare. Vanliga former av k. äro
checkräkning med beviljad kredit, tidigare benämnd
k.-r ä k n i n g (se Bank, sp. 8—9),
bygg-n a d s-k. och r e s e-k. (se d.o.). Vhgn.
3) Statsr. Enl. R.F. § 63 bör riksdagen för
oförutsedda händelser anslå två särskilda,
till
— 1232 —
Artiklar, som icke återfinnas under I , torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
