Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftsjukdomar, Kräfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄFTSJUKDOMAR
stympning, utan läkningen blir kosmetiskt mera
tillfredsställande, dels och ej minst därför, att
recidiv äro mindre vanliga än efter operation.
Ibland kombineras med fördel de bägge
behandlingsmetoderna.
Vi veta, att k:s uppkomst och utveckling äro
bundna vid svulstcellen, men deras innersta
väsen är oss ännu förborgat, trots att detta
problem sedan flera decennier varit föremål för
intensiv forskning och olika teorier uppställts för
dess förklaring. Enl. Virchows uppfattning
betingas kräftsvulstens uppkomst främst genom
kroniska retningsmoment av olika slag.
Bekant är t.ex. dispositionen för hudkräfta hos
sötare och paraffinarbetare på gr. av retande,
tjärartade ämnen; beteltuggningen hos indiska
folkslag ger ofta upphov till munkräfta, kroniska
inflammationstillstånd i bröstkörtlarna till
bröstkräfta o.s.v. Dock är det blott hos ett
ringa antal personer av dessa kategorier, som
kräfta verkligen kommer till stånd, och de
ytterligare betingelserna härför känna vi icke.
Den experimentella k r ä f t f o r s
k-ningen har ivrigt sysselsatt sig med
hithörande frågor, varvid man som försöksdjur
använt råttor och möss, hos vilka tumörer ofta
förekomma. Dansken C. O. J e n s e n var
den förste, som (1913) lyckades genom
ymp-ning av tumörvävnad överföra sådana
svulster till friska djur och medelst ympning
fortplanta dem i många generationer. Däremot
har det icke lyckats att överympa människans
kräftsvulster på djur. En ny epokgörande
upptäckt gjordes 1915 av hans landsman F i b
i-g e r, näml, att cancer kan framkallas i magen
hos råttor genom en parasit (en rundmask av
Spiroptera-släktet), som förekommer i ett visst
utvecklingsstadium i muskulaturen hos en art
kackerlackor. Hos råttor, som utfodrats med
dylika, utvecklar sig parasiten i
magslemhin-nan och ger där genom sin irritation upphov
till kräfta med verkliga metastaser. Ett par
år senare visade Y a m a g i v a och I c h
i-k a w a, att hudkräfta kan uppstå genom den
kemiska retning, som är följden av länge
upprepade penslingar med tjära. Deras experiment
ha sedan varierats av talrika forskare, vilka
med liknande metoder åstadkommit kräfta i
olika organ hos försöksdjuren.
Mycket gammal är teorien, att k. orsakas
av infektion av ett el. annat slag.
Genom bakteriologiens epokgörande upptäckter
vid slutet av 1800-talet fick densamma ny
näring, i det man föreställde sig, att även
svulsterna orsakas av spec. mikroorganismer. Tid
efter annan framkommo uppseendeväckande
meddelanden om upptäckten av alltjämt nya
”kräftmikrober”, som utgjorts än av bakterier,
— 219 —
än av protozoer, jästsvampar, ja t.o.m. rena
konstprodukter, alla utan någon som helst
betydelse för uppkomsten av cancer. På andra
banor inleddes denna forskning genom P e
y-ton R o u s’ undersökningar (1910) över en
sarkomliknande svulst hos höns, vilken
kunde överföras på friska försöksdjur ej blott
genom ympning av svulstvävnad, utan även
genom injektion av cellfria extrakt av svulsten,
vilka passerat genom täta bakteriefiltra. Man
antog på gr. härav tillvaron av ett
”ultravisi-belt kräftvirus”, en lära, som vidare
utvecklades genom G y e s och Barnards
fortsatta studier över Rous-sarkomet. 1925 lyckades
dessa lärde att medelst en särsk.
renodlings-teknik åstadkomma en kraftig förökning av
det supponerade virus i svulstfiltratet och
t.o.m. påvisa detsamma i mikroskopet vid
ultraviolett belysning. Men detta virus visade
sig icke kunna direkt ge upphov till nya
svulster, utan endast under samverkan med en
okänd faktor av kemisk art, som fanns i
tumörextraktet. G y e s och Barnards
resultat ha visserligen sedermera visats vara
ohållbara, men forskningen på samma linjer
har fortsatts av andra. Så fann C a r r e 1, att
vissa blodceller, s.k. makrofager, vid
tillsats av Rous-extrakt el. av filtrat från medelst
tjärpensling åstadkomna hönssarkom kunde
omvandlas till äkta svulstceller. En annan
forskare, A. F i s c h e r, har genom tillsats
av tjära el. arsenik till mjältvävnadskulturer
från höns lyckats omvandla dessa kulturer till
verkliga sarkom. Kemiska faktorer ha sålunda
inom denna forskning kommit att spela en
mycket framstående roll, likaväl som de
kemiska retmedlen visat sin förmåga att
framkalla cancer. — En ytterligare inblick i de
maligna svulsternas biokemi gavs vetenskapen
genom Warburgs upptäckt, att
kräftcel-lerna icke blott som andra cellvävnader
upptaga syre och avgiva kolsyra, utan dessutom
äga förmåga att genom jäsning sönderdela
druvsocker under bildning av mjölksyra. En
fysikalisk yttring av de maligna tumörernas
biologiska aktivitet finna vi slutl. i den av
R e i t e r och G a b e r gjorda märkliga
upptäckten, grundad på Gurwitschs studier
över s.k. mitogenetisk strålning av
ultraviolett ljus hos växande vävnader, att
dylika svulster, i motsats till de benigna, också ha
förmågan att utsända dylik strålning,
sannolikt beroende på deras rikedom på mitoser.
Otvivelaktigt har hela denna forskning, ehuru
resultatlös med avseende på kräftans ursprung,
i hög grad främjat våra kunskaper om dess
livsbetingelser och egenskaper.
I motsats till ovan avhandlade exogena
— 220 —
Artiklar, aom icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
