Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristologi - Kristtornväxter - Kristus, Jesus och Jesus Kristus - Kristusakasia - Kristusbilder - Kristusmonogram - Kristusmystik - Kristusorden - Kristussymboler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTTORNVÄXTER
hävdandet av Kristi ”mänskliga natur” mot
hellenistisk-doketiska uppfattningar.
Medeltidskyrkan fasthöll troget vid
de gammalkyrkliga kristologiska formlerna,
dock så att kontakten med deras religiösa
grundval blev allt svagare. Först Luther
väckte det gamla kristologiska grundmotivet
till nytt liv med sin syn på den genom tron
allena, d.v.s. genom Kristus allena, grundlagda
gudsgemenskapen. I själva verket är Luthers
rättfärdiggörelselära och sola-fide-tanke ett
fördjupat uttryck för samma religiösa
inställning, som urkristendomen sökte uttrycka med
sin Kristusbekännelse och inkarnationstanke.
De senaste århundradenas k. har
ofta sökt sig andra orienteringspunkter. Man
har fäst sig mindre vid Jesu person än vid
hans intellektualistiskt uppfattade lära
(upplysningstiden), el. framställt honom ss.
mänsklighetens ”urbild”, som genom sitt städse
obrutna gudsmedvetande ger uttryck åt det
ideala religiösa förhållandet och vilkens
frälsande betydelse består däri, att han upptar de
troende i sitt gudsmedvetandes kraft
(Schleier-macher). Man har i Kristus velat se
realiserandet av ”gudsmänsklighetens princip” (Hegel,
F. C. Baur, se dessa, den spekulativa
teologien), el. man har riktat uppmärksamheten på
”den historiske Jesus” (den ritschlska
teologien, se A. Ritschl och W. Herrmann).
De senaste decenniernas forskning har banat
vägen för en bättre förståelse för de
religiösa motiv, som ligga till grund för den
gammalkyrkliga k. — Litt.: W. Bousset,
”Ky-rios Christos” (3 Aufl. 1926); dogmhistoriska
läroböcker av Harnack, Seeberg, Loofs, Aulén;
E. Hirsch, ”Jesus Christus der Herr” (1926);
E. Brunner, ”Der Mittler” (1927); G. Aulén,
”Den kristna försoningstanken” (1930); A.
Nygren, ”Försoningen” (1932). A.Ngn.
Kristtornväxter, se Aquifoliaceæ.
Kristus, Jesus och Jesus Kristus
brukas i regel utan åtskillnad; teologiskt
språkbruk använder dock stundom K. för att
beteckna den återuppståndne Herren (den
gudomliga sidan i Jesu väsen) och Jesus i fråga om
hans mänskliga jordeliv (den historiske Jesus).
Se Jesus Kristus och Kristologi. S.N.
Kristusakasia, växtart, se G 1 e d i t s c h i a.
Kristusbilder, se Jesus Kristus,
konst-hist.
Kristusmonogra’m, bokstavsfigurer i form
av förkortningar av namnen Jesus Kristus,
skrivna med grekiska bokstäver. Redan under
1 :a årh. e.Kr. brukades ss. K. bokstäverna XP
begynnelsebokstäverna i den grekiska
namnformen XPI2T02 {Christa’s), vanl. hopsatta
till -P el. senare >£, ibland insatta i en cirkel,
Krismsmonogram på en gammalkristen
sarkofag. Museo Laterano, Rom.
evighetens el. oändlighetens symbol. Stundom
användes X sammanfogat med I
(begynnelsebokstaven i IHXOYX Iesous):>(<. Genom
kors-formen (se Kor s) blir symboliken ytterligare
fördjupad. Ett annat K. är A och Q (el. a
och ca), alfa och omega, första och sista
bokstäverna i grekiska alfabetet, stundom
förekommande tillsammans med det förra k. och
syftande på Jesus ss. ”begynnelsen och änden”
(Joh. upp. 22:13, jfr 1:8.) Ett senare K. är
I.H.S., vanl. uttytt Jesus Ho’minum Salva’tor
(Jesus, människornas frälsare) el. In Hoc Signo
(underförstått vinces, I detta tecken skall du
segra); flera andra tolkningar finnas, ss. den
sv. allmogetolkningen Jesus, Herrens Son.
Detta sista på kyrkl. föremål ytterligt ofta
förekommande K. blev särsk. populärt genom
Ber-nardinus’ av Siena (se denne) predikningar
över Jesu namn. Jfr även I c h t h y s, I. N. R. I.
och Kristussymboler. E.W.
Kristusmystik, se Mystik.
Kristusorden, riddarorden, stiftad i Portugal
1316, stadfäst av påven 1319 och inordnad i
cisterciensorden med bibehållande av
tempelherrarnas statuter. K. bildades senare även i
Italien och Brasilien. En påvlig k. stiftades
1847, ånyo stadfäst 1905; räknas ss. den
förnämsta påvliga orden. K.G-w.
Kristussymboler framträdde redan under de
första kristna årh. och förekommo särsk.
talrikt under tider av förföljelse i st.f. bilder av
Jesus Kristus, liksom dennes namn icke helt
utskrevos (se Kristusmonogram) och
egenskapen av kristen betecknades med endast
— 87 —
— 88 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
