Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronborg - Kronduvor - Krone - Kronecker, 1. Leopold - Kronecker, 2. Hugo - Kronfjäll - Kronfåra - Kronglas - Krongyllen - Kronhetman - Kronhjortsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONHJORTSLÄKTET
med fyra längor kring en rymlig gård och
ett mäktigt torn i s.v.; därifrån bevakades
tulluppbörden i Öresund. Denna borg, som till
stora delar finnes kvar inuti den nuv.,
om-och utbyggdes under Fredrik II på 1570-talet
genom Hans Paasche; den kallades då K. i st.f.
”Krogen”. Under 1580-talet skedde en
omklädnad i utpräglad renässans, delvis med
anslutning till italienska förebilder genom
nederlän-daren Antonis van Opbergen. Efter en brand
1629 lät Kristian IV, som ofta uppehöll sig
på K., åter iståndsätta slottet; bl.a. tillkommo
stora kasemattanläggningar, som möjliggjorde
en talrik garnison. Svenskarna erövrade och
innehade K. 1658—60. I s. flygeln ligger
kyrkan med välbevarade renässansinventarier. Det
eleganta tornet därbredvid kallas Kakkelborg.
Jämte det stora tornet i s.v. resa sig även i
de övriga hörnen vackra torn: Kungstornet i
n.v. och Drottningtornet i n.ö. På K. är ett
sjöfartsmuseum inrett. Ett återställningsarbete
i det inre, särsk. i Kungsflygeln, är under de
sista åren igångsatt. E. W.
Kronduvor, Gou’ra, släkte av fam. äkta
duvor (se D u v f å g 1 a r), äro de största av nu
levande duvor. De ha på huvudet en
solfjäder-liknande krona av uppslitsade fjädrar.
Släktet omfattar 6 på Nya Guinea och närliggande
öar förekommande arter, bland vilka märkes
den vanliga kronduvan, G. corona’ta.
Denna är övervägande skifferblå, av 75 cm. längd
och lever i urskogarna samt livnär sig av
frukter. y.Ln.
Krone. 1) Danskt mynt, präglat 1618—1771,
först namn på 8-marken = 32,5 gr. silver, sedan
på i-marken = 16,25—14,4455 gr. silver = % rdr
specie = 64 skilling danske. — 2) Myntenhet
i Danmark, Norge och på Island efter resp.
1875, 1877 och 1922 = 100 öre (på Island
aurar) = 0,403225 gr. guld = nominellt 1 sv. kr.
1 k. utgives blott som skiljemynt. — 3) Tyskt
mynt: a) handelsmynt 1857—71, präglat inom
tyska myntförbundet, = 10 gr. guld, b) namn
på det efter 1871 i Tyskland präglade
10-mark-stycket i guld, = 3,584 gr. 2, 1 och V2 k. slogos.
— 4) Myntenhet i Österrike-Ungern efter 1892,
i Österrike till 1924. 1 k. = 0,3388 gr. guld =
100 heller = nominellt 0,76 kr. Av guld 20 och
10 k. N.L.R.
Kronecker [krä’n-]. 1) Leopold K., tysk
(judisk) matematiker (1823—91), fil. d:r i Berlin
1845, bosatte sig där 1853 och sysselsatte sig
som privatman med vetenskaplig forskning,
prof, vid Berlins univ. 1883. K., vars
vetenskapliga verksamhet mest gällde aritmetik och
algebra, är en extrem representant för
strävandena att uppbygga matematiken på aritmetisk
grundval. Karakteristiskt är hans yttrande:
”De hela talen har Gud skapat, allt annat är
människoverk”. H-r.
2) Hugo K., den föregåendes bror, fysiolog
(1839—1914), med. d:r 1863, e.o. prof, i
Leipzig 1875, i Berlin 1878, ord. prof, i Bern 1885.
K:s viktigaste arbeten behandla nerv- och
muskelfysiologi. I talrika och betydelsefulla
arbeten har han studerat såväl skelett- som
hjärtmuskelns arbetssätt, retbarhet m.m.
Reflexföreteelserna vid sväljningsakten blevo också
föremål för ingående studier, och ett flertal
apparatkonstruktioner vittna om K:s stora
intresse för fysiologisk metodik. J.E.L.
Kronfjäli, detsamma som kalkfjäll (se
Gräs).
Kronfåra, kallas hos hästen den del av
hov-hornkapseln, som är belägen omedelbart under
hornsömmen och skild från denna genom en
upphöjning, motsvarande kronfalsen på
kötthoven. K. omsluter köttkronan, vars papiller
utfylla de små tätt sittande hål, som synas på
fårans inre yta. V.M-r.
Kronglas, se Glas, sp. 414 och 416.
Krongyllen, svenskt guldmynt, präglat för
Johan III 1569—70 med finvikt 3,0395 gr. N.L.R.
Kronhetman, se H e t m a n.
Kronlijortsläktet, Cervus, omfattar de till
byggnad och hållning vackraste och ståtligaste
formerna bland hjortdjuren, utmärkta av stora
greniga horn med hos den fullvuxna individen
minst 10 taggar, stora öron, kort svans och
enfärgad fäll med en ljusare fläck på ländens
bakre del under svansen, ”spegeln”. Hos
hannen, som har förkrympta hörntänder i
överkäken, bildar halsens förlängda hår en man.
Av släktets i en mängd lokalt begränsade
underarter uppdelade arter må särsk. nämnas
den i Europa och Afrika n. om Sahara före-
Kronhjort, Cervus elaphus. Efter Vetterli.
— 125 —
— 126 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
