Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kristina (drottning av Sverige) - 1. Kristina (dansk, norsk och svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA
vade dessa att visa, hur deras tro var höjd
över förnuftet men icke stred mot förnuftet.
1651 var K:s beslut fattat att övergå till
katolicismen. Hon förklarade för riksrådet, att hon
ville avsäga sig kronan. Som skäl uppgav hon
rikets behov av en manlig härskare, Karl
Gustavs tryggande i regementet och sin egen
längtan efter ett lugnt liv. Därjämte funnos andra,
hemliga skäl. Riksrådet förmådde henne
genom en kraftig gensaga att för tillfället
avstå från alt verkställa tronavsägelsen. I 4 till
5 år, 1650—54, styrdes Europas protestantiska
huvudmakt av en drottning, som i sitt hjärta
var katolik. Situationen var i längden
ohållbar. Med diplomatisk skicklighet förberedde
K. sin tronavsägelse och sitt mottagande i den
katolska världen. Till sin beskyddare utsåg
hon den spanske konungen Filip IV. Det
bestämdes, att K. efter sin tronavsägelse skulle
lämna Sverige och till en början taga sitt
residens i de spanska Nederländerna. I början
av 1654 var allt färdigt. Vid mitten av febr,
delgav K. riksrådet sitt beslut att verkställa
tronavsägelsen. Riksrådet avrådde; det bad
och bönföll drottningen alt ändra sitt beslut.
Men K. var orubblig. Ständerna
sammankallades. Vi nedlade den 27-åriga K. Sveriges
krona. Karl Gustav, riksråd och ständer
tillförsäkrade K. för hennes framtida underhåll
inkomsterna från vissa orter och områden i
Sverige och dess provinser på andra sidan
Östersjön. — 3/n 1655 övergick K. i Innsbruck
offentligt till katolicismen. 20/i2 s.å. höll hon
sitt intåg i Rom. Under de första åren av sin
vistelse här kom K. att spela en icke
obetydlig roll i Europas politik. Hon bröt med
sin dittillsvarande beskyddare, den spanske
konungen, och närmade sig till Frankrike, vars
styresman, kardinal Mazarin, önskade
utnyttja K. som en tillgång i sin italienska politik.
1656 begav hon sig till Frankrike; i Compiègne
slöt hon ett hemligt fördrag med Mazarin.
Detta gick ut på att K. skulle medverka till
Neapels erövring; själv skulle hon för
livstiden behålla Neapels krona, som därefter skulle
övergå till det franska konungahuset. Planen
blev aldrig förverkligad. Den korsades bl.a.
genom förräderi av K:s hovstallmästare
Monal-deschi. K. lät på gr. härav avliva denne i
Fontainebleau 1657. Under följ, årtionden var
K. bosatt i Rom och medverkade i ett flertal
av den påvliga politikens planer. 1660 och 1667
besökte hon Sverige för alt närmare övervaka
sina ekonomiska intressen. I Rom blev K:s hov
en vetenskaplig och litterär samlingspunkt.
Hennes bibi., handskriftsamlingar och tavelgalleri
äro berömda. Som K:s förtrogne framstår
under senare delen av hennes liv kardinal Decio
Azzolino. K. dog 9A 1689 och begrovs i
Pe-terskyrkan. — Som en omstridd personlighet
framstod K. redan i livet. I
historieskrivningen ha omdömena skarpt växlat efter religiöst
och politiskt partitagande. Inom den rika
litteraturen över K. märkas följ, arbeten: L. v.
Ranke, ”Digression über Königin Christine
von Schweden” (i ”Die römischen Päpste”, 3,
1836); W. H. Grauert, ”Christina, Königin von
Schweden” (2 bd, 1837—42); M. Weibull, ”Om
’Mémoires de Chanut’ ” (i ”Sv. hist. tidskr.”,
1887—88); C. Bildt, ”Christine de Suède et le
Cardinal Azzolino” (1899); L. v. Pastor,
”Ge-schichte der Päpste”, 14:1 (1929); C. Weibull,
”Drottning Christina” (1931). C.IV.
En för sin tid enastående porträttföljd
bevarar till eftervärlden K:s yttre drag. Även om
de äldsta bilderna gått förlorade, ge de stela
flickporträtten av J. Elbfas och samtida
kon-terfejare (bl.a. på Gripsholm) tillfredsställande
skildringar av hennes tidigt pregnanta
fysionomi. Som ungmö är hon främst återgiven i
helfigur på slottet Romrod, Hessen.
Konstnärs-tillströmningen till hennes hov vid seklets mitt
— av målare, gravörer, bildhuggare och
medaljörer — har resulterat i porträtt av starkt
varierande uppfattning, bland vilka man särsk.
fäster sig vid David Becks intimt
karakteriserande målningar i Nationalmuseum och på
Frederiksborg samt Sébastien Bourdons elegant
typiserande dukar i Nationalmuseum och på
Stavsund. Den senare målarens ryttarbild i
Prado, Madrid, utgör ett ståtligt monument
över den manhaftiga drottningen. Under
hennes resor tillkommo senare porträtt av D. K.
Ehrenstrahl, W. Heimbach, J. Ovens m.fl.; alla
dessa stå dock tillbaka för det porträtt, som
Abraham Wuchters målade vid K:s första
besök i hemlandet (Uppsala univ.); genom sin
psykologiska realism fullständigar detta
historieforskningens karakteristik av en jäktad
nervmänniska. Från K:s senare romerska tid är
en etsad karikatyr skrämmande i sin fulhet,
medan en bronsbyst i Florens och ett
representativt porträtt med Peterskyrkan i
bakgrunden (av svensken Michael Dahl 1687; i engelsk
ägo) mera avse att förhärliga än att skildra.
K.E.S.
Danmark. 1) K. (da. Christine), dansk,
norsk och svensk drottning (1461—1521), var
dotter till kurfurst Ernst av Sachsen och
förmäldes 1478 med den danske tronföljaren
Hans. Hon kröntes jämte maken 1483 i
Köpenhamn och 1499 i Uppsala. 1501—02 var
hon belägrad på Stockholms slott av de
upproriska svenskarna och blev därefter, trots
ka-pitulationslöftena, kvarhållen i Sturarnas våld
till okt. 1503. K. gjorde sig känd för
from
— 67 —
— 68 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
