Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krysantemum - Krysarobin (ararobin, Goa- el. Bahiapulver) - Krysasin - Kryselefantinskt arbete - Kryso- - Krysoberyll - Krysoberyllkattöga, cymofan - Krysofansyra - Krysografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRYSOGRAFI
En japansk utställning av krysantemum.
senare, och först o. 100 år därefter infördes k.
ånyo till Europa. Under förra hälften av
1800-talet drog man upp många storblommiga sorter
i England. Det är dock först under de sista
40 åren, som de bästa sorterna kommit fram.
I Sverige odlades småblommiga k. under namn
av novemberblommor ända intill 1890-talet, då
de nya sorterna började spridas för att på kort
tid intaga rangplatsen som höstens viktigaste
blomsterväxt. I sv. handelsträdgårdar
förekomma nu odlingar av intill 70,000 ex. Sådana dra-
Krysantemum, Queen Mary, ’
nederst Edith Cavell.
gas upp av sticklingar tidigt på våren, odlas
under sommaren på kalljord och flyttas i allm.
in i växthus på hösten. Blomningen pågår från
sept. till jul el. ännu längre. En del härdiga,
täml. småblommiga typer planteras på rabatter
i trädgårdar och parker för att pryda dessa
under hösten. — Litt.: N. Dahlmark, ”Boken om
k.” (1920). C.G.D.
KrysarobFn (a r a r o b i n, Goa- el. B a h i
a-pulver), C15H12O3, kallas efter rening den
massa, som avsöndras i håligheter i stammen
på ararobaträdet (Andi’ra araro’ba, se d.o.);
bildar ett gult, kristalliniskt pulver, som i
alkalisk lösning (även i organismen) lätt
oxideras till krysofansyra. K. användes till utvärtes
bruk vid vissa hudsjukdomar, särsk.
skäggsvamp o.a. parasitära sjukdomar. Wk
KrysasFn, kem., se
Dioxiantrakino-ner.
Kryselefantinskt arbete (till grek. chryso’s,
guld, och elefa’ntinos, av elfenben) har, vid
framställning av mänskliga figurer, de synliga
kroppsdelarna av elfenben, det övriga av guld
el. guldbeläggning; det förra motsvarar stenen
i akroliten (se d.o.). K.a. förekommer i mindre
bildverk flerstädes i österlandet, fick sin
förnämsta användning i den grekiska konsten (se
Bildhuggarkonst, sp. 1,044 och 1,048,
samt F i d i a s) och har någon gång upptagits
i senare tid. E.W.
Kryso-, se K r y s-.
Krysobery’11, miner., ädelsten (med
variete-terna alexandrit och
krysoberyll-k a 11 ö g a, el. cymofan), består av
beryl-liumoxid och lerjord, Be2O,Al2O3, kristalliserar
rombiskt, vanl. i tvillingar el. trillingar. Dess
hårdhet är 8,5 och spec. v. 3,5—3,s; den är
sparrisgrön till smaragdgrön och ofta starkt
pleokroitisk. Den ljusgröna k. går oftast under
namnet ”orientalisk krysolit”. — Den av en
obetydlig kromhalt färgade alexandriten har
ett starkt färgspel, i dagsljus grön i ganska
mörka färgtoner och i eldsljus blodröd till
violett. — Av kristalliserad lerjord framslälles
en ”alexandrit” (se Syntetiska
ädelstenar), som har den äkta alexandrilens
färgspel. — K. har anträffats i Brasilien (Minas
Geraes) och på Ceylon. Alexandriten
upptäcktes 1830 i Ural vid Tokovaja ö. om
Jekalerino-grad; på senare tider har man funnit
synnerligen värdefulla alexandriter på Ceylon. K.A.G.
Krysoberyllkattöga, c y m o f a’n, miner.,
ädelsten, en varietet av krysoberyll, som
företer en egendomlig skillrande glans, uppkom
mande därigenom, att mineralet är tätt
genom-satt av mycket fina porer. Glansen framträder
särsk. väl, när k. är slipad som karbunkel.
Dess färg är vanl. ljusgrön till ljusgrå, sällan
guldgul. Den ljusgröna varieteten är den, som
eg. benämnts cymofan (grek, kyma, våg,
böljor). K. har huvudsaki. anträffats på Ceylon.
K.A.G.
Krysofa’nsyra, kem., se Chrysofansyra.
Krysografi’ (till grek. chryso’s, guld, och
grafein, skriva), guldskrift, konsten att måla el.
— 197 —
— 198 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
